Liberaler liberaler, de ägnar sig åt så mycket störig skit. En grej är till exempel liberaler som inte kan förstå att någon tycker illa om dem helt enkelt för att de är liberaler och inte för att de typ är genuint onda som personer.
Såhär: liberaler är sjukligt fixerade vid att de ska ses som Individer. De vill aldrig ta ansvar för vad deras ideologi leder till som helhet, utan de vill alltid att en ska bedöma dem utifrån att de typ säger ”jag vill att alla ska vara snälla” och så ska en tycka att det är bra. Tja, grattis till att du har lyckats nå en femårings insikter… Det gör dig tyvärr inte till en positiv politisk kraft.
När jag diskuterar politik så ser jag idéer, inte personer. Jag ser allting utifrån en samhällskontext. Alltså: jag bedömer vad en åsikt, verklighetsbeskrivning eller argument betyder i sitt sammanhang och inte vad det skulle betyda om det typ svävade fritt, för det gör det liksom inte. Typ att säga ”jag tycker halalslakt är dåligt” innebär en annan sak i ett samhälle där det hetsas mycket mot muslimer och muslimska praktiker än vad det skulle göra i ett samhälle där halalslakt var normen.
Men när en applicerar detta på liberaler brukar det bli ett jävla liv. Då brukar det låta att en låter dem vara ansvariga för vad andra tycker och tänker och att det är så himla himla fel för alla är individer, faktiskt!!! Grejen är att ja, du är faktiskt ansvarig för vad andra tycker och tänker, särskilt om du aktivt engagerar dig i samhällsdebatten. Du är ingen ö.
Ett annat exempel är när en konstaterar att människor som till exempel snackar om att arbetslösa är lata är vidriga personer eftersom de bidrar till ett samhälle där arbetslösa människor behandlas som de gör. Då kan det låta typ: ”men jag har faktiskt inte bestämt det”. Nej, men likförbannat har du bidragit till det samhällsklimat där dessa beslut fattas. Det är inte svårt att begripa, men vissa
När en säger sånt här kan en får höra att en är ”dömande” eller liknande, och att en sa försöka hitta det fina i alla eller något. Alltså gud vad ointresserad jag är av ”det fina i alla” i politiska diskussioner.
När jag sysslar med politik är jag inte intresserad av att ge varenda människa rättvisa som individ. De flesta har något drag som gör dem till fina eller åtminstone förlåtande drag, typ att de är snälla mot sin morsa eller något. Jag tycker dock att detta är brutalt ointressant när det kommer till politik. I politiska diskussioner representerar folk i mina ögon främst idéer och inte sig själva som Individer. Den som representerar idéer jag ser som förtryckande är i mina ögon en del av förtrycket, oavsett om hen är en snäll person eller inte.
Idéer säger en hel del om personen som bär dem…
I tredje stycket från slutet i sista meningen…saknas det något där?
Annars. Håller med. Jag har en kompis som är liberal och vi har kommit fram till att vi inte kan diskutera politik alls för så vänster som jag är och hens individualistiska syn på allt gör eh…WWIII en möjlighet om vi skulle debattera tror jag
Jag tycker mig se liberalismens barnsliga godtrogenhet i resonemanget, t.ex. att vi kan ge makten och ansvaret till arbetsgivaren eftersom denne nödvändigtvis är ”snäll”. I min personliga erfarenhet syns det tydligt att långt ifrån alla arbetsgivare värnar om arbetstagarens välmående.