Som modell och ideal för den kvinnliga frigörelsen står ofta den sexuella frigörelsen, och mer specifikt promiskuiteten. Att ligga med många, givetvis män, och medvetet klä sig på ett sätt som gör en attraktiv för män förknippas med att själv ta makten över sin sexualitet, att göra sig själv till ett sexuellt subjekt. För att ta makten över sin sexualitet måste en ständigt utöva den, visa att en verkligen verkligen vill knulla och försöka uppnå det. Älska kuk.
Det finns en tydlig idé om att kvinnor som nyligen blivit singlar ska ägna sig åt något slags vilt singelliv, som handlar om att komma över vissa män genom andra män. En kan inte sluta älska någon förrän en älskar igen, sägs det. På samma sätt berättas det sagor om kvinnor som flyr från patriarkala förhållanden, alltid med hjälp av en man. Prinsen kommer och räddar prinsessan från draken. Och det är klart att prinsen är bättre än draken, men räddningen är obönhörligen en man, alltid en man.
Nyckeln till kvinnors frigörelse är alltid en man. En man att ligga med, en man att fly med, en man att skyddas av, en man att komma över en annan man med, en man vars kuk en kan tillbe i sin sexuella frigörelse. Att som kvinna helt ta avstånd från män är inte accepterat. Visst kan en vara sexuellt återhållsam, men bara om det är i syftet att slå ut i full blom inför en framtida make. Visst kan en vara lesbisk, men bara om en genom sin sexualitet underhåller män, låter sig objektifieras. Om en inte använder sin sexualitet för att behaga män så är en inte någon riktig kvinna, och således inte heller människa.
Att helt ta avstånd från sex med män, inte för att ”spara sig” eller ”spela svårfångad” utan för att en helt enkelt inte är intresserad av att ligga med män är inte ett alternativ. Att säga ”jag är inte intresserad” som förklaring till att en inte gör det en ska göra för att vara knullbar godtas inte, istället blir en ett föremål för välgörenhet, för välmenande råd och försök att bli ihopförd med olika män. En kvinna som inte vill ligga med män föranleder nervositet, det går emot ordningen och tillståndet nästintill sjukdomsförklaras. Det blir en fråga om dåligt självförtroende, depression eller kärlekssorg, ett tillstånd en ska bli frisk ifrån eller peppas loss ur. Ingenting en kan göra av fri vilja, för att en faktiskt tror att det är det bästa.
Som singel får en höra från alla håll att det är viktigt det här med män. Att en ska ”passa på” att ligga runt, att en ska vara sexuellt frisläppt, att det är det som är frihet, att det är så en kommer över sitt ex. Men jag vill inte komma över mitt jävla ex, jag vill komma över hela jävla patriarkatet, hela manligheten, och det är ingenting ett knull råder bot på. Jag vill inte bli av med behovet av bekräftelse från en man, utan från alla jävla män. Jag vill inte gå från en man till en annan, ständigt byta upp mig till bättre och snällare män utan att komma ifrån patriarkatet. Jag vill vara min egen, jag vill skapa min egen frigörelse och ha min sexualitet för min egen skull. Det är inte enskilda män som är problemet i detta, utan hela jävla manligheten.
Att vara flata är tamejsjutton det bästa som finns, tänker jag spontant när jag läser texter som dessa. Helt grymt skönt. Och nej, vi är inte sexiga eller behagande inför några män.
Det verkar ganska skönt. Tyvärr är en ju fortfarande ett offer för patriarkatet även om en inte lever med män 🙁
Självklart, exempelvis på arbetsmarknaden och arbetsplatsen. I vardagen slipper man det dock, vilket är jäkligt skönt faktiskt.
Det är vad min mamma har sagt till mig hela min barndom och uppväxt. Ligg runt medan du kan, ha ”kul”, du kanske kommer leva med samma man resten av livet sen, och det vill man ju egentligen inte. Jag har fått höra det alltid. Jag har alltid gjort motsatsen, inte legat runt, inte druckit alkohol, inte rökt osv, och min mamma har alltid velat ta med mig ut på krogen för att supa som 15-åring, och tittat ut olika killar till mig. Mammor…
Så deppigt att se på livet så. Kan en inte bara leva på ett sätt som får en att må bra hela tiden?
Sluta umgås/ligga med män då?
Fast det är ju inte så enkelt. Kvinnor lär sig ju att leva för män. Dessutom tar jag i texten upp just att det sociala straffet för att inte göra det är ganska högt, läste du inte ordentligt eller vad?
Det är en strategi jag uppmuntrar och i viss mån utövar ja. Tyvärr försvinner inte patriarkatet för det.
Ja!
En behöver inte ens ha gjort valet att undvika sexuella relationer med män för alltid eller för en längre tid för att bli betraktad som ett udda freak. Det kan räcka med att en heterosexuell singeltjej inte aktivt letar efter en ny partner eller ens medvetet raggar efter tillfälliga sexpartners så reagerar folk och undrar vad det är för ”fel” på henne. Ser hon i deras ögon bra ut är det tydligen ännu konstigare.
Att vägra ha sexuella relationer med män om man nu verkligen inte känner någon lust att ha det är är att lyssna på sin kropp och det är väl verkligen att ”ta makten över sin sexualitet”
Sedan är det väl bedrövligt om det uppstått en norm som på sina håll tydligen blivit tvingande om att det enda sättet att bli fri eller ta makt över sin sexualitet är att ständigt utöva den. Det blir ju bara en ny tvingande norm som dessutom inte heller tar hänsyn till individuella skillnader i sexualdrift eller i hur lätt vi har att attraheras av andra. Om jag vore singel och en månad gått utan att jag träffat någon jag vill ligga med som vill ligga med mig, ska jag då göra våld på mig själv, försöka ragga upp första bästa person som visar intresse, spela kåt och upphetsad och genomföra en sexualakt enbart för att leva upp till en norm om hur frigjorda feministiska kvinnor tydligen SKA bete sig?
Ja, precis. Känns så sjukt att en liksom ska pressa sig in i den här härliga frigjordheten.
Jag kan förstå hypen med att ”ligga runt” som kvinnlig frigörelse eftersom det är en motreaktion mot normen kring att ”fina flickor” inte får ”ligga runt”. Att det är just män en ”ska” ligga med beror nog främst på heteronormen. Jag kan absolut personligen se tjusningen i tanken på att kvinnor bör få ligga runt på samma villkor som män, och att vill en ligga ska en få göra det utan skam (för skam kring sexualitet finns det liksom redan nog av som det är för kvinnor). Det största problemet med detta är väl dock att det inte kan bli på lika villkor ändå i det här samhället eftersom sexualnormen fortfarande ser ut så att sexet ska vara KiF-sex och främst är för mannens njutning. Riktigt bra och njutfullt sex får en främst som heterokvinna när en hittar någon hyfsat vettig och kan utvecklas med denne under en längre tid, och då med förutsättningar att en själv klarar av att uttrycka vad en gillar och vågar kräva lite i sängen, och krav är ju något kvinnor ofta tränas till att inte ha eller vilja uttrycka (för då uppfattas en som krävande).
Jag har inget emot att kvinnor ligger runt osv, problemet är när det liksom blir det enda sättet att frigöra sig på, vilket jag upplever lite vara fallet idag. Och, som du säger, det bli ju inte jämställt för att en kvinna ligger runt på samma sätt som en man gör det.
Okej, då förstår jag.
Fast det är väl skillnad på att kvinnor ska få ligga runt på samma villkor som män alltid har gjort och inte ska behöva känna skam över det eller över sin lust och på en norm som kan upplevas som påbjuden om att kvinnor SKA eller BÖR ligga runt. Även om normen delvis upprätthålls av feminister som enbart har goda syften kan den upplevas som lika jobbig ändå av de som av olika skäl inte kan eller vill leva upp till den.
Och visst är normer kring hur själva sexet ska gå till ett problem som ställer till det för kvinnor som grupp, men vill man helt enkelt inte ha sex med män för att man inte känner någon lust eller vill man inte ha sex med någon man inte verkligen känner sig attraherad av spelar ju själva sexualtekniken mindre roll. Att dels vara kåt och dels vara riktigt attraherad av partnern är för mig och förmodligen för de flesta en självklar förutsättning för att kunna njuta av sex och få orgasm tillsammans med någon annan.
Det behöver ju inte vara fysiskt utan kan lika gärna vara en effekt av patriarkatet, att de flesta kvinnor inte är bekväma med att njuta/ställa krav etc innan de verkligen känner en person.
Maria: jag menar absolut inte att de flesta kvinnor bara kan njuta av sex med någon de älskar under extremt romantiska förutsättningar. Men självklart spelar det mentala in, att kroppen skulle vara en maskin där det bara handlar om att hantera spakarna rätt är väl om något en patriarkal myt. Jag har hört killar som på allvar tror att eftersom många, men inte alla kvinnor kan njuta av invärtes vaginal stimulering så upplever de flesta kvinnor det som skönt och upphetsande att gå på gynekologisk hälsokontroll eller sätta in en tampong då de har mens. Eller att de kvinnor som kan tycka att analsex är skönt automatiskt skulle bli upphetsade av att göra en rektoskopi eller ta tempen i analen. Sådana konstiga vanföreställningar uppstår nog delvis för att man ser sexualitet som något enbart fysiskt som bara sitter i könsorganen och är helt frikopplat från hjärnan.
Vad jag personligen har upplevt är att många (dock inte nödvändigtvis majoriteten) som förespråkar den sexuella frigörelsen inte alls pratar om att för att ha en fri sexualitet ska man ligga runt, med män. Vad jag och många andra pratar om är att man just ska äga sin sexualitet, så gott det går koppla bort den från förväntningar från andra och snarare fråga sig själv: vad vill JAG? Rätten till inget sex, massa sex, sex med en, sex med flera, att definiera sex som något helt annat än andra gör, osv osv i all evighet.
I teorin ja, men det som ständigt får stå som modell för denna frigörelse är promiskuiteten. Ser sällan kvinnor som inte har sex med män (eller för mäns blickar) hyllas som sexuell frigjorda.
du skriver,
”Jag vill inte bli av med behovet av bekräftelse från en man, utan från alla jävla män. Jag vill inte gå från en man till en annan, ständigt byta upp mig till bättre och snällare män utan att komma ifrån patriarkatet. Jag vill vara min egen, jag vill skapa min egen frigörelse och ha min sexualitet för min egen skull. Det är inte enskilda män som är problemet i detta, utan hela jävla manligheten.”
Kanske har du felformulerat något, men om inte…
1. Om du upplever ett behov hos dig själv som du inte är nöjd med, så kommer du aldrig lösa det problemet genom att anklaga omgivningen, eller yttre omständigheter. Du kan klandra enskilda män, eller män i allmänhet för dina behov, lika lite som en anorektiker kan anklaga maten för sina känslor.
Allvarligt talat, den frigörelse du pratar om på ett personligt plan kommer alltid innefrån dig själv, aldrig från den yttre världen, oavsett om det är andra människor eller ting.
2. Du talar om män i ditt liv i termer om att ”byta upp” dig, och att män kan vara bättre eller snällare. Det låter som situationen att älska en viss man/människa inte finns i din begreppsvärld, utan att männen är objekt du använder för att uppnå något du inte ens vill uppnå.
Du verkar helt naturligt objektifiera mannen på ett sätt som antyder att du inte upplevt hur kärlek för en annan människa upplevs. Då finns inte begrepp som att byta upp sig.
Säg samma sak om barn, vill du byta upp dina barn till ngt bättre och snällare? Funkar inte, och det funkar inte mot en människa du älskar heller.
Skillnaden på män och mat är att män agerar, vilket inte mat kan göra. En anorektiker kan inte skylla sina känslor på maten, däremot på ett samhälle präglat av sjuka ideal.
Kärlek finns visst i min värld, men jag anser inte att förtryck är något som gynnar kärleken.
Så. Jävla. Bra. Tack för det här inlägget. Just nu, i en slags bearbetning av ett övergrepp, är jag i en period i mitt liv där jag inte har varit intresserad av män och därmed för första gången i hela mitt liv kopplat ifrån mina tankar till att tillfredsställa, tänka på eller längta efter män. HELT fri från det har jag såklart dock aldrig varit, pga stark heteronorm och patriarkat.
Det känns väldigt främmande att inte vara så medveten om män på offentliga ställen osv… Jag funderar ibland om det är något fel på mig, om det är ett destruktivt eller asexuellt beteende jag har. Men det stämmer inte, för det skadar mig inte och jag har fortfarande sexualiteten kvar.
Vill bara skriva att det var så jävla skönt att läsa det här inlägget, speciellt när jag har behov av en anti-män-period just nu. Jag önskar att jag hade läst fler såna här tankar förut. För det är livsviktigt! Tack!