För några dagar sedan va det nån som ba ”lilla gumman du är inte lesbisk, du har bara inte träffat rätt kille”. Och jag kände bara; herregud vad skönt att jag inte träffat ”rätt” kille. Herregud vad jag är glad att mina relationer med män har gått åt helvete, så att jag slipper leva i dem.
Vad är ”rätt kille”? En man jag hade kunnat leva ett lyckat heterosexuellt liv med. Någon som skulle lyssna på mig tillräckligt mycket för att jag inte skulle bli såpass olycklig att relationen hade gått helt åt helvete. Någon som skulle kunna ge mig en lagom mängd bekräftelse så att jag ändå skulle känna att ”detta funkar”.
Det är så absurt hur kvinnor förväntas kämpa för att träffa ”rätt” man. Till vilken nytta, egentligen? All denna tid, allt detta lidande, som ska ägnas åt att kanske till slut bli lyckat heterosexuell, om en har tålamod och tur.
Och grejen är ju att det tar aldrig slut. En kan alltid försöka lite lite till. Alltid. Ge lite mer av sig själv för att kunna få Den Perfekta Heterorelationen. Det är så jävla onödigt.
Jag förstår dock inte detta hat mot heterosexuella relationer när du bara haft en enda relation?
För det första är det inte relevant för det andra har jag haft iaf fyra olika heterorelationer.
Suck, återigen, så fort man kritiserar det normativa så ”hatar” man det.
Nej, jag tror inte de flesta upplever att Fanny HATAR heterosexuella relationer, hon har valt bort dem själv av eget personligt val som du borde respektera eftersom hon är din medmänniska!
Men så vitt jag vet håller hon inte på med hatpropaganda gentemot heterosexuella, säger inte att vi ska bränna ner kyrkor där heterosexuella får gifta sig, lägger inte upp listor på kända heterosexuella med adress för att folk ska kunna trakassera dem. Hon ger bara lite perspektiv och analys på tillvaron genom att förklara sitt livsval för allmänheten.