Det fanns en tid i mitt liv då jag trodde att det här med Jämställda Heterorelationer var möjligt och försökte eftersträva en sådan.
Jag minns hur det handlade väldigt mycket om åsikter. Att ha en relationer med en person som hade rätt åsikter om saker och ting. Typ en kille som hade någon slags grundläggande feministisk insikt ansågs automatiskt vara värd att satsa på att ha en relation med. ”Jämställdhetsarbete” i relationer innebär att mannen ska nå olika feministiska insikter och hålla med om dem.
Sedan insåg jag att jämställdhet inte handlar om åsikter. Det handlar inte om att ”tycka” att kvinnor och män är lika mycket värda eller att det är bra med jämställdhet, det handlar om positioner.
Till exempel: de flesta män ”vill” vara jämställda i sina relationer, men när det kommer till kritan är de inte det. Hur kan detta komma sig? Hur kan det komma sig att så många män ändå kommer fram till att de är för jämställdhet i teorin, men tycker att det inte riktigt passar dem i praktiken?
Kanske är det inte en fråga om attityder eller fördomar, utan om intressen. Män har ett väldigt konkret materiellt intresse i att upprätthålla ojämställdhet i relationer. Det behöver inte ta sig uttryck i någon aktiv ovilja, men i ett bristande engagemang. Detta bristande engagemang kan förekomma alldeles oavsett om personen har en bra feministisk förståelse eller inte. Det är helt enkelt inte ett lika påtagligt problem att en relation är ojämställd för den som är överordnad.
Detta gör att värderingar är ganska oviktiga för hur relationen tar sig uttryck. Säkert spelar det lite roll, men inte så mycket som det ofta tillmäts. Att ha hittat en man med ”bra” värderingar är på intet sätt en garanti för att han kommer kunna leva upp till någon slags jämställd praktik över huvud taget.
Många män verkar vara för jämställdhet i teorin men inte ha något grepp om hur en skulle kunna få till det i praktiken. De har liksom inte funderat på det faktum att det kanske inte är något en bara får till genom att knäppa med fingrarna, att det faktiskt kan krävas en del arbete för det. När detta går upp för dem blir det plötsligt mindre intressant. När det går upp för dem att det inte handlar om värderingar utan om faktiskt arbete blir det mindre lockande att leva upp till dessa jämställda ideal. Och det är ju inte så konstigt, för jämställdhet är faktiskt ingenting som gynnar män.