Ibland kommer det hit män (ja, det är alltid män) för att berätta om vad feminism är. Det kan låta såhär: ”feminism är egentligen inte svårare än att män och kvinnor ska ha samma rättigheter/vara lika mycket värda”. Jag undrar verkligen om personer som skriver så till mig på riktigt tror eller tycker att jag behöver få förklarat för mig vad feminism handlar om? Det tycker jag är en ytterst märklig slutsats att dra utifrån en blogg som i till stor del handlar om feminism och dessutom på en generellt ganska hög nivå.
Ja, feminism handlar om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Men att sluta där och tycka att en har sammanfattat feminism, att en har ett fullständigt feministiskt perspektiv, det är en annan sak. Feminism i praktiken kräver mer än att ta ställning för lika rättigheter, det kräver att en gör analyser av hur ojämlikheten fungerar, hur den upprätthålls och hur det kan brytas. Utan detta så kommer någon jämställdhet aldrig att komma på fråga.
Det verkar finnas ett visst behov av att förenkla, att få det till att det ”bara” är att göra si eller så. Nej, det är inte så ”bara”, det är fan en hel vetenskap. Detta säger jag inte för att utesluta och säga att en inte kan vara feminist om en inte känner till allt, däremot så tycker jag inte att en ska reducera feminism till att handla om en plattityd; att alla är lika mycket värda. Den utsagan saknar helt värde om en inte har en idé om hur en ska komma till ett samhälle där alla faktiskt behandlas utefter detta. Det finns så mycket mer än så. Det är okej om du inte känner till alla aspekter, kan dra alla analyser, men försök inte få det till att ditt perspektiv är det enda som behövs, att det skulle vara onödigt att snacka om relationsmakt eller sexuellt våld för att det ”egentligen” handlar om att alla är lika mycket värda.
Jag tror att det här förenklandet handlar om att slippa se sin egen del i saker och ting. När en reducerar det till att bara handla om en åsikt en kan ställa sig bakom eller inte så kan en vara feminist utan att behöva göra avkall på egna privilegium. Det blir lätt att ”ta ställning” om det enda det handlar om är att uttala en viss åsikt, inte att göra någon djupare analys som kan leda till faktisk förändring.
Det är hur enkelt som helst att tycka att alla ska vara lika mycket värda, desto svårare är det att identifiera orsakerna till ojämlikhet och att motverka dem. Det är väl fint att vissa tycker att kvinnor och män ska vara jämställda utan att gräva djupare i det hela, men detta är verkligen inte allt feminism handlar om. Att säga det är dels att förminska en rörelse med en otroligt stor bredd, med en massa teorier och analysverktyg till att bara handla om en plattityd, dels att sätta sig i en bekväm position som feminist och ”upplyst” samtidigt som en slipper ifrågasätta sin egen position. Ja, jag kan förstå att det är skönt och kul, men försök inte komma och knäppa mig på näsan om vad feminism är eller borde vara.
Skriver under och håller med! Precis samma sak som när folk menar att tex normkritiskt tänkande eller likabehandlingsarbete i skolan och andra arbetsplatser där man möter människor är något som görs ”av sig själv” bara man är öppen och fördomsfri. ”Vadå jag har inget emot homosexuella och det spelar ingen roll varifrån du kommer!” Nähe, fast du osynliggör ständigt alla som på ett eller annat vis frångår normen.
Precis som du skriver, folk vill slippa läsa på, gräva i sina egna privilegier och tillkortakommanden och tänka att allt löser sig ändå. Dessutom ser få problemen som finns också, eftersom många vinner på ojämställdheten här och nu.
Det är bättre att diskutera än bara bli arg och avfärda. Gott. Jag ställde några frågor. Skrev inte dig på näsan. Och det finns som sagt massor av feministiska inriktningar. Jag utgick bara från mitt tänkande, för att diskutera, inte för att förklara för dig. Men du intog direkt försvarsställning, kände dig angripen. Det kanske säger en del av hur inrotat visst är.
Nåväl, enligt mig är det principiellt inte svårt, och sedan kan ni försöka förklara för mig varför ni tycker det är det. För förutsatt att män och kvinnor är intellektuellt lika, vilket måste förutsättas ur ett jämlikhetsperspektiv. Så handlar det bara om att ta plats. Att bryta den historiskt kulturella platsbetingningen av kvinnan. För våld kan i längden inte kuva, om nu mannen skulle vara starkare än kvinnan och med våld söker kuva henne, vilket i och för sig är väldigt vanligt. Men som sagt intellekt vinner över våld i längden.
Det handlar då alltså ”bara” om att bryta rådande könsmaktsordning. Att primärt få kvinnor inse att de är lika mkt värda som män och ta sin plats. Sedan kan man givetvis också försöka få männen att inse att de inte är mer värda än kvinnorna, att de är deras jämlikar. Det är dock svårare. Det primära är att kvinnorna tar sig plats, om de nu vill det, vilket jag förutsätter. Så sker inom manssamhället, och samhället överhuvudtaget, de svagare slås snabbt ut, man måste ta sig plats. Alternativet att folk ska ge en plats är tyvärr dömt att misslyckas, människan är en egoist i grunden.
Det är väl MIN grundanalys.
Fast grejen är att det inte är så ”bara” att göra det. De flesta tycker ju liksom inte att kvinnor är mindre värda uttalat, men upprätthåller ändå könsmaktsordningen. Det går att vara sjukt jävla för lika rättigheter och så vidare, och ändå upprätthålla ojämlikheten.
Men hallå? ”Sedan kan man givetvis också försöka få männen att inse att de inte är mer värda än kvinnorna, att de är deras jämlikar. Det är dock svårare. Det primära är att kvinnorna tar sig plats om de nu vill det, vilket jag förutsätter”
Fan vad enkelt att säga en sån sak när en redan sitter i en mansroll, då är det ju verkligen att bara skyffla över allt arbete på kvinnorna. DET är ju inte så jävla solidariskt kan jag tycka om en anser sig vara jämställdhetsivrare. Ja det är klart att kvinnor ska lära sig ta plats, men det handlar faktiskt lika mycket om att män måste lära sig att de inte är det naturliga valet, den naturliga normen, för det är fortfarande så i så många subtila saker i samhället att mannen är normen. Det handlar i så himla många saker att ”kvinnan ska ta sig upp till mannens nivå” för att bli hans jämlike. Att vi ska minsann kämpa lika hårt för män för det vi vill få. Det är inte riktigt så det funkar.
Sånt gör mig också galet irriterad, att folk som inte ens läst en wikipedia-sida om feminism ändå ska tala om för mig (som är hyfsat påläst) vad feminism är och inte är.
Jo, förstå mig rätt. Visst inser eller anser de flesta sig idag jämlika, det är ju just därför feminismen finns. Den ser en orättvisa, ojämlikhet mellan könen, den inte vill acceptera. Vilken också finns, uppenbart tycker jag. Men den går ju också att avläsa i tex lönesättningen, kvinnovåld, etc. Och sedan är då problemet att ändra på denna orättvisa. Inte så bara som sagt. Men det enda är att jobba på, få ”idioterna” att respektera, genom att säga ifrån, opponera sig, ställa krav, ”skrika”, som jag tidigare skrev. Något annat finns knappast att göra. Att kulturmönstret som genom ett under skulle ändra sig så att vi alla såg oss som jämlika människor, medmänniskor blott, inte som olika grupper, med generaliserade drag, kan vi nog bara drömma om.
Hur menar du? Att vi inte ska söka ändra på kulturmönster?
Jo självklart tycker jag det. Men som jag skrev, det sker knappast omedelbart av sig själv, utan det måste arbetas för. Jag har i mina debatter sett så många som inte kan se ngn praktisk ojämlikhet mellan könen, utan de anser det vara en fullt naturlig (köns)ordning som råder, så jag inser det krävs arbete för förändring.
Fanny, du är så himla bra! Precis som så mycket du skriver är detta verkligen en fullträff.