Frossandet i våldsskildringar.

Twittrade om reklamer mot kvinnomisshandel:

Reklamer mot kvinnomisshandel som bygger på att en kvinnas blåslagna ansikte trycks upp i ens fejs… Ja förstår effektsökeriet men detta är ett avhumaniserande av kvinnor. Tror inte heller att det ökar någon medvetenhet eller förståelse att sprida dessa starka bilder.

Det som hjälpt mig att förstå mäns våld mot kvinnor är förståelse av processen,av hur slagen hänger ihop med allt det som leder dit. Ju mer förståelse jag får för detta desto mer inser jag allvaret i minsta lilla maktuppvisning. Skildringar av grovt våld gör mig bara avtrubbad.

Blir väldigt illa till mods av detta frossande i oerhört grovt våld som sällan leder till ökad förståelse för våldets mekanismer.

Det vi måste förstå är hur hon hamnar där: vad är det för process som gör att den mån som säger sig älska henne slår henne? Vad är det som gör att hon inte lämnar honom då, att hon inte söker hjälp och istället försöker skydda förövaren. Sanningen om detta är så fruktansvärt smärtsam just för att den ligger nära, den är obegriplig för att den är så begriplig.

Det verkligt radikala här vore att peka ut sambanden, göra denna process begriplig. Inte lyfta fram det grova och medömka. Insikten om att jag också kunde ha varit hon är den som gjort det möjligt för mig att möta henne.

Jag tänker på det här med förståelse. Jag kan inte förstå hur det känns att vara i en relation där en blir slagen. Den typen av saker kan inte förstås intellektuellt, de måste upplevas. Vad jag däremot kan förstå är hur dessa erfarenheter hänger ihop med mina egna, hur våra erfarenheter är besläktade och kommer ur samma system.

När en kvinnas blåslagna ansikte används för att dra uppmärksamheten till det samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor utgör så frossar vi i det obegripliga, i det extrema. Det är det faktum att den där bilden inte representerar en ”normal” erfarenhet som gör den gångbar i sammanhanget. Det är det som gör det möjligt för en majoritet att titta på den där bilden och kanske tänka ”denna kvinna är utsatt och det är viktigt att hon får hjälp”, men inte drar någon djupare koppling till sin egen situation.

För det är ovanligt att våldet syns så tydligt, speciellt i ansiktet, som brukar vara det område som exponeras. Det ska till mycket mycket våld innan en når dit, vissa gör det aldrig, vissa vet precis på vilken sida om gränsen de ska hålla sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *