Hantera sexistiska skämt.

Jag har fått frågan ett gäng gånger om hur en kan hantera sexistiska skämt. Detta är ju ett ständigt aber som feminist, och som kvinna i största allmänhet, speciellt då folk gärna bli lite extra jobbiga om de märker att en blir provocerad eftersom de tycker det är så himla ”kul”.

Först och främst vill jag säga att jag verkligen tycker att det är en bra idé att, om möjligt, sortera bort sexistiska människor ur sitt umgänge. Många har en idé om att en inte ska låta ”åsikter” komma i vägen för umgänge, men det handlar liksom inte om åsikter utan om grundläggande respekt för människorna i ens närhet. Människor som inte kan respektera dig och undvika att dra ”skämt” som gör dig obekväm är helt enkelt inte värda din tid.

Sedan finns det såklart en mängd situationer då en inte har möjligheten att slippa undan, eller där en värderar umgänget såpass högt att en inte vill lämna det. I sådana situationer tror jag att det kan vara effektivt att applicera följande.

Först och främst måste en släppa idén om att en ska uppfattas som en ”skön tjej”. Det handlar liksom om att en måste våga vara obekväm och skapa dålig stämning. Tyvärr så är det ofta så att det inte finns något annat sätt att göra detta på än att vara obekväm, så det är en fråga om avvägningar. Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men jag kan säga att det är mycket av en övningsfråga. Ofta är det väldigt jobbigt att stå på sig, men det är inte sällan extremt befriande efteråt. Jag har verkligen fått så himla mycket högre självrespekt sedan jag började våga säga ifrån. Om du inte vågar säga ifrån; skratta inte med. Var likgiltig. Sådant kan många gånger vara väldigt effektivt, speciellt i mindre grupper.

En första grej en kan göra är att söka allianser. Oavsett om det är i klassen, på arbetsplatsen eller i släkten så finns det troligen vissa vettiga människor i sammanhanget som inte heller tycker det är kul med sexism, eller som i alla fall är mer mottagliga för kritiken av den. Med sådana kan en försöka prata kring de situationer en upplever som problematiska. Det finns flera olika poänger i detta. För det första kan det vara skönt att dela erfarenheter och tankar och känna att en inte är ensam, och det kan också bädda för att fler reagerar på sexismen, och säger till eller i alla fall inte skrattar med. Sexistiska skämt och liknande existerar alltid i ett sammanhang, och om den som skämtar inte får någon positiv respons så är det troligt att hen inte känner sig så peppad på att fortsätta, oavsett var hen själv står i frågan.

Om en är ensam i sina uppfattningar så tror jag att det ofta funkar bra att sansat förklara hur olika skämt är problematiska. Försök att lägga fokus på strukturen och inte individen. Till exempel ett våldtäktsskämt är till stor del problematiskt för att kvinnor lever under våldtäktshot. Lyft fram det, lyft fram kvinnors sociala verklighet och i vilken kontext skämtet verkar istället för att fokusera på skämtet som sådant. Jag tror i och för sig att personliga attacker kan vara effektiva, men det beror mycket på sammanhang och vad en själv känner att en vågar.

Det kan också vara effektivt att fråga ”hur menar du nu?/vad är det som är roligt?” eller liknande. Ofta inser folk hur idiotiskt de beter sig när det tvingas förklara det, och om de inte själva göra det så kanske andra i sammanhanget tänker till. Det kan även vara effektivt att efter en konfrontation ta upp diskussionen med andra i sammanhanget utanför, just för att väcka tankar och kanske på sikt kunna skapa allianser. Ofta är det nog så att den som drar själva skämten inte är beredd att ändra åsikt, men att andra runtomkring kan vara det.

Det är också viktigt att visa stöd och få stöd. Om en är flera som upplever sexismen som problematisk i ett sammanhang så kan en komma överens om att stötta varandra när någon säger till. Om en är flera så blir det enklare att säga ifrån och den enskilda individen tvingas inte stå för allt. Det är viktigt att tänka på att stötta andra kvinnor och feminister i deras upplevelser och strider. Även om en inte vågar göra det öppet i den stunden så kan en göra det efteråt, det kan också betyda jättemycket. Jag var till exempel med om en gång när jag sade ifrån när jag blev tafsad på, och en person i sällskapet sedan tog mig åt sidan och sa: ”vad modigt att du sa ifrån”. Även om hen inte sa något i själva stunden jag sa till så betydde hens stöd jättemycket. Så ge stöd till alla andra som säger ifrån, öppet i stunden eller senare privat. Det betyder verkligen skitmycket, kom ihåg det.

Att göra motstånd kan ofta vara ett sätt att ge andra mod till detsamma, och det kan vara stärkande att tänka på när en hamnar i jobbiga situationer på grund av det. Tänk att varje gång du gör motstånd mot sexism i ett sammanhang med andra så hjälper du ett litet litet frö att gro inne i någon. Du visar på andra sätt att se på verkligheten, andra vägar att ta i sitt liv, och det kan vara oerhört viktigt. Varje gång du säger ifrån mot sexism så ställer du dig i ledet av miljontals fantastiska kvinnor som kämpat för sina rättigheter, och du bidrar till att världen ska bli en lite bättre plats. Det brukar jag tänka på när jag förlorar tron och styrkan, och det tycker jag att du också ska göra.

Kämpa!

11 reaktioner till “Hantera sexistiska skämt.”

  1. Jag tror starkt på ”hur menar du nu”-metoden i sammanhang där öppen konflikt helst undviks, t ex på arbetsplatsen. (Magdalena Ribbing är också stark förespråkare av den taktiken!) En behöver inte framstå som ”den arga” utan ses väl i värsta fall som lite dum i huvudet som aldrig fattar skämt (tyvärr bättre att ses som dum än arg i jobbsammanhang), om markeringen inte uppfattas. Tycker detta gäller också t ex rasistiska skämt eller uttalanden.

  2. Hur tänker du kring att som man visa kritik mot sexistiska (för tydlighets skull: kvinnohatiska) skämt/åsikter, när de yttras av kvinnor/kvinnor stödjer dem? Hur skulle du resonera kring detta och manligt tolkningsföreträde? Tycker du att dina råd i posten funkar lika bra i dessa situationer? (Själv tycker jag att frågan ”hur menar du nu?” verkar vara en väldigt bra strategi, tack för rådet!)

    1. Jag tänkte på samma sak, men ”om man är flera” fungerar ju egentligen inte heller, när man tänker på det. Men jag kom på det, ”om ni är flera” kan man ju skriva! 😉

  3. Jag brukar med gravallvarligt ansikte säga ”haha våldtäkt/psykisk sjukdom/kille i kjol/annat o-PK”. Det funkar bra för att det tar inte lång tid, det är lite ”skämtsamt” sagt så det förstör inte stämningen så mycket, och det uppmärksammar folk på att skämtet inte är okej.

  4. Säger ALLTID ”jag förstår inte riktigt, kan du förklara?” vid både sexistiska och rasistiska skämt. Har inte stött på en människa som klarat av det utan att idiotförklara sig själva.

  5. Att vara likgiltig funkar alltid. Om någon frågar varför jag inte skrattar svarar jag ”för jag tycker inte kvinnomisshandel/våldtäkt/rasism är roligt, varför tycker du det?”, helt likgiltigt. De är ju oftast ute efter att göra någon upprörd, så att bara strunta i det är väldigt effektivt.

    Annars är ju frågan ”kan du förklara?” väldigt bra, ska testa den nästa gång någon drar ett rasistiskt eller sexistiskt skämt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *