Så otroligt märklig kommentar till barnfattigdomen detta. För det första hennes egna åsikter om vad barnen ”behöver”. Enligt Marianne Orlander behöver barn alltså vuxenkontakt och lugn och ro, inte mer pengar. Att det publicerats en rapport som säger att just bristen på pengar är ett problem spelar ingen roll för hon tycker inte att det är så. Gode gud, när ska dessa pajaskonster någonsin upphöra?
Det är klart att om man skaffar en väldigt stor mängd barn, typ 5-6 stycken, på en vanlig knegarlön så kan man väl inte förvänta sig att det ska funka. Däremot att göra barnskaffande som sådant till en klassfråga, det är fruktansvärt. Det är fan i mig ovärdigt att vi har ett samhälle där man måste vara privilegierad för att kunna skaffa barn, det tycker jag verkligen. Det är en sak att tycka det är dumt att skaffa barn när man inte gått klart gymnasiet, en annan sak när människor aldrig kommer upp i så god standard att de anses dugliga för barnaskaffande enligt Orlander.
Dessutom så är det som så att oavsett vad man har för åsikter kring föräldrarnas val och om dessa är legitima eller ej så är ju barnen oskyldiga. Inte ens den mest hårdnackade moderat kan ju tycka att det är barnets eget ansvar att hen blev till i en tid då föräldrarna inte hade optimala förutsättningar. Det spelar ingen roll vems ”fel” det var, det rör sig fortfarande om oskyldiga barn som kommer i kläm. Att man skyfflar undan detta enorma samhällsproblem med att hänvisa till ”ansvar för hur man lever” är skamligt.
Läs även Blixas inlägg om det hela tycker jag.
Det är också intressant att en aldrig tar hänsyn till att människors förutsättningar kan ändras. Ens ekonomiska förutsättningar kan ju exempelvis förändras av sjukdomar, ändrade familjeförhållanden, nya arbetsförhållanden osvosv och då är det klart att ens ekonomi också påverkas. Har man då redan barn ska man ha kunnat förutse detta innan och sedan skylla sig själv, eller?
Jag förstår inte, det ideala samhället är väl de som lyckas ”stå i alla hörnor” och hjälpa till?