Borgerliga feminister borde lägga mer fokus på att kämpa emot patriarkatet.

Ibland tycker borgerliga feminister att de på olika sätt blir ”uteslutna” ur den feministiska kampen eller att vänstern har ”ensamrätt” på feminism. ”Varför kan vi inte alla bara ena oss i kampen för ett bättre samhälle” frågar de sig.

Ja, varför är det så? Varför kan jag inte kämpa tillsammans med en människa som har en helt annan uppfattning om samhället än jag?

Anledningen till att jag inte kan tänka mig att samarbeta med borgerliga feminister är inte att jag har något emot dem som personer för att de har borgerliga åsikter, utan det handlar om att mitt sätt att föra feministisk kamp är helt omöjligt att förena med borgerlig ideologi. Den feministiska kampen är för mig tätt sammankopplad med kampen emot kapitalismen, de går helt enkelt inte att särskilja. Att försöka isolera den feministiska kampen ifrån den antikapitalistiska kampen är inte bara ett svek mot min ideologiska övertygelse, utan försvårar också den feministiska kampen som sådan.

Det handlar om vilka prioriteringar en gör, vilka metoder en väljer, vilken analys av patriarkatet en har och så vidare. När det kommer till dessa frågor så går helt enkelt mina åsikter ofta isär med borgerliga feministers. Där de vill diskutera till exempel kvinnors rätt att göra karriär vill jag prata om det dubbelarbete som tynger många kvinnors axlar sedan de gjort inträde i arbetslivet, där de vill att hushållsarbete ska vara betalt vill jag diskutera problemet med att mer och mer av mänskligt liv varufieras. Vi kan inte sammanfoga våra intressen här, de går till och med rakt emot varandra.

Det borgerliga samhället bygger på kvinnoförtryck, det bygger på att kvinnor utför reproduktivt arbete gratis eller billigt så att saker och ting kan produceras. Den liberala ideologin kretsar kring en teoretisk ”individ” som är skapad efter en manlig norm, framförallt genom att i stor grad helt och hållet utesluta reproduktionen ur teoribygget. Det är alltså inte frågan om någon ytlig fix av den liberala ideologin där kvinnor ”inkluderas” utan det är frågan om en radikal omkullkastning av hela det sättet att tänka på samhället. Därför är det för mig omöjligt att samarbeta med borgerliga feminister mer än i enskilda sakfrågor.

Som borgerlig ”får” en såklart vara feminist, det finns absolut ingenting som hindrar en och jag känner heller inget behov av att säga att den och den inte är feminist. Det finns förvisso de som tycker att borgerliga feminister inte är feminister, men på samma sätt finns det de som tycker att den feminism jag står för är ”riktig” feminism, och inte bölar jag om att jag är ”exkluderad” ur feminismen för det. Vi har olika perspektiv på saken, det är allt, och ingen av oss kan bestämma vem som ”får” och inte får vara feminist. Däremot kommer jag inte att stå bredvid borgerliga feminister och heja på, än mindre samarbeta med dem, helt enkelt eftersom jag inte tror att deras sätt att göra feminism är särskilt effektivt när det kommer till att störta patriarkatet, vilket ju ändå är vad jag är ute efter snarare att ha en trevlig feministklubb.

wpid-img_20140517_235820.jpg

Vad som är intressant är varför det är så jävla viktigt för borgerliga feminister att ”inkluderas” bland vänsterfeminister? Ingenting hindrar borgerliga feminister från att organisera sig och bedriva kvinnokamp. Det är inte som att borgerligheten är en förtryckt grupp eller att det saknas resurser inom den. Varför gör de inte det istället för att gnälla på att ”vänstern” kapat feminismen. Detta drag finns generellt hos hela borgerligheten, de är helt enkelt förbannat ängsliga inför vad ”vänstern” ska tycka och tänka om dem. Så fort deras ”initiativ” inte hyllas så känner de sig ”exkluderade” trots att de redan har skitmycket makt.

Kämpa lite mot patriarkatet istället för att kämpa mot andra feminister, kan jag tycka. Det vore nog effektivare om det nu är patriarkatet en vill bli av med.

5 reaktioner till “Borgerliga feminister borde lägga mer fokus på att kämpa emot patriarkatet.”

  1. Jag är liberal och kallar mig själv feminist. Jag tycker inte att vänster har tagit ordet feminist då jag ser detta som något som ska kunna gå över partigränser. Gemensamt för alla feminister är väl att vi inser att vi lever i ett patriarkat och att vi vill ändra på det. Skillnaden är ju att vi har olika syn på hur detta ska åtgärdas. Det finns kvinnor inom de borgerliga partierna som förnekar patriarkatet men definitivt inte alla. Jag kommer ALDRIG att se ner på en feminist ur ett annat parti bara för att de har andra vägar för att nå jämställdhet än vad kanske mitt parti har. Jag förstår att vi alla lever under samma glastak och får kämpa för att våra rättigheter varje dag. På samma sätt som att jag ALDRIG kommer att ifrågasätta en kvinnas berättelse om patriarkalt förtryck vilken partifärg hon än har. 🙂

  2. Hehe ja, upplever detta väldigt starkt på Facebook (i en stor feministisk grupp) Liberalfeministerna blir hela tiden så jävla kränkta över att vänsterfeministerna inte vill ha ”konstruktiva” diskussioner med dem, och beskyller oss för att vara besserwissers och allmänt otrevliga. Tycker snarare tvärtom att det är dessa liberaler som börjar tumma på sakligheten när feministisk politik ska diskuteras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *