Barndomsminne.

Från samma sommar (jag tror i alla fall det är samma sommar, minnesbilderna har blandats samman på senare åt och det är svårt att veta) har jag även ett annat minne; jag täckte hela min kropp i blålera och poserade naken inför min mammas kamera. Jag var väldigt nöjd. Blåleran torkade in i skinnet när solens strålar värmde den och den sprack upp när jag rörde på min mjuka kropp, när jag obekymrat sprang över bergshällen på huk och böjde mig ner med benen som en groda när jag fyllde hink efter hind med sand och vatten. Senare samma år skulle de välja ut bilder för att göra en kalender till min farmor. Plötsligt hade bilden förändrats inför min blick, jag skämdes över den. Jag tänker på Adam och Eva i edens lustgård, när Eva blivit lurad av penisen (ormen) och ätit av äpplet, och fått Adam att göra detsamma, och de plötsligt inser att de är nakna och döljer sina kroppar med fikonlöv. Jag antar att detta är en metafor för upptäckten av sexualiteten, och detta blev väldigt konkret för mig i denna stund. Bara det att det jag upptäckte inte var min egen sexualitet, den barnsliga klitorala njutning som en kan uppleva som liten. Det jag upptäckte var istället den Andres blick. Jag såg mig sedd för första gången. Min kropp var för första gången ett objekt för någon annan. Sedan dess har jag inte kunnat skilja min egen blick och den andres blick åt, de har för alltid varit sammantvinnade i en enda dömande blick.