Människor pratar gärna om ”teknik” när det kommer till sex, typ vilken ”teknik” som är bäst för oralsex och så vidare. Detta intresserar mig, för vi pratar inte om ”teknik” när det kommer till till exempel att föra en konversation (visserligen finns ”etikettregler”, men generellt sätt bryr folk sig inte så mycket om sådana och det är inte riktigt jämförbart) eller umgås med en vän. Däremot när det kommer till raggande och ”sex” så pratas det på det här viset.
Jag tänker att det har att göra med att ”sex” ses som en aktivitet frånskild från andra mänskliga aktiviteter och relationer mellan människor. Jag tycker det är tydligt i hur människor pratar om sex. Typ ”jag hade sex i helgen”, helt frånkopplat från vem en hade detta ”sex” med. Det anses vara något värdefullt i sig att ha haft ”sex”, eftersom det symboliserar något, nämligen att en är en könsvarelse, att en har ett ”värde” på kärleksmarknaden och så vidare.
Och jag tänker att det i en sådant här sammanhang också faller sig naturligt att prata om ”teknik” när det kommer till ”sex”, eftersom ”sex” snarast ses som en fysisk angelägenhet där olika ”mål” (orgasm) ska uppnås än ett sätt att umgås med en människa en värderar på ett eller annat sätt. Typ om båda kommer så anses det vara bra ”sex”, oavsett om det varit soft under tiden.
Det spelar föga roll om någon har läst hur en ska slicka fitta om jag inte kan känna mig trygg med personen i fråga. Tekniken kan vara fulländad, men det handlar om så mycket mer. Det handlar om närvaro, trygghet, tillit. Sånt kan inte trollar fram, utan det handlar om ett genuint engagemang.
Ibland känns det som om män försöker gå runt detta genom att bocka av olika punkter på listan, genom att lära sig ”teknik” och så vidare. Eller med Valerie Solanas ord:
Även om vi förutsätter rent mekaniska kunskaper, något som få män har, är han för det första oförmögen till en skön och lustfylld avrivning [….] För det tredje känner han ingen empati med sin partner utan är besatt av hur det går för honom, han utför sin topprestation, gör ett bra rörmokarjobb.
Just denna besatthet vid ”prestationen”, att lära sig ”teknik” för att prestera ”bra sex”. Som om det var någonting frikopplat från relationen en har med människan ifråga.
Först när ”sex” är befriat från denna symbolik och dessa förväntningar, först när det är något människor har enbart för njutningens skull, och inte något som används som handelsvara i relationer eller som ”kärleksbevis”, så kommer det att kunna vara soft på riktigt.
Jisses alltså känner igen detta så mycket. En man jag hade ett förhållande med och sexet va uppenbarligen inget som jag njöt av andra orsaker än ”tekniken” och det enda han föreslog va om vi inte skulle testa nån annan ställning. Som om det skulle börja få mig att känna mig mer bekväm.
Har alltid funderat på det där med att sex är så skiljt från andra sätt att umgås och op nåt sätt definierande för förhållandet. Beror vel på hur en gör det tänker jag. Att baka kakor kan ju också stärka relations band om en gillar det!
tycker detta är intressant och håller med dig i stort, dock tycker jag att det finns vissa ”trick” en uppmuntras att använda när det gäller vanligt samtal också. t.ex har jag inom vissa yrken blivit uppmanad att använda personens förnamn för att skapa förtroende. kommenterar inte detta som ett motargument för vad du beskriver utan tänker mer att vi kan se samma mönster inom andra områden och att det är kefft.
Jag håller med om att det är off att sex ses som fristående från annan mellanmänsklig interaktion. Men jag tycker verkligen att ”teknik” inte direkt är ett tecken på det, eller orimlig tanke. Dels kräver ju all mellanmänsklig interaktion färdigheter, typiskt så finns det en massa tekniker för känslomässigt arbete som vissa har lärt sig och andra inte. Men de teknikerna l’är man sig ju genom observation, belöning/bestraffning, eller att man blir aktivt upplärd, sedan barndomen. Så de kanske upplevs som mer naturliga och mindre teknikaktiga. Men de är fortfarande färdigheter. Men sex lär man ju oftast sig först i vuxen ålder och då blir det kanske mer explicit övning i tekniker. Ja, det är asviktigt med samspel och det psykiska runt sexet. Men bra teknik är ju det som låter en kanalisera sina tankar och känslor i fysisk handling.
Jag tänker att är det känslomässiga bra så behövs inte teknik för att det ska vara en bra och helgjuten upplevelse. Teknik utan känslomässigt rätt läge kan däremot inte vara bra sex vare sig man kommer eller inte. Teknik kan tyvärr också ”störa ut” det innerligt och genuint känslomässiga, även när kombon av personer och utgångsstämning är rätt. Men när det går att förgylla det känslomässiga med teknik, mest låta tekniken ge fler möjligheter fast det fortfarande är känslan som styr, då är det groovy. För mig finns det direkta paralleller med musik. Jag sjunger hellre med folk som sjunger av hjärtats röst och mer eller mindre falskt än med folk som sjunger klockrent men torrt. Men allra helst sjunger jag med folk som har så mycket sångerfarenhet i sig att tekniken slutat vara teknik och blivit ett slags känsla i sig själv.
Tänker också att det är extrem skillnad mellan teknik och teknik, mellan såhär kan man göra och så här ska man göra.