Jag tycker verkligen att ni alla borde läsa Det stundande upproret. Det är verkligen en fantastisk bok som handlar om typ… samhället? Jag vet inte ens, men den är otroligt bra.
Den innehåller stycken som detta, om det här med att vara ”deprimerad”:
Och så tänker jag på min egen sjukdom, och jag känner igen mig. Jag är inte deprimerad, jag är i strejk.
Läser om den då och då, kollar på omslaget och tänker på innebörden. En framsträckt hand, en pistol. Ett vapen. Det gör mig fylld av hopp.
Finns att köpa på Kafé 44 för typ 50 spänn. Finns säkert att beställa någonstans också för den som inte bor i Stockholm.
Jag beställde den från Bokus för ett bra tag sedan. Kanske den finns kvar.
Det är en av minna favoriter. Om en bor i vår kära huvudstad så finns det på Söderbokhandeln. I Göteborg så brukar dom ha den på Aniara bokhandel.
den finns även som PDF på engelska här http://bloom0101.org/thecominginsurrection.pdf
Uppriktigt sagt så lever ni som är unga nu i helvetiska tider. Jag vet att det är en kliché att säga ”det var bättre förr”, men det var det faktiskt. Trots att folk var mer bundna av konventioner och könsroller och att många hade materiellt sämre (fast inte så många som man kan tro) så behövde man inte ständigt oroa sig för våld, övergrepp och arbetslöshet, och framförallt så var vi unga fyllda av framtidsoptimism, allt skulle bli bättre – trodde vi. Det är tragiskt att du fylls av hopp när du ser en pistol.
Läs bara vad som står i DN i dag. Jag får mest lust att gråta. http://www.dn.se/sthlm/raare-attityd-till-sexbrott-bland-unga/
Eller att företeelser är sjukdomar först när de innebär störningar i möjligheten att leva ett normalt liv. Fan heller. Kravet på att leva ett normalt liv är det som innebär störningar i att göra det man vill.
Precis!
Depression är en sjukdom, en farlig och vanlig sjukdom. Det är bra att man kan behandla den. Uppmärksamhetsstörningar är kanske inte lika farligt men kan leda till en negativ spiral om man inte uppmärksammar detta i tidig ålder. Kan leda till stora handikapp för såväl individ som anhöriga och, i vissa tråkiga fall, leda till kriminalitet och missbruk. Första behandlingsvågen för uppmärksamhetsstörning är INTE ritalin/centralstimulantia som många okunniga påstår. Det krävs stora samverkande insatser från skola samt BUP och då i första hand pedagogik och samtal.
Det är inte bra att skuldbelägga medicinering, speciellt inte sådan som har visat effekt i forskning efter forskning.
Givetvis påverkar samhället hur vi mår psykiskt, och givetvis finns det ett problem med att medicinera för mycket.
Finns på syndikalistiskt forum i Göteborg också 🙂