Att vara ”okomplicerad” är att internalisera konflikten.

kåtgladochtacksamSnubbar vill ha en så kallat ”okomplicerad” tjej. En skön tjej.

Vad innebär det att vara en ”skön tjej”? Jo, det innebär att en internaliserar det patriarkala förtrycket och inte gör motstånd mot det på ett för snubben märkbart sätt. Det innebär att om han till exempel säger att det är jobbigt för honom att en gör en oskön sak, då säger en bara ”javisst” och ”naturligtvis” och sen går en hem och gråter eller pratar med en väninna för att kunna vara ”skön” dagen efter.

Killar gillar inte ledsna tjejer. De gillar inte att känna att de har gjort något fel i relationen. De gillar att känna att allt är helt okej, att hon underkastar sig frivilligt. Eller helst av allt att hon inte underkastar sig utan att det liksom bara ligger i hennes natur att hon är lite bättre på att höra av sig, lite bättre på att bekräfta honom, lite bättre på att ta hand om hushållsarbete och så vidare.

Kvinnan tvingas alltid internalisera konflikten. Det är hon som måste navigera mellan dels omgivningens krav på henne, hennes begär och hennes motstånd mot underkastelse. Han behöver inte bry sig så mycket, det enda jobbiga för honom är när hennes missnöje läcker ut, det är då hon är ”oskön”. Han struntar väl i om hon går omkring och oroar sig, så länge han slipper vara medveten om det.

Jag tänker att väldigt mycket av den manliga makten handlar om just att inte behöva tänka på vissa saker, eftersom kvinnor anstränger sig för att skona dem från detta. Kvinnor lägger energi på att undvika ”läckage” för att framstå som ”sköna” och ”okomplicerade”, och män kan gå runt och slippa ha dåligt samvete över den bristande jämställdheten i relationen. Män märker ju i regel inte av denna förrän den påtalas, och alltså framstår det för dem som att det är kvinnans missnöje snarare än situationen som sådan som är problemet. Resultatet blir att det åläggs kvinnan att hantera sitt missnöje på ett bättre sätt, snarare än att förändra situationen.

En av de saker som verkligen förstört mina relationer med män har varit just att jag inte har gått omkring och varit ”skön”. Jag har försökt, men ofta misslyckats. Detta har varit mot min vilja, alltså jag har verkligen velat vara ”skön” så att de ska finna mig bekväm att vara med, men jag har inte förmått mig. Jag har blivit grinig, arg, ledsen och så vidare. Jag tänker mig att om jag hade varit bättre på att dölja detta så hade jag säkert haft både längre och mindre konfliktfyllda relationer, alltså det som i samhällets ögon ses som ”bra” relationer. Men grejen är ju den att jag inte vill behöva internalisera den här konflikten, för det sker ju på bekostnad av mig. Det är ju jag som måste gå omkring och lägga band på mig själv och mina känslor.

Det sjuka är att detta anses vara ett helt normalt sätt att förhålla sig till relationer som kvinna. Att ständigt gå omkring och lägg band på sig själv för att inte uppfattas som jobbig är något kvinnor gör hela tiden för att bibehålla relationer med män.

7 reaktioner till “Att vara ”okomplicerad” är att internalisera konflikten.”

  1. Det mest sanna jag ungefär någonsin har läst.

    En annan grej är att om jag lyfter det här med en man som är ”feminist”, så säger han typ ”jamen du har rätt sluta tjata” och sen får jag inte prata mer om det. Sen vad han faktiskt ska göra rent konkret för att underlätta för mig som kvinna, det kan vi inte prata om pga. tjatigt. Som om det räcker att han har insikten och så ska vi vara nöjda så?

    Jag skulle må så himla dåligt med mig själv om någon uttalade att det fanns en maktobalans mellan oss. Jag skulle ha världens skuldkänslor och göra allt för att fixa det. Det SISTA jag skulle göra är att be personen ”sluta tjata” och sen tiga kring frågan.

  2. Jag tycker också att det här är so true.

    OT men vill ändå dela med mig:

    I fredags var jag och min pojkvän hemma hos hans bästa kompis och hans flickvän. Hon och jag kom väldigt bra överens och efter lite för många öl började vi pussas. Dagen efter kände jag mig lite fjärilar-i-magen-förälskad. Jag skrev till min pojkväns killkompis att jag verkligen gillade henne. Och idag såg jag att hon hade skrivit till min pojkvän och frågat om mig.

    Båda vi har alltså skrivit till varandras pojkvänner istället för att kommunicera med varandra. Jag kan inte låta bli att undra hur vanligt förekommande detta är? Känns som att mycket kommunikation rinner ut i sanden för att man lägger all energi på män. Asså, mer än vad jag initialt har trott.

    Den här bloggen har gjort mig mycket bättre på att ta hand om mina kvinnliga relationer men blev så tydligt nu att its a long fucking way to go.

  3. Jag stötte just på en destillerad version av det här

    En kille med kuken framme på sin profilbild skrev till mig på qruiser (en sajt för HBTQpersoner dit jag går för att träffa andra kvinnor). Jag valde att inte ignorera detta utan svarade med att tala om hur äckligt, respektlöst och genomfalskt han betedde sig. Hans reaktion var att jag bara skrev för att vara elak mot honom och att det rimliga hade varit att ignorera meddelandet om jag nu inte ville snacka med killar. Jag får faktiskt lite dåligt samvete ändå, dresserad som jag är, men i alla fall – undrar vad Magdalena Ribbing skulle säga om det här!

  4. Alltså det här är så bra skrivet! Det är ju precis så det är. Kvinnor får liksom aldrig klaga på något i relationen, då ses man som jobbig och ”krånglar till det”, men det är endast för att männen inte ser problemen, eftersom de har de ju bra?!

  5. Du beskrev just ALLA relationer jag haft med män. Det inkluderar kärleks-, sex-, jobb- och vänskapsförhållanden. Typ alla män jag någonsin mött!

  6. Orkar inte ens hur träffande det här är. Det här är varje dag i min relation, varje jävla dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *