Elva frågor igen.

Fick en till utmaning från Emma Hå. Struntar i att skriva egna frågor nu dock, det blir för mycket plus att alla redan svarat på en massa.

1. Du har två biljetter till domedagsarken. Vem väljer du att ta med dig och varför?

Men fy. Hatar sådana frågor. Jag skulle nog ta med mig min lillasyster för man kan bara inte låta en oskyldig tioåring dö.

2. Om du skulle välja mellan att gå i högklackat resten av livet eller gå utan skor, vad hade du valt?

Högklackat. Man kan ju fan inte gå utan skor på vintern.

3. Har du någon gång varit beroende av något datorspel? Vilket?

Aldrig. Jag spelar inte datorspel.

4. Finns det någon värdslig sak du alltid undrat över men som du aldrig tycks få svar på?

Undrade skitlänge över skillnaden på clementiner och satsumas men var ju ganska enkelt att ta reda på den saken faktiskt (även om jag såklart inte kan det på rak arm nu ändå, när jag tänker efter).

5. Skulle du vilja kalla dig en nörd? Vilken typ av nörd i så fall?

Jag är väl i så fall nördig på politik och feminism, men skulle inte kalla mig ”nörd”. Jag är väldigt intresserad av sådant, men tycker ”politiknörd” låter så jävla fel och töntigt. Jag är intresserad av min omvärld, helt enkelt och det är ju inte nördigt.

6. Kan du låta som något djur? Vilket?

Nej. Jag är överlag kass på att härma röster, dialekter och så vidare. Kan prata med min egen entoniga röst och inget mer utöver det.

7. Vilket var ditt favorit tv-program när du var liten?

Jag kollade sällan på tv som barn så jag hade inget som jag verkligen älskade. Jag tror nog att Noaks ö var en av mina favoriter. Det handlade om en isbjörn som hade en ö som flyttade på sig genom kraften från en vulkan (helt orimligt med tanke på att magma kommer ur jorden innersta som ön alltså saknade koppling till). På denna ö fanns massa andra utrotningshotade djur som han vill rädda undan de onda människorna. Fanns dock bara en av varje djur, utom mammutarna som det fanns typ tre av. Ett barnprogram jag verkligen hatade var Nicke och Nilla, redan som barn tyckte jag det var sjukt tröttsamt med folk som fånade sig.

8. Värnar du om traditioner eller tycker du att det är roligast med variation och nytänkande?

Jag kan väl inte säga att jag värnar traditioner men jag är inte heller en person som förnyar medvetet. Jag är egentligen ganska ointresserad av jul, midsommar och så vidare, jag tycker mest det är trevligt att träffa släkten. Men det kan jag göra annars ändå. Men det är klart att om det är en trevlig tradition så är det mysigt.

9. Beskriv din syn på alkohol.

Just nu ambivalent. Jag har druckit ganska mycket under tiden i Bryssel och blivit riktigt trött på det. Jag tycker inte om att bli väldigt packad och jag tycker inte om att vara på krogen med en massa hög musik och vara packad, det är sällan kul. Det känns också så jävla slösigt med pengar och liv att dricka ofta eftersom man kan göra andra mycket trevligare saker. Dessutom är ju alkohol faktiskt både skadligt och beroendeframkallande. Samtidigt är det skönt att vara full och det är ett socialt smörjmedel.

Jag har redan börjat dricka mycket mindre och jag tror att jag kommer dricka väldigt lite när jag börjat studera. Jag har ingen lust att hamna i kretsar där man dricker mycket när jag pluggar, dels för att jag tycker hela studentfyllakonceptet känns extremt oattraktivt men också för att jag inte vill lägga mig till med en dålig vana.

10. Hur tror du Universum är beskaffat? Är det oändligt eller inte?

Begreppet ”oändlig” är ju skitsvårt att visualisera, likaså universum. Har inte funderat så mycket på saken faktiskt, men det är väl så att universum expanderar hela tiden? Jag tänke såhär med universum att det är för svårt att greppa det så jag försöker inte ens utan är mest nöjd med att det är sjukt stort och ganska snyggt.

11. Vad brukar du laga för mat när du har ont om tid, inga pengar och är jättehungrig?

Nån linsgrej, typ linsröra eller linssoppa. Billigt och gott.

Ett irrelevant val.

Idag har det cirkulerat ett citat på facebook från ett inlägg av Fredrik Segerfeldt, som handlar om vänsterns ovilja att svara på frågan vilket samhälle man helst skulle välja att leva i, ett jämlikt och fattigt eller ett rikt och mindre jämlikt.

Jag har inga problem med att svara på frågan; jag skulle välja det senare alternativet. Det låter nämligen som en jävla dröm ur ett jämställdhetsperspektiv, en socialistisk utopi. En inkomstskillnad som är så liten är vi extremt långt ifrån, idag handlar det snarare om att vissa tjänar flera miljoner och andra lever ur hand i mun.

Det behöver inte vara millimeterrättvist, i alla fall inte för min del. Det som provocerar med dagens samhälle är att vissa människor vältrar sig i överflöd medan andra inget har. Ett överflöd som dessutom tär på miljön och som ofta har producerats av personer som har det betydligt mycket sämre.

Jag tycker att det är givet att man ska diskutera vad det finns för möjligheter att omfördela samhällets rikedomar. Vissa sätt fungerar såklart mindre bra, men det handlar om att testa sig fram. Jag kan i alla fall säga att om jag fick välja mellan ett samhälle där några få hade väldigt mycket pengar och vissa knappt klarade sig och ett samhälle som visserligen hade mindre pengar i genomsnitt men där fler hade det bra så skulle jag välja det senare. Det har jag inga problem med att stå för.

Nu är det emellertid inte så att man kan välja hur som helst utan man måste ju ha en hållbar metod för att uppnå jämlikhet och det är ju det som är utmaningen just nu.

Lösa tankar.

Bleh. Datorn kukade ur och jag hann inte spara det färdiga temat, vilket betyder att det kommer ta några dagar innan jag pallar göra om allt. Ska fixa textstorleken och typsnittet bland annat. Men är ändå sjukt nöjd med förändringarna redan nu. Har inte kommit mig för att fixa designen eftersom jag inte haft mitt program tillgängligt och inte kan ett dugg om hur man designar utan något visuellt program. Var så trött på headerbilden jag hade för jag såg så sur ut, ville ha en glad. Känner mig inte sådär sur längre.

Fick en kommentar om att jag kanske borde frångå bloggformen lite när jag skriver mina längre artiklar. Jag vet inte hur det skulle gå till rent visuellt, men ibland kan jag känna att jag producerar så jävla mycket inlägg som är av väldigt skiftande ämne, längd och kvalitet att det kanske inte är optimalt som det ser ut idag. Till exempel om fotona kunde publiceras mer för sig. Samtidigt gillar jag att bloggformen känns lättsam just eftersom det är lite huller om buller. Nåja, nu är den snygg i alla fall och det är ju bra.

Det personliga varumärket och varför man ska skita högaktningsfullt i det.

Det är många som diskuterar det personliga varumärket på nätet och resonerar kring hur mycket det egentligen betyder hur ens personliga varumärke ser ut. Jag tvivlar inte på att det har betydelse hur man skapar bilden av sig själv på internet, speciellt om man jobbar som journalist eller typ ”opinionsbildare”. Jag tror även att det kan finnas nackdelar med att ha en sådan framtoning som jag har vid jobbsökande då jag skriver en del om arbetsrätt. Däremot så ger jag blanka fan i om det kan påverka mitt yrkesliv, jag tänker ändå högaktningsfullt skita i att anpassa mitt ”varumärke” efter en eventuell framtida arbetsköpares möjliga tankar. Personen kan visserligen bli provocerad av mina åsikter eller avskräckt av mitt politiska engagemang men hen kan också tycka att det gör mig till en bra person. Det känns dumt att desperat gömma undan sin personlighet och sina intressen för att inte trampa någon på tårna när det precis lika gärna kan vara en tillgång eller helt jävla oviktigt i många fall.

Nu är det väl visserligen inte personer som jag som står i skottlinje för folks moraliserande kring att man ska tänka på sin framtoning på nätet utan snarare personer som Hanna Widerstedt eller Jockeboi. Men ärligt talat så tror jag att de båda två har mycket bättre skäl för att tona ner sin framtoning än att någon framtida arbetsköpare skulle kunna ogilla det. Jag tror att det som driver en människa till att bete sig så på internet går bortom sunt förnuft, jag tror inte att det går att tala dem till rätta genom att lägga fram arbetsköparargumentet. Anledningen till att de flesta inte beter sig som Widerstedt på internet är nog inte att de vill kunna få jobb i framtiden utan snarare att de inte är intresserade av att provocera sig kända.

Grejen är den att jag i första hand är en person. Jag är inte en vara som ska köpas och säljas, som ska göra mig attraktiv för marknaden i varje stund. Visst tar man utbildningar som gör en anställningsbar, tränar upp förmågor och så vidare för att kunna jobba och tjäna pengar, men någon jävla gräns för arbetsköparnas inflytande över våra liv måste det få finnas. Ty arbete är och kommer vara en del av mitt liv men det bör inte vara hela mitt liv. I slutänden handlar detta om att arbetsköpare tillåts få inflytande över våra yttranden även på vår fritid och det tycker jag inte ska accepteras.

Visserligen kan man inte förbjuda någon från att googla en som söker jobb hos en och göra en bedömning utifrån det, men jag uppmanar alla att absolut inte anpassa sin nätnärvaro efter framtida arbetsköpare helt enkelt för att jag inte tycker att det är en rimlig sak att göra. Perfekta facebookalbum, uppdateringar, tweets och blogginlägg borde inte avkrävas någon innan anställning och därför ska det inte heller funderas över. Visst, jag är väldigt ideologisk här och det är klart att många blir rädda och rensar i vilket fall som helst, men jag tänker att om folk inte bryr sig i allmänhet så kommer inte heller arbetsköpare kunna använda det för att sålla ut.

Sedan tycker jag att en diskussion om nätetik och framtoning är på sin plats i vilket fall, men det handlar mer om en slags utökning av de normala sociala regler som finns i samspelet med andra människor. Man går inte fram på stan och säger att någon ser ut som ”en fitta på tvären” och då gör man inte heller det på facebook. Det har inget att göra med arbete utan handlar om personlig moral.

Vad tycker ni?

Nu har jag då bytt design. Tycker överlag denna är snyggare och mer lättnavigerad men är lite osäker på typsnittet. Vad tycker ni? Jag har även fått önskemål om större text och tänker att det kanske vore en bra grej att öka radavståndet, vilket ju alltid gör det mer lättläst. Sedan så har jag ju kört på typ precis samma färger väldigt länge nu, vilket beror på att jag tycker det är fint, men jag kanske borde variera mig.

Jaja, kom med alla era anmärkningar nu medan jag fortfarande har programmet uppe, om de kommer imorrn så kommer jag inte orka ta tag i skiten eftersom jag är en slö jävel. Så kom igen nu.

Omotiverade känsloyttringar.

Gud vad jag tycker att det är störigt att chatta med folk som gör smileys efter precis varje mening. Det är som folk som söker kroppskontakt under samtal utan anledning. Typ såhär: man sitter och snackar om någon sak och sen så ska ens sällskap typ lägga en vänskaplig hand på ens axel eller i värsta fall krama en! Herregud vad jag inte kan hantera sådana situationer, jag blir helt nipprig. Motsvarigheten till detta i text är att göra omotiverat många smileys, speciellt om de råkar vara den animerade typen som rör på sig.

Kan låta som en petitess men jag blir seriöst nervös av det. Jag tycker det är jättekonstigt med omotiverade känsloyttringar, fattar inte varför man ska syssla med det.

Antar att de flesta inte håller med mig här och jag menar inte heller att det är något man ska göra. Jag vill bara dela med mig av min syn på något andra verkar tycka är trevligt. Vad tycker ni om spontana och till synes omotiverade känsloyttringar, för det mesta yttringar av gillande?

Det känns inte rimligt att låta arbetskraften upprätthålla detta istället för att göra något samhällsnyttigt.

Hanna Fridén skrev vidare under mitt inlägg om planka, och tog bland annat upp detta.

Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.

Det är ett vanligt argument att dessa personer skulle bli arbetslösa, men jag tycker att det är ganska konstigt. Jag tänker att man inte kan motivera att upprätthålla ett dåligt system eftersom det ”ger arbete”. Istället kan man konstatera att det finns en massa uppgifter i samhället som behöver uträttas, säkert en mängd olika som inte kräver någon utbildningen eller endast en kort internutbildning. Dessa människor kan väl göra detta istället? Planka.nu skriver som förslag att de skulle kunna utbildas till trygghetsvärdar inom kollektivtrafiken.

Det finns många dåliga lösningar som ”ger arbete” men som också dränerar samhället på resurser. Du kan inte bygga en ekonomi på att gräva hål och fylla igen dom igen. Med det argumentet vore nedskräpning rätt eftersom det ger sopplockare jobb. Ja, sopplockaren får jobb men om nedskräpningen inte skett hade man kunna lägga den summan på något annat istället, och förbättra samhället ännu mer.

Man måste se frågan om avgiftsfri kollektivtrafik ur ett större perspektiv. Det handlar inte bara om att man kan spara pengar på att avskaffa biljettsystemet och ta det på skattesedeln. Det är en fråga om samhällsnytta. Det ökar rörligheten i samhället och är också en jämlikhetsfråga; vem har råd att åka kollektivt idag? Det känns inte rimligt att låta arbetskraften upprätthålla detta istället för att göra något samhällsnyttigt.