Vaccineringen mot svininfluensan räddade alltså enbart sex liv. Det är inte mycket, speciellt inte i proportion till att betydligt fler brukar stryka med i den vanliga influensan årligen. Människor har blivit skadade av vaccinet, till exempel fått narkolepsi, och hela historian har kostat stora summor pengar och tagit resurser från den reguljära sjukvården.
Jag kommer ihåg hur sura folk var när jag inte vill vaccinera mig på grund av just detta; att svininfluensen knappast var något hot mot gemene man och att min vaccination bara skulle bidra till att göra läkemedelsföretagens fickor fetare och bidra till den allmänna hysterin. Det finns få saker jag tycker så illa om som masshysteri. Framförallt mina föräldrar tyckte att jag var oerhört fånig och en foliehatt. Jag vägrade följa med när resten av familjen vaccinerades, något jag är glad för att jag upprätthöll nu. Inte för att jag tror att jag hade blivit drabbad av någon hemsk biverkning eller att mitt beslut gjorde någon skillnad i samhällsdiskursen utan helt enkelt för att det känns bra att omsätta sina värderingar i praktisk handling.
Nåväl, det visade sig ju att jag hade rätt till slut. Det är dock inte bara en lycklig slump att jag lyckades träffa rätt i handling utan baserade sig på att jag faktiskt läst mig in en aning på ämnet. Det blandat med en allmän motvilja mot alla former av masshysteri och ogenomtänkta satsningar gjorde att jag fattade det beslutet. Vetskapen att jag hade rätt hela tiden är tillfredsställande. En så kallad egoboost för mitt kritiska tänkande.
Vad som är tråkigt när sådana här historier uppdagas är att personerna som tyckt att de skeptiska håller på med en massa fjantiga konspirationsteorier nästan aldrig uppmärksammar att vi faktiskt hade rätt i efterhand, ty i deras huvuden har det redan gått till historien. När det nu uppdagas att massvaccineringen var en otrolig miss så ses det som ett förargligt misstag, att folk påpekade att det kunde vara så redan då har glömts bort. Jag tror absolut inte att man mamma som blev så besviken när jag vägrade följa med resten av familjen till vårdcentralen eller min pappa som tyckte att jag var fånig kommer att på egen hand inse att de faktiskt hade fel och jag rätt. Jag tror inte att de minns att de pushade mig till att ta sprutan som ju faktiskt kunde ha gett mig narkolepsi men som uppenbarligen inte skulle ha räddat mitt liv.
Jag menar givetvis inte att de ville mig illa genom sitt agerande, däremot tycker jag att det finns en viktig lärdom att dra. Den att det är jävligt lätt att förlöjliga folk som är skeptiska mot hur saker och ting ordnas i samhället. Det är desto svårare att i efterhand dra sig till minnes vilka motargument man stötte på och hur man hanterade dem. I en sådan situation tycker jag att det är på sin plats att fundera lite över hur man bemötte motargumenten mot vaccinering då och hur man skulle betrakta desamma idag.
Visst kommer det alltid finnas någon som är skeptisk mot vad som än hittas på och bara för att någon av dem råkar träffa rätt betyder inte det att de var värda att lyssna på. Det är dock en viss skillnad på enskilda bråkstakar och en så stor mängd människor som opponerade sig emot vaccineringarna med faktiska argument. Jag menar inte att anklaga de som var positiva till vaccinering, på det stora hela ligger felet hos de bestämmande som var inkapabla att fatta ett vettigt beslut. Däremot så ber jag er rannsaka er själva: vad tänkte ni om vaccineringen? Genomförde ni den och i så fall varför? Stötte ni på några motargument och hur hanterade ni dem? Hur ställde ni er till alla de personer som vände sig emot projektet?
Jag vägrade att vaccinera mig. Först för att jag för lat för att ta tag i det, men sedan kollade jag upp det hela och insåg att den vanliga influensan är många gånger dödligare, och ville inte spurta in något otestat i min kropp i onödan. Jag fick höra att jag var självisk och att jag kunde smitta de i riskgrupperna, men ansåg att det var värt risken. Dessutom gillar jag inte när folk tar till mediciner och vacciner mot sjukdomar som i många fall är ofarliga (är exempelvis mycket starkt emot många former av antibiotikaanvändande på grund av resistans hos bakterier). När de första narkolepsiryktena kom kände jag ett starkt ”Vad var det jag sa”. Skall höra med min familj hur de ser på det hela i efterhand.
//Emma Hå
”Dessutom gillar jag inte när folk tar till mediciner och vacciner mot sjukdomar som i många fall är ofarliga”
Fast för många är ju dessa sjukdomar inte farliga. En influensa kan döda ett spädbarn, en äldre människa eller någon med nedsatt immunförsvar. Anledningen till att man då, även om man inte tillhör riskgrupperna, vaccinera sig mot en vanlig influensa är ju för att man då minskar smittspridningen. Ju färre som är mottagliga för smittan, desto mindre smittspridning och desto mindre risk att det når någon ur riskgrupperna.
inte Ofarliga menade jag såklart.
Ja, det var lite klurigt att välja. Det stod mycket i tidningarna om en kille som var från min hemtrakt och som drabbats av svininfluensan och fick ligga på sjukhus, i respirator eller hur det nu var, sjukt länge, flera månader har jag för mig. Och mina förkylningar sätter sig alltid på luftvägarna med hosta och lite astmaliknande symtom, så jag hade faktiskt tänkt vaccinera mig. Plus att de pratade om att det var de unga och friska som var värst drabbade, och så vill man ju bidra till att det inte blir någon pandemi naturligtvis. Men precis som du så är jag lite skeptisk till masshysteri, och när det var kilometerlånga köer (skojar inte!) till vaccinationen så tog latheten över helt enkelt. Jag tänkte att jag gör det senare, och så blev det aldrig av. Men det var aldrig för att jag var rädd för några biverkningar. De som pratade om sådant såg jag mest som foliehattar.
Jag var som astmatiker en i riskgrupperna och vaccinerade mig tidigt. Dock reagerade jag allergiskt på vaccinationen och det var ju inte så trevligt, men inte värre än att få som ett 10 cm stort myggbett där vaccinationen gavs.
Både jag och min omgivning måste vara både döva och blinda, för jag hamnade aldrig ens i några diskussioner om vaccination. Mig veterligen var det ingen jag känner som vaccinerade sig. Jag brydde mig föga om det lilla som jag hörde om svininfluensan. Men så har jag också en tendens att bli väldigt anti när något tar sig masshysteriproportioner, oavsett om det handlar om Sagan om ringen eller vaccination.
Men ärligt talat, så skulle jag säga att typ 90% av dem jag träffade som aktivt argumenterade mot vaccinering var just foliehattar (inte för att jag spontant skulle använt just det ordet :)) med mer eller mindre knasiga föreställningar om vaccin & smittspridning. Som du också skriver, så är det ju inte automatiskt så att någon har rätt bara för att hen innan är skeptisk till något som sedan visar sig ha nackdelar.
Själv var jag egentligen skeptisk till vaccination, men valde till slut att vaccinera mig. Det var inte ett självklart läge helt enkelt. Det fanns goda argument både för & emot (även om de vettiga motargumenten fick väldigt liten plats) och jag tycker fortfarande inte att man med självklarhet kan säga att det var fel att dra igång en massvaccination.
Sorry Peaches, det var inte meningen att min kommentar skulle hamna som ett svar på din! 🙂
Haha jag började läsa och bara wtf foliehatt, vad kallar du mig för människa!
Det kanske inte var ett dåligt beslut av myndigheterna att erbjuda alla vaccin i den situation som uppkommit, eftersom de beslut som låg bakom inköp av vaccin till hela befolkningen kan ha fattats i en situation där det var mycket svårt att bedöma hur allvarligt en pandemi skulle utvecklas. Men när vaccinet väl fanns där och man hade fått mer kunskap om den aktuella pandemin, var det inte uppenbart att fördelarna med att vaccinera sig övervägde, varken individuellt eller ur ett flockimmunitetsperspektiv. Själv valde jag att inte vaccinera mig och (1) ingen bråkade med mig, även om jag minns att jag diskuterade litet med mina kollegor och (2) jag har inte haft en enda episod av influensaliknande sjukdom under hela den tid som gått sedan A(H1N1)pdm09 började spridas.
Jag vaccinerade mig, men hade nog inte gjort det om jag inte hade haft en person i min närhet som inte kunde vaccinera sig och som med stor sannolikhet hade blivit väldigt sjuk om hen hade smittats.
Jag vägrade också. Mina föräldrar blev tokiga.. En kursare till mig vägrade också, och ville heller inte vaccinera sin 3åriga son, vilket hon fick massvis med skit för.
God balsal hygien och noggrannhet med speciellt handhygoienen, och att vara ansvarsfull när det gäller att stanna hemma när man faktiskt är sjuk är faktiskt ett väldigt bra skydd för att varken smittas eller smitta andra.
Nu när man i efterhand kan se hur få det faktiskt var som drabbades av Svininfluensan, är det måhända lätt att argumentera för hur onödigt och dumt det var av folk att vaccinera sig. Jag tycker dock denna misstro mot staten och sjukvården är väldigt olycklig, om detta leder till att fler blir skeptiska mot att vaccinera sig nästa gång en influensa sprids. Svininfluensans lyckosamma mildhet är ju knappast representativ för samtliga influensor som kan tänkas drabba oss.
Jag vaccinerade mig för att jag kände att det vore respektlöst mot de riskgrupper som var i betydligt större fara än vad jag var att inte göra det. Jag vaccinerade inte mig för min egen skull, utan jag såg det som min plikt mot samhället. Och visst, i retrospektiv gjorde du rätt som inte vaccinerade dig. Men att säga att de som vaccinerade sig gjorde fel tycker jag är en tråkig inställning.
Fast poängen här är att skeptikerna hade rätt. Och det var dessutom inte bara ogrundad skepticism det handlade om utan något som faktiskt var grundat i studier på smittbarheten och så vidare.
jag gjorde det nog mest för att min kompis jag bodde med blev så jävla arg på alla som inte ville, och jag vågade inte ta diskussionen. löjligt men sant. även om det inte blev några ”effekter” för min del så kan jag ångra i efterhand det faktum att jag inte bestämde själv.
Jag vaccinerad mig inte. Stod och velade i korridoren när alla stod och väntade på att få sin spruta, men gick på mina kompisars linje och struntade i det. Min familj var grymt kritiska till det hela, mamma sa faktiskt till mig att jag skulle komma ihåg att det var mitt eget fel om jag låg och spydde blod sen X) Är glad att jag inte gjorde det idag. Måste ta upp frågan med min familj snart 🙂
Vaccinerade mig inte heller. Gud vad chockade folk var över det. Min pojkvän vaccinerade sig inte heller, det fick han höra av sin morsa att det var dåligt. ”Folk kan faktiskt dö av den här influensan!” hette det. Stötte även på folk som tyckte att man inte tog sitt medmänskliga ansvar om man inte vaccinerade sig, men herre gud… jag lever och är frisk, och svinis var inte så farlig som folk trodde att den skulle vara. Det visade sig också finnas en del negativa konsekvenser av vaccinet, vilka jag hellre är utan. Och folk gillar inte när man säger det, men jag vill ändå säga: VAD VAR DET JAG SAAAAA.
mahahaha.
det här är hysteriskt roligt a la in-your-face för min del då jag var väldigt foliehattig av mig när det här var aktuellt. inte bara vägrade jag själv utan jag försäkrade också alla runt omkring mig att man skulle bli förvandlad till zombie om man gjorde det.
(en seriös argumentation kan jag fortfarande inte formulera i huvudet.)
Nu säger de från SMI att vaccineringen räddade 60 liv (DN). Problemet är att det inte finns någon riktigt bra kontrollgrupp att jämföra med Sverige. Annika Linde på SMI hänvisar till Danmark, där de bara vaccinerade riskgrupper och fick något högre dödstal än Sverige, men de har sämre allmänt hälsoläge än Sverige på ett sätt som kan vara relevant här (några år kortare livslängd och högre dödstal i t.ex. lungsjukdomar, vilket kan tänkas vara av betydelse för effekterna av influensa). Korrelerar jag andelen vaccinerade med dödstalen i de 22 länder som visas i SvD-artikeln du länkade blir det inget statistiskt signifikant samband.
Kanske hade fler liv räddats om fler vaccinerat sig? Ungefär 80% av en befolkning måste vara vaccinerade för att uppnå bra skydd för befolkningen.
Jag vaccinerade mig inte mot svinis, vilket berodde på att jag inte blev erbjuden gratis och inte hade råd att betala för det. Sen fick jag ju svinis också, blev av med jobbet för att jag låg däckad i tre veckor och misslyckades med att lämna in min b-uppsats eftersom jag var för sjuk för att göra något. Jäkla kul.
Svinis är lite av ett undantag i mina ögon. Det vaccinet kändes himla framstressat. Däremot så kommer jag i framtiden vaccinera mig mot säsongsinfluensan, i och med att jag kommer jobba inom vården och inte vill bli sjuk, och inte heller riskera att smitta andra. För mig är vaccinering inget jag gör enbart för min skull, det är en solidarisk handling jag gör gentemot de som av olika anledningar inte kan vaccinera sig (kanske pga av nedsatt immunförsvar). Bortsett från svinisvaccinet så tycker jag generellt sett att det är rätt ego att inte vaccinera sig eller sina barn. Som det är idag är barnvaccinationsprogramet bara ett erbjudande, jag tycker det borde vara lagstadgat att man ska vaccinera sina barn.
Jag tror att rädslan och skepticismen mot vaccinet beror på att vi i Sverige har lyckats jävligt bra med att vaccinera folket. Mässlingen är i princip bortvaccinerad från Sverige (om man jämför med andra länder). De sjukdomarna man vaccinerar mot blir liksom så diffust, det blir inget reellt hot längre eftersom det var så länge sedan vi fick lov att kämpa mot dem och se dess effekt, så därför vänder vi får misstänksamhet och rädsla mot vaccinet.
Vaccin är generellt sett awesome grejer. Vi har helt lyckats vaccinera bort smittkoppor! Vaccin kan göra storverk.
Absolut, jag har inget emot vaccin rent generellt. Faktum här är dock att en massa människor har fått den fruktansvärda sjukdomen narkolepsi och det har spenderats otroligt mycket pengar. Jag tycker inte att det är en rimlig prioritering helt enkelt. Precis som du skriver kändes det lite framstressat. Jag kommer inte vaccinera mig mot vanlig influensa men jag jobbar inte heller i vården. Jag vill gärna hålla alla läkemedel på ett minimum.
Dock är ju dock vaccinering ur ett rent ekonomiskt perspektiv ofta rätt överlägset (kanske inte när det gäller svinis dock)! Många mindre rika länder har ofta ett bra vaccinationsprogram, eftersom det är bra mycket billigare att vaccinera än att ge vård för sjukdomarna som man kan få utan vaccin.
Det blev lite hysteri kring svininfluensan därför att så många drog paralleller till spanska sjukan, virusen liknande ju varandra i uppbyggnad. Det känns som att man liksom jumped to conclusions.
Jag valde att vaccinera mig via jobbet då jag jobbar både med mycket små barn och med äldre sjuka på mitt andra jobb.
Var mest för att inte sprida smittan vidare till de som inte har lika stor chans att klara sig som jag. Känner att det var ett bra beslut men känner att regeringen borde vara tydligare med om preparaten inte är testade och annat och inte hypa upp saker så.
Jag vaccinerade mig inte mot svininfluensan. Mina föräldrar är såna som alltid har ryckt på axlarna med en fnysning så fort någon nämnt vaccinering, så jag har väl blivit påverkad av det. Jag är aldrig, aldrig sjuk så jag har uppenbarligen ett bra immunförsvar. Därför var jag inte alls orolig för att bli smittad. Jag upplevde också att det blev sån masshysteri vilket gjorde mig ännu mindre sugen på att vaccinera mig. Det var ingen som ifrågasatte mig.