Problemet är inte kostnaden, problemet är att hela Sveriges representant inte är vald av folket.

Hanna Fridén har skrivit intressant om kungahuset. Hon anser att man ska göra med kungahuset som man har gjort med svenska kyrkan, alltså göra skattebidraget frivilligt.

Det skulle absolut vara en bättre lösning än som det ser ut nu, men jag har två invändningar.

För det första ställer jag mig emot hela konceptet med att införa frivilliga skatter. Hela skattekonceptet är väl ändå någonstans att alla bidrar och alla får ta del av. Många personer anser att man ska ha olika grader av medborgarskap, och alltså bara betala skatt för det man är villig att nyttja, en ide jag ställer mig helt emot eftersom den undantagslöst skulle leda till att rika människor sket i att betala skatt och samhället utarmades (ryser när jag tänker på eventuella kommenterar från arga nyliberaler över detta, men skitsamma).

Jag inser dock att det inte riktigt är samma sak när det kommer till kungahuset eller kyrkan som t.ex. sjukvård eftersom det inte är något man nyttjar och tar slut på på samma sätt. Oavsett om man betalar kyrkskatt eller inte får man ju vara i kyrkan, till exempel. Jag anser dock att det optimala vore om svenska kyrkan sköttes som en helt separat instans med en avgift, och inte som en semidel av staten med en skatt.

Min primära invändning är dock att det finns en stor skillnad mellan kyrkan och kungahuset eftersom kyrkan inte har i uppdrag att representera Sverige/svenska folket. Att jag är emot kungahuset beror inte på att jag inte vill betala för det, det beror på att jag inte vill att den instansen ska anses representera mig på något sätt. Även om det blev frivilligt att betala till kungahuset så skulle det fortfarande anses vara representativt för Sverige som stort och det är det jag vill komma ifrån, det är det jag ogillar: att hela jävla Sveriges representant inte ens är vald av folket, utan är en kvarleva från ett äckligt klassamhälle där yrken gick i arv.

10 reaktioner till “Problemet är inte kostnaden, problemet är att hela Sveriges representant inte är vald av folket.”

  1. Monarkin har tjänat ut sitt syfte, den finns bara till för att kvällspressen ska ha något att fylla sina blaskor med. Typ. Men visst, det gör en massa trevligt välgörenhetsjobb också. Men det är för att de MÅSTE inte för att de brinner för det egentligen. För min del får de gärna lägga ner skiten.

  2. ”Oavsett om man betalar kyrkskatt eller inte får man ju vara i kyrkan, till exempel.” Hur menar du nu? Det är väl kyrkomedlemskapet som avgör om man betalar skatt eller ej?

    1. Ja, tekniskt sätt så heter det kyrkoavgift. Poängen var dock att staten inte ska ha hand om kyrkans medlemsavgift, typ.

  3. Hej Fanny! Nu kommer jag med en skitnödig besserwisserkommentar, men kungakuset är ju inte en kvarleva av klassamhället, utan av ståndsamhället. I ett ståndsamhälle ärvs yrken, var och en föds till en plats i ett samhälle som anses bygga på ett slags ”gudomlig harmoni”. Där har kungen en självklar plats så som stående högst i pyramiden (under gud). Ståndsriksdagen avskaffades först 1866 i Sverige. Klassamhället däremot kommer ur 1800-talets industrialism, och bygger på ekonomiska tillgångar och inte börd. Som sagt, förlåt för jobbig kommentar, men ibland är begrepp viktiga 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *