I debatten idag så finns det någon slags tramsig uppfattning om att frihet och valfrihet vore ekvivalenta. Liberala partier, som alltså borde jobba för individens frihet, är väldigt måna om att föra frågan om valfrihet. En ska kunna välja skola, förskola, sjukvård och så vidare och så vidare och detta likställs med frihet.
Överlag tycker jag att frihet och valfrihet kopplas ihop i alldeles för hög utsträckning. Till exempel kan en som kvinna ganska ofta få höra att en visst är fri eftersom en har en uppsjö av olika kvinnoroller att välja mellan. Att alla dessa roller är skapade i en patriarkal tradition spelar tydligen ingen roll eftersom vi trots allt har en massa att välja på. Vi har en massa på förhand bestämda roller som vi kan röra oss inom och mellan.
Verklig frihet handlar i mina ögon inte om att välja mellan olika saker som redan avgjorts åt en. Frihet är att själv kunna utforma sitt liv och sin person, att själv avgöra hur en ska utvecklas utan att behöva förhålla sig till en massa roller. Rollerna kan rentav göra det svårare att vara verkligt fri, eftersom de skymmer sikten.
Vidare så tycker jag att frihet ibland kan vara frihet från val. När det till exempel kommer till välfärd hade jag upplevt betydligt mycket mer frihet om jag kunde gå till vilken skola, vårdcentral eller förskola som helst och vetat att jag skulle få en bra tjänst. Visst kan jag se poängen med att det finns en viss differentiering mellan till exempel olika skolor, men det vore ändå skönt att veta att en fick en bra skolgång vart en än vände sig. Vad som kallas valfrihet skulle lika gärna kunna kallas valtvång: du tvingas till att aktivt välja för att inte utsättas för något riktigt uselt. Dessa val kräver tid, kunskap och energi, något som alla inte har. Om vi istället för att ha en välfärd som bygger på att alla måste välja rätt hade en välfärd som byggde på att leverera kvalitet överallt så hade det troligen gjort de flesta mer fria i praktiken: fria att kunna lägga sin tid på annat än att välja vårdcentral.
Jag menar att alla dessa val vi utsätts för skymmer sikten för en äkta frihet. Visst är det valfrihet, vi är ju fria att välja vilket som helst av de val vi exponeras inför, men den frihet det innebär är såklart kringskuren av det faktum att det endast är just de sakerna vi har att välja emellan. Det är ingen reell frihet, utan en låtsasfrihet som sker helt på någon annans villkor. Vidare så skymmer alla låtsasval de möjligheter som finns till att göra motstånd emot systemet som sådant, eftersom tanken att en bara ”råkade välja fel” finns så nära till hands.
Jag drömmer om ett samhället där vår framtid inte står och faller med om vi väljer fel eller rätt i skolvalet, utan där vi kan lita på att det finns en välfärd som hjälper alla till att nå bästa möjliga liv. Där valfrihet ersätts med en ordning där alla kan lita på att de får bra vård och skola utan att behöva kolla upp en massa innan.
Du skriver så bra! Själv tycker jag att friheten att välja elbolag är ca den mest absurda återkommande händelsen i mitt liv. Är det på allvar någon som känner meningsfullhet i att lägga sin tid på att välja bland företag som erbjuder exakt samma tjänst? Färgen på fakturan kan ändras men lampan likadant. Vi har väl bättre saker att göra under vår livstid?
Men att välja elbolag är det lättaste eftersom produkten är homogen. Du behöver bara bry dig om priset på den bindningstid du vill ha…
Om det är verklig frihet att tvinga folk till att försöka välja, även med chansen till otroligt dåliga val, då vill jag inte veta av frihet.
Du behöver inte välja men som vuxen förväntas du ta ansvaret själv för dina handlingar.
Hear hear.
Problemet med ”valfrihet” är att det även blir en möjlighet för de med makt att ta makten ifrån de utan makt (dvs ”konsumenterna”) samtidigt som det ger skenet av att ha gett dem mer makt än innan (i form av så kallad konsumentmakt). När jag hamnade på en friskola i högstadiet och mina idealistiska föräldrar lärde mig om elevdemokrati och skolans skyldighet att följa skollagen var det en helt annan skälla från lärarna som menade att om jag inte trivdes eller tyckte något var fel så var det bara att välja en annan skola för vi hade ju minsann ett fritt skolval i det här landet.
Värst vad ni klagar på friheten. Nog kan det vara krångligt att välja skola, vårdcentral och tandläkare. För att inte tala om elbolag eller hur man ska placera sina pensionspengar. Man kan nöja sig med det elbolag man har och låta bli att bestämma över pensionsplaceringarna. Alla har inte heller möjlighet att välja skola, omsorg eller vård. De slipper klaga.
Men ni borde erkänna glädjen över att vara vuxna, fria medborgare med rätt att välja sitt liv efter bästa förmåga. Människor i diktaturer förstår inte era lyxproblem. De längtar efter frihet.
Förresten, är det ett problem att behöva rösta också? Det finns ju så många partier!
Och där kom diktatur-kortet.
Tycker du inte om reklam överallt? Du kanske vill bo i Nordkorea!
Om inte jag får välja själv betyder det att någon bestämmer åt mig och ju mer ett samhälle har av detta, desto mer diktatoriskt är samhället. Att tro att folket inte är kapabla att välja själva är att idiotförklara folket…
Trams.
Som kommunist förespråkar du självklart diktatur då du som kommunist vill införa proletariatets diktatur då folket ännu inte kommit till insikt om vad som är bäst för dem. Så jag förstår att du tycker det jag skrev är trams…
Blockar dig nu pga förbud mot vulgärkritik av kommunism.
Här har du helt rätt och jag förstår din senare reaktion. Undrar hur länge tramset på reaktionen håller i sig.
Pelle P är blockerad pga att jag har ett förbud mot vulgärkritik av kommunismen, vilket hen har vetat om.
The existence of choice and a regulated minimum level of quality are NOT mutually exclusive.
Choice is a prerequisite of freedom. The right to choose a partner (or not), gender of partner, number of kids, religion, occupation, hobbies, interests, reading material, where to travel, etc. etc. etc. etc.
Creating a system with good and guaranteed education and health care does not require removing the freedom of choice.
Jo till viss del eftersom staten tvingar mig att betala skatt för att kunna säkerställa dessa saker och därmed begränsar min frihet. Men de flesta tycker att detta är värt att betala så länge det är ett rimligt pris (dvs skatterna inte är för höga) men man ska vara medveten om att staten med tvångsedel tagit dessa medel från någon. Detta gör att man somskattebetalare kan kräva att medlen ska användas på bästa sätt.
True, but even the most libertarian of libertarians agree with some level of taxes although only to support some very basic items. In any case, the existence of choice doesn’t mean there aren’t some items for which there is no choice.
In my opinion, we should strive for as much choice as possible while still regulating a minimum level of quality for key things like education. That will require some taxation for sure (mind you, I’m not a big fan of high taxes, it wasn’t long ago that Sweden had an 85% general marginal tax rate ; Astrid Lindgren owed more than she made one year due to some pomperipossa effect when she had a 102% tax rate ; let’s PLEASE stay away from anything like that ever again).
Håller med artikelförvaltaren. Frihet kan ju vara att slippa välja själv. Har alltid tyckt att det där med olika kläder skapar ofria människor. Brunt är väl snyggt på alla?
Bra slutkläm! Jag fyller i med att det är fel att ha en marknad i sådant som MÅSTE finnas. Skola, grundläggande sjukvård, elektricitet t ex. Bil däremot kan man ha nytta av , men lika gärna leva utan, och då är det väl bra att det finns konkurrerande bilmärken, körskolor m m.
För mig är det största problemet övertron till valet. Vi har länge värderat valet, men slutat fråga oss varför. Ett av de ursprungliga liberala motiven är ganska vettigt ibland. Staten har ofta inte resurser att undersöka vad som är bäst för folk. Då är folk ofta bättre på att förstå vad som är bäst själva. Genom att låta folk välja själva kan vi således ibland fatta bättre beslut. I sin simplaste form: istället för att staten håller reda på vilka som bör ha chokladglass och vilka som bör ha jordgubbsglass kan vi låta folk välja själva, så väljer de själva det som är bäst för dem.
Men vi måste fråga oss om detta fortfarande gäller. Med tanke på hur billig och enkel vilseledande information i olika former – reklam, krånglopol, et cetera – är är det svårt att faktiskt säga att folk hela tiden gör korrekt informerade val. Vi kan också kritisera det här ur ett queerperspektiv. Kommer inte den totala valfriheten göra att många väljer att reproducera sin egen underordning och överordning i sin konsumtion? Slutligen, vi måste också fråga oss vilka valsituationer som är realistiska att erbjuda folk. Ska vi låta folk välja vad de ska äta? Det verkar rimligt. Ska vi låta folk välja mellan mat och hunger? Kanske inte. Ändå är det så marknaden motiveras med det fria valet.
Dessa utmaningar måste nog varje liberal teori (såväl socialliberal som libertariansk) hantera innan de förespråkar valfrihet.
Som ett avslutande tips: Sven Lindqvists ”Reklamen är livsfarlig”. Troligen den bästa bok om reklam jag läst.
I agree with you here. There needs to be a continuous and ongoing analysis. To me the default is always choice and is paramount as a pillar of freedom so I’d flip it around and ask ”which choice situations are realistic NOT to offer people”. There are definitely things that should be decided with no choice offered. One is forced pension savings which we have today in Sweden through our taxes. Another is car insurance which is a requirement and not an option. Same thing for schooling up to a certain level, again not an option.
An example of something that went the other way was the relationship between an individual and the church in Sweden. There used to be a requirement to pay taxes that went to the church which was taken away and is now a choice (thank you very much).
The subject of influence via media, advertisements, etc. is a tricky one. Regulation needs to be stiffened and in some cases adverts forbidden, e.g. alcohol, those directed at kids, etc.
Först och främst, det borde vara uppenbart att ingen ”väljer” ett liv utan det basala för liv och värdighet, som egen bostad, näringsrik mat på bordet, tillgång till studier och konst. Det är ovärdigt att det inte garanteras, och att det görs i valfrihetens och marknadens namn.
Vidare, kan vi någonsin reglera reklam tillräckligt mycket för att folk ska kunna göra faktiskt informerade val om sin konsumtion? Jag är osäker på det. Och hur gör vi med alla dessa telefon- och elabonnemang som folk köper för att marknaden är så extremt rörig? Det är inte heller informerade val.
Obviously you’ll find varying opinions on how much to guarantee when it comes to the basics but no doubt a guarantee of some level is vital. I still think that fits with the concept that some things are identified as being ”delivered” while the bulk of things remain as ”choice”.
Agree on the ”reklam” issues. Those are difficult but I do believe that with proper regulation they can be managed. Same with the utility agreements. One option for those would be for the State to require some sort of base option that each utility company had to offer as an alternative.
Ord som frihe och rättvisa är så allmänna begrepp att mest tjänar som retorisk utsmyckning.
Det går inte att vara förespråkare för ”frihet i allmänhet”. Det går bara att vara förespråkare för vissa bestämda friheter. Man kan ha frihet från slaveri eller frihet att äga slavar, men inte båda. Man kan ha frihet att köra hur mycket bil som helst eller frihet att andas in ren luft men inte båda. Man kan ha pressfrihet mot censur eller frihet från att hänga ut i pressen men inte båda. Man kan ha frihet för boende besluta om hur bostadsområdet ska utvecklas eller så kan man ha frihet för fastighetskapitalet att utveckla bostadsområdena, men man kan inte ha båda.
Samma sak med ord som ”lika rätt”. Marx kritiserade dessa begrepp i sin kritik av Gothaprogrammet och hans argument var att ”lika rätt” alltid är ”lika rätt” i en viss bemärkelse.Ska man ha lika lön för lika arbete? Eller lika lön för lika behov? Eller kanske lika rätt till avkastning från egendom?
Samma med nationalism. Man kan vara för brittisk nationalism eller irländsk nationalism, men man kan inte vara för nationalism i allmänhet. Finns inget sådant.
Som kommunist är jag inte för ”lika rätt i allmänhet”. Jag är för vissa lika rättigheter, som den lika rätten till makt över produktionsmedlen samt lika tillgång till dem (”lila rätt till arbete”) och lika rätt till sjukvård och utbildning. Men jag är emot lika rätt till egendom, lika rätt till att exploatera och även lika lön för lika arbete då det inte tar hänsyn till olika behov.
Jag är för friheten att arbeta, friheten från överarbete, friheten till hälsa och utbildning oberoende av privatekonomi, friheten att vara med och bestämma över sitt arbete och samhälle, de demokratiska friheterna (yttrandefrihet, pressfrihet, rätten att rösta) och friheten att leva i en sund hållbar miljö. Jag är emot friheten att investera, att anställa, att köpa och sälja land och kapital, att monopolisera media, att muta politiker, att förstöra miljön osv.