Igår så mådde jag verkligen skitkasst på grund av lite olika saker, slutade med att jag grät en massa och hatade livet. Efter att ha lugnt ner mig så mötte jag upp mina vänner och berättade vad som hade hänt och det var så jävla skönt för dem tog det verkligen så lugnt. Lyssnade, gav lite respons men gjorde ingen gigantisk jävla grej av det. Så otroligt skönt att bara kunna berätta hur det är utan att folk ska gå omkring och typ oroa sig och skit eller göra värsta numret av det.
När jag mår dåligt pallar jag inte att någon ska komma och överdramatisera det hela, jag behöver få snacka av mig lite och sedan tänka på något annat. Jag orkar inte någon som ställer en miljon jävla frågor om hur det känns och liksom agerar som om det var obegripligt sorgligt det som händer. Jag vill prata lite och sedan gå vidare.
Vissa människor har verkligen den här förmågan att få det att kännas som en skyldighet att tala om hur man känner sin snarare än något man gör för sin egen skull. De får det att känna som om man är otacksam som inte tar vara på deras omtanke om man inte orkar prata om det som tynger en just då. Sådant tycker jag verkligen är så otroligt jävla jobbigt.
Jag förstår att vissa blir nyfikna när andra har det jobbigt men det är verkligen ett så jävla dåligt beteende att göra om andra människors dåligmående till något som handlar om en själv. Lägg band på er för fan!
Fast jag tror att många bara helt enkelt inte vet hur de ska bete sig när andra mår dåligt. Man kanske tror att man ”ska” ställa frågor, man tycker tystnad blir pinsamt osv. Jag tror inte alls det alltid handlar om egoistisk nyfikenhet. Jag tycker själv såna situationer är svåra, även om jag börjar bli bättre på det.
Åh, du beskriver min mamma klockrent. Drar mig ofta för att berätta saker för henne just därför att hon alltid ska blåsa upp allt och älta det till förbannelse.
Bra blogg för övrigt! Hittade just hit..
Don’t even get me started… Kan relatera något enormt. En nära vän och jag talades inte vid över huvud taget på nästan ett år, eftersom att inte det första jag gjorde när det tog slut mellan mig och mitt ex och jag mådde dåligt över det var att komma till henne och prata om det. Efter det kunde hon tydligen inte alls lita på mig! Intressant där. Nu träffas vi ganska regelbundet igen, men jag tror aldrig jag kommer vilja komma lika nära henne igen.