Ursäkt.

Hanna Fridén tycker att jag har dragit hennes citat ur kontext, vilket jag kan hålla med om vid närmare eftertanke.

Det var ju därför jag skrev att detta inte är ett absolut problem utan snarare ett problem idag. Först man lösa en problematik, man kan inte uttöka den problematiken med argumentet ”det är bättre för de med mindre pengar” när man skapar en större problematik för de med mindre pengar. Innan man genomför en sak måste man se till att den fungerar, och det var min poäng, och det är lite synd att det exkluderats ur citatet att jag sagt att det inte är en konstant sak och något som kan förbättras – För det blir faktiskt väldigt missvissande vad gäller min kommentar att dra det där ur sin kontext.

Jag skriver långt för att förklara vad jag menar, för annars blir saker lätt fel, då tycker jag att det är synd att det exkluderas för här framstår jag som en individ som inte tycker att man ska arbeta med dem problemen eller anser det är omöjligt, därav framstår jag som en osympatisk idiot. Det uppskattar inte jag, ta gärna med hela saken i sin kontext istället.

Den som vill läsa hela denna kommentar kan läsa här och den som vill läsa hela kommentaren det rör sig om kan läsa här.

Anledningen till att jag tog upp det var egentligen att det var ett exempel på en kritik jag ofta hör. Hennes kommentar var utöver det väldigt lång vilket gjorde att jag inte ville citera hela, därför så drog jag ut ett stycke och valde uppenbarligen klumpigt. Jag skulle absolut ha varit noggrannare med att citera så att det inte framstod som det gjorde och ser nu att jag helt klart kunde ha citerat hela stycket, såhär:

Sedan vill jag tillägga en annan sak med nolltaxa och kollektivtrafik. Det finns en annan problematik också som jag anser värd att nämna, nu detta är inte en absolut poäng för varför det ALDRIG skulle vara möjligt för dessa problem hoppas jag att vi kommer kunna arbeta bort i samhället, men detta är en god poäng att tänka på när man talar om nolltaxan och en kostnad som de flesta inte inkluderar när de talar om hur mycket billigare det skulle bli, och detta gäller då biljettföräljarnas och kontrollanternas och andras anställningar. De skulle inte behövas, så de skulle förlora sina jobb. Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.

Jag håller inte med Hanna om att denna fråga brukar negligeras av de som diskuterar plankning. Man brukar prata om kostnaderna i att upprätthålla biljettsystemet, det stämmer, och jag antar att arbetskraften är inräknad i den. Det kan därför ibland framstå som om dessa kostnader helt plötsligt skulle försvinna om biljettsystemet upphörde, att de skulle gå upp i intet. Detta stämmer inte eftersom det skulle leda till arbetslöshet eller att man skulle vara tvungen att återanställa samma människor inom andra yrken för att undvika det.

Dock så tänker jag att det fortfarande är relevanta siffror eftersom det handlar om kostnaderna för detta specifika system. Om de personer istället hade gjort något annat hade det också kunna leda till samhällsvinster. Offentliganställda är inte bara kostnader, de gör saker för samhället också. Det man talar om är alltså kostnaderna för detta specifika system i förhållande till vad det ger till samhället.

Sedan tror jag också att detta tas upp sällan eftersom nolltaxa ännu är en politisk utopi och över huvud taget inget som diskuteras seriöst bland politiker. Om det hade gjort det så tror jag att diskussionen om just arbetstillfällena hade varit större.

Men ja, det var dumt citerat av mig och jag skulle inte ha använt Hannas citat som exempel på detta resonemang. Jag vill skriva detta här eftersom jag tycker att hon förtjänar en ursäkt och att jag inte vill att någon ska tro att hon skrev såsom jag fick det att verka. Jag vill inte vara en person som inte kan erkänna när jag gjort fel och jag vill inte att folk ska gå omkring och tro något som inte stämmer om henne på grund av mig. Hoppas du godtar ursäkten, Hanna.

Videobloggstankar.

När jag skrev om min entoniga röst så tyckte vissa att jag skulle börja videoblogga. Jag har funderat på det ett tag men vågar inte riktigt. Jag tänker att videobloggar måste vara roliga och jag är ganska torr, ärligt talat. Och vad ska man prata om egentligen?

Men jag ska fundera lite på saken och försöka komma på något spännande att prata om. Jag kanske kan börja med att läsa in ett inlägg och kolla hur det blir.

Jag behöver inte välja.

Angående detta jag skrev om att välja mellan ett jämlikt och fattigt samhälle och ett ojämlikt och rikt så vill jag lägga till en sak. Bland många personer tycks det frodas en uppfattning att jämlikhet förhindrar innovation och att människor tjänar pengar eftersom de så kallade incitamenten för att utveckla idéer och så vidare blir mindre.

För det första är det en konstig ide när man ser på det rent empiriskt. Sverige är till exempel både förhållandevis rikt och förhållandevis jämlikt, nr vi enligt dessa person borde ligga väldigt långt nere när det kommer till rika länder. Jag har också svårt att få det att gå ihop rent logiskt. Alltså, jag förstår den här grejen med drivkraft men jag tror inte att det spelar särskilt stor roll för motivationen när man väl kommit över en viss summa pengar. Då tror jag det är viktigare att göra något man brinner för att bli motiverad. Har man redan pengar så man klarar sig bra och kan göra typ det man vill göra så spelar väl inte mer pengar så stor roll.

Jag tror inte att folk är så jättemåna om att tjäna mycket pengar faktiskt, jag tror de flesta vill ha så det klarar sig och har råd att göra roliga saker men jag tror inte att det är vanligt att man väljer ett yrke men tycker verkar trist bara för pengarnas skull. Däremot måste det tas i beräkning mer om vissa yrken är så lågbetalda att man måste vända på slantarna fast man jobbar heltid, en samhällssituation som jag tror gör att många väljer bort yrken de hade kunnat vara riktigt grymma på för att framtiden är för oviss. Om man riskerar att förlora hela sin framtid för att man satsar på något man brinner för så är såklart chansen att man gör det mindre, däremot tror jag inte att 22 eller 25 tusen i ingångslön gör så stor skillnad om det är något man älskar.

Så jag tror snarare att ojämlikhet gör innovationen sämre eftersom människor har sämre möjligheter att satsa på sina drömmar. Om man har möjlighet till utbildning, att tjäna ihop pengar för att starta företag och så vidare även om man inte har rika föräldrar och dessutom inte behöver riskera hela sin framtid på det så tror jag att man vågar testa mer. Eller det faller sig ju ganska naturligt.

I ett samhälle där bara en grupp människor har möjligheter att pröva sina vingar så kommer en stor del av befolkningen aldrig att kunna utveckla sina förmågor. Ja, även i ojämlika samhällen så finns det vägar för sämre bemedlade att ta sig igenom utbildningar med hjälp av stipendier men det är bara för dem som är väldigt begåvade, det stora flertalet står utanför dessa system.

I förhållande till den extra motivation som kan tänkas komma av ojämlikhet så tror jag att det här sättet att frånhålla vissa samhällsgrupper samma möjligheter som andra väger otroligt mycket tyngre. Det handlar nämligen inte bara om att vilja utan om att kunna också. Och visst, om man verkligen vill så kan man väl fixa det mesta men det krävs jävligt mycket större viljestyrka för vissa än för andra.

Sedan handlar det också om vad de samlade rikedomarna i samhället leder till. Om rikedomarna är mindre i absoluta tal men skänker mer livskvalitet på det stora hela så tycker jag helt klart att det är en värd prioritering, men det säger väl egentligen sig själv. Samhället i helhet tjänar inget på att det finns rikedomar samlade som inte kommer alla till del och som kanske till och med används för att skada samhället till exempel genom korruption. Det är väl inte så jävla radikalt att tycka att det inte bara är antalet kronor det handlar om utan hur de används också.

Det finns inga belägg för att man skulle behöva välja sådär rakt av, i alla fall inget som jag har sett.

Lågprioriterat.

Igår kollade jag på dokumentären Skönhetsbubblan som det varit så mycket snack om på senaste tiden. Du kan se den här om du vill.

I filmen så var det en massa kvinnor som sa att de skulle operera sig om de hade pengarna. Tydligen är det en av tre kvinnor i min åldersgrupp som skulle kunna tänka sig operation.

Under tiden dom snackade så tänkte jag att jag också skulle kunna operera mig om jag hade pengarna. Men sen kom jag på, att jag har ju faktiskt pengarna. Jag har till och med så mycket pengar att jag skulle kunna göra ett ingrepp utan att behöva prioritera bort något i mitt liv just nu eller under de närmaste åren.

Och sen kom jag på att jag verkligen verkligen inte prioriterar ett ingrepp. Om jag kunde bli snyggare på konstgjord väg i ett nafs så hade jag säkert gjort det, men jag tror inte ens att jag skulle prioritera att boka av en timmes tid för det. Inte ens om min drömkropp bara låg några hundringar bort så skulle jag orka ta mig för det.

Och det är väl det som är att vara nöjd. Inte att tycka att ens kropp är perfekt, inte att tycka att man absolut inte vill förändra något, utan helt enkelt att inte vara intresserad av att ta sig för det. Att ha det allra längst ner på sin lista över saker man skulle vilja göra i livet.

Klart g-punkten är ett skitviktigt fynd.

Vissa skrev apropå inlägget om g-punkten att det är ointressant om kvinnor har en g-punkt eller ej och att diskussionen borde handla mer om personlig njutning och mindre om anatomi. Ja, det är klart att när man diskuterar sex så ska man inte försöka ”bräcka” någons personliga erfarenhet av vad som är skönt och inte med hur man ser ut anatomiskt och att ens personliga upplevelse måste stå i fokus men jag ser det som en självklarhet att vi ska ha en diskussion om ett nytt anatomiskt fynd.

Nu säger det inte så mycket att man lyckats observera detta på en enda kvinna men om det är så att g-punkten faktiskt finns så är det såklart en stor nyhet. Tänk er att någon annan kroppsdel som tidigare varit helt okänd upptäcktes, det är ju en smärre sensation!

Jag tycker i alla fall att det är långt ifrån irrelevant. Inte för att jag tror att det kommer leda till någon stor förändring i människors sexliv utan för att jag tycker att människor, av ren princip, ska veta hur deras egna kroppar är uppbyggda. Även om den nya kroppsdelen råkar sitta på insidan av fittan.

Nominera mig!

Tjatja. Jag tycker att det är läge att ni nominerar mig till blogawards. Jag vill gå på bloggala. Jag kan till och med tänka mig att köpa en ny klänning för att vara extra fin. Jag vill ha Kissies autograf. Jag vill hänga med alla coola bloggerskor och så vidare och så vidare. Här kan man nominera lilla mig! Jag tycker att typ provokatör, inspiratör samt guldpennan verkar fint.

Dexter.

Kollar på Dexter säsong 5 nu och det är så jävla bra för den stora skurken är någon slags livscoach. Ni vet en sån där aggressiv jävel som skriker och gormar om att man kan bestämma över sitt eget liv och komma över sin begränsningar.

Finns nog få människor jag hyser så mycket fördomar mot som livscoacher eller i allmänhet personer som snackar om att man ska pusha sig över sin gränser. Jag får fan rysningar av sånt snack. Så himla fint att deras mentalitet och tugg får sig en känga.

Oavsett så är det en utmärkt serie som jag tycker alla ska kolla på.

Försäljning av övervakningssystem till diktaturer.

Erika har skrivit om det här med företag som säljer till diktaturer apropå Teliaaffären, alltså att Telia har sålt sina system till diktaturer där de används till att avlyssna människor, alltså upprätthålla diktaturernas förtryck.  Jag tycker att det är en intressant fråga på många sätt. Argumentet att ”om inte vi gör det skulle någon annan göra det” är ju såklart förskräckligt. Inte heller kan man motivera omoraliskt beteende med att det är så företag är, som om det vore någon slags naturlag.

Folk har även en tendens att tycka att det ju inte är företaget utan regeringen i det aktuella landet som gör fel och använda det som förklaring. Jag tycker att det är en himla kass ursäkt för det är klart att omvärldens agerande och inställning spelar roll. Du skulle aldrig resonera så rörande en personlig relation, då ses det alltsom oftast som fel att stödja en person som begår omoraliska handlingar. Varför gäller inte detta företag? Varför har inte företag, som styrs av personer, samma moraliska ansvar?

Däremot kan jag känna mig lite skeptisk till hur man ser mellan fingrarna på försäljningen av vapen, övervakningssystem och så vidare till länder bara för att det är klassade som demokratier. Det är ju inte så att det på något sätt är säkert att en demokrati kommer vara en demokrati även i framtiden eller att allt en demokrati gör automatiskt är rättfärdigt. Jag tycker generellt att stater ska ha så lite maktmedel att tillgå som möjligt.

Sedan är det klart värre att sälja saker som man vet med stor sannolikhet kommer användas på ett omoraliskt sätt men jag tycker till exempel inte vapenhandel blir okej för att vapnen säljs till demokratier. Jag kan tycka att det finns något otroligt självrättfärdigt i den inställningen, att alla produkter är okej så länge de inte säljs till diktaturer.

Detta är väl framförallt en fråga om principer och inget ja förväntar mig ska kunna tillämpas praktiskt, ty det finna absolut ingen politisk vilja till det. Men jag förstår inte varför det skulle vara okej att sälja vapen till en krigsförande demokrati som USA.