Det finns vissa ord som jag bara inte fixar. Ett sånt ord är ”skön”. Jag tänker på typ en ”skön sida” med en massa tråkiga skämt om tjejer som står i köket och sådana där ”ansiktsburk”-videos. En sån ”sida” som killarna i klassen brukade vara inne på istället för att koncentrera sig och sitta och ”höhöa” åt. ”Skön” kan även användas om en komiker som kanske inte är sådär jätterolig men liksom utmanar gränserna lite och mest står där på scenen och är ”skön”. Dock att uttrycket ”skön polare” är det allra värsta. Bilden i mitt huvud: en person som festar på Thailand och har en blinkande keps med två ölburkar som han kan dricka ur medelst slang på.
”Skön” är liksom alla halvmisogyna, smygrasistiska personers undanflykt från att ta ansvar för vad de säger. För vem vill inte vara ”skön” och avslappnad? Vem vill vara tråkigt politiskt korrekt och bara allmänt oskön? Vem vill vara den där obekväma personen som säger ifrån, som förstör alla sköna polares sköna stämning?
Vissa ord ger helt enkelt vissa associationer. Har ni några ord ni verkligen inte står ut med? Och varför?
Lat = omotiverad.
Tjock = överviktig.
(Skriver orden jag föredrar efteråt.)
Själv har jag svårt för överanvändningen av ”grymt”. Allt är så jävla ”grymt” nu för tiden. Personer kan vara ”grymma”, mat kan vara ”grymt god” osv. Menlöst uttryck, tycker jag.
Har svårt för alla ”barnvänliga” ord för könsord, t.ex. snopp, gump, slida. Själv säger jag fitta, kuk och röv, vilket anses vara för grovt alldeles för ofta..
Brukar ej säga det om ett barns könsorgan, däremot om vuxna människor.
Pillesnopp, snippa, ho, kärring, fjolla, karlakarl, karl – ord som jag har svårt för och till och med avskyr. Speciellt ordet ”karl” som jag tycker låter så fånigt när kvinnor säger ”min karl”, jag typ gnisslar tänder då. 😛
Finns fler med dessa kom jag på just nu i alla fall.
”karl” håller jag med om är störigt. De andra också såklart. dock att jag i de fallen verkligen anser mig ha anledning till det, inte bara hysa oresonligt hat.
Haha, värst är ändå när de dessutom stavar karl med stort K. Så här: ”Min Karl.” Man bah, va, heter din partner Karl? Nähä, han heter visst Albert eller Johan eller nåt annat. Vadan det stora K:et då?
Fast nästan värre när till synes helt normala 25-åringar säger ”min GUBBE” om sin kille.
Ännu värre när jag hör 20-åriga killar säga ”kärringen” om sin flickvän. Blä.
Ja fy! Fruktansvärt.
Skön är ett av de värsta. Skön typ, stark ursäkt för att vara ett arsle.
Karl som i ”min karl” får mig att gå i taket. Eller när en del män (killar också) säger att dom ska ”höra med regeringen” – då slår jag bakut och vill kräkas.
Ordet ”typ” är det värsta ord jag vet. Det begagnas i alla möjliga och omöjliga sammanhang, men jag vet
inte vad man kan ersätta det med! Men ut med TYP!Nog måste väl det finnas ett annat ord man kan begagna?
Jag har aldrig tänkt på ”skön” på det viset. Jag ser det som något positivt att bli omnämnd som en skön person, har många sköna vänner som jag gillar att umgås med. Dock kan jag hålla med om att dessa ofta har en mer avslappnad inställning till livet och kanske en lite svartare humor än genomsnittet, hehe. Min definition av ”skön” har nog mer att göra med känslan jag får av att umgås med personer, än hur personen verkligen beter sig.
//Emma Hå
att använda ”min snubbe” eller ”min gubbe”om sin partner trots att man är under 30 tycker jag är lite obehagligt… Elle att säga ”min kvinna”, det har min kille fått vänja sig av vid 🙂 nästan pinsamt att erkänna, men jag har svårt att höra mig själv benämnas som ”kvinna” och då är jag ändå inte så långt från 30 och har inga som helst ålderskomplex… Men tjej känns som ett mycket bekvämare ord tycker jag.
Kram på dig!
Jag associerar inte ordet skön med allt detta, men dog ändå av skratt när jag läste följande:
”Dock att uttrycket ”skön polare” är det allra värsta. Bilden i mitt huvud: en person som festar på Thailand och har en blinkande keps med två ölburkar som han kan dricka ur medelst slang på.”
Sen återuppstod jag så att jag kan svara på din fråga: jag har svårt för ordet ”tagga”. Fy fan, vad svårt jag har för det. ”Fest imorgon, tagga!” eller ”Nu taggar vi inför konserten, brudar!” Så äckligt ord. Liksom… överdrivet käckt, otroligt försvenskat också på något sätt. ”Jag är taggad inför morgondagen” låter lite bättre. Men att man ska tagga… vafan? Förstår mig inte på det.
”Gumman” har jag också väldigt svårt för när folk kallar varandra; värst om de kallar MIG det dock. Jag finner ordet nedlåtande och som om man pratar om ett litet barn eller en gammal tant. Lite väl sötsliskigt också. På samma sätt fattar jag inte de som kallar sin pojkvän/man för ”gubben”, precis som Ellen här ovan skriver om. Vafalls, när vi snackar om en man under 30 är det verkligen ingen gubbe, ja, inte under 60- 70 egentligen, men speciellt obehagligt blir det när det adresseras till män under 30. Män under 30 är banne mig inte gubbar. Kvinnor under 30 är inte gummor heller. Suck…
”Jösses”
Ett ord som jag avskyr (och ibland kommer på mig själv med att använda för att det är så himla vanligt) är ”man”. När folk uttrycker sig som ”man kanske borde”, ”man skulle” osv. Jag blir tokig på det ordet för på något vis känns det som om hela mänskligheten dras med i det ordet. Tycker alla kan börja berätta vem denna ”man” är. Jag, Du, Vi, Han, Hon, Hen osv.
Finns få ord som är så jävla uttjatade som ordet ”man”. Fan allt ska kopplas ihop med det ordet. Svenska språket är extremt ”manifierat”.
Ibland är det väl helt legitimt att använda detta pronomen (eller den ålderdomligare motsvarigheten ”en”) i en betydelse som motsvarar ”vem som helst”. Samtidigt kan det kanske vara frestande för t.ex. svensklärare att vilja bestraffa utbrett missbruk med totalförbud, som när det gäller att börja meningar med ”och”.
Fräsch.
HAHAHA och för typ en minut sen postade jag precis en kommentar på ditt ”presentera dig själv inlägg” och avslutade de med att jag tycker att du är störtskön.
Är av en helt annan åsikt här, jag älskar ordet skön. Ligger perfekt i munnen och har associerat det helt annorlunda.
Hatar när folk säger ”frugan” om sin fru. KVINNOFÖRAKT tänker jag omedelbart. Gillar heller inte ordet ”pepp” kan nästan tycka helt ok om alla ord dock i rätt kontext och vice versa.
Haha, sjukt lustigt sammanträffande faktiskt. Men du kan vara lugn, jag kan ha överseende 😉
Håller med om att ”pepp” är jobbigt. Fy.
*pepp*! ;D
Hoppas mitt förnamn inte är lika provocerande som substantivet ”karl”. När det gäller ”skön”, annat än när det används för att beteckna en egenskap hos en känsloupplevelse eller aktivitet, som kanske är den ursprungliga användningen, väcker det hos mig ironiska associationer, och det beror kanske på att det ofta använts på det sätt du skriver, för att framställa olika företeelser som sympatiska, fast de inte alls är det.
”Vardagslyx”
”Pepp” och dess variationer är ett uttryck jag hatar blint och oförsonligt, hör jag någon säga ”jag känner peppen” gnisslar jag tänder omedvetet. Vad fan är peppen, nån vän till kungen (i stil med Aje, Noppe, Gugge, Fido et al) eller? 😛
”Prinsessa”. Att kallas det. Att någon kallar min dotter det. Starka kräkreflexer.
När någon kallar sin dotter för docka. Det ger mig kalla kårar nästan, som att ens barn är något man klär ut och visar upp, utan egen vilja eller valmöjligheter, huuuu. Hatar. Finns nog extremt många ord och uttryck som jag förknippar med dåliga saker.