Problemet med att essentialisera rasism.

Ofta när en diskuterar rasism så säger människor att ”rasisterna” gör/tänker si och så. Det är inte heller helt ovanligt att folk är väldigt måna om att definiera vilka som är och inte är (oftast de själva) rasister, alltså vad som utgör en ”riktig” rasist och så vidare.

Personligen tycker jag att diskussionen om vem som är rasist och vad som gör en människa till rasist är ganska ointressant, på samma sätt som jag tycker att det är ointressant att prata om vilka individer som är till exempel kvinnohatare. I min ögon så handlar det inte om att vissa individer är rasister och drar i rasismen, utan mer om att det finns olika rasistiska attityder, värderingar och tankesätt som människor bär på i olika grad och som ingen som lever i samhället är förskonad från.

Jag tycker att det är upp till var och en att ständigt rannsaka sig själv och motarbeta sin egen rasism, något en garanterat bär runt på. Du bidrar helt garanterat till rasistiska strukturer du med och att prata om ”rasisterna” som något mystiskt väsen utanför dig själv är inte särskilt vettigt för att göra detta. Problemet med rasism är inget externt, inget som bara ett par få människor står för, utan något som genomsyrar hela samhället.

Det är alltid den Andra som får stå för det dåliga, för rasismen och sexismen. I frågan om rasism är det Sd som är problemet, som är det ”riktiga rasisterna”. Och det är väl skönt för alla att kunna ha definierat Problemet™ som varande utanför sig själv antar jag, att kunna ha en extern fiende som får förkroppsliga rasismen och kunna vara ”emot” den på bekvämt avstånd. Frågan är hur mycket det verkligen motverkar rasism.

Jag tänker att om essentialiserar rasismen, alltså gör den till en egenskap hos enskilda individer, till något som en är och inte något som de i olika kontexter kan utöva, så hamnar en i dilemmat att definiera människor som rasister eller inte rasister. Eftersom det är en väldigt dålig sak att vara rasist så blir det en mycket laddad diskussion, och ingen vill någonsin anklaga någon för att vara rasisten eller inse att en själv är det. Därför skapar detta otroligt låsta positioner, där det dels finns ”riktiga” rasister som är ganska få till antalet (typ de som röstar på Sd) och alla andra som inte är rasister. När de som inte är rasister agerar rasistiskt så förklaras det ofta som undantag/misstag och inte som rasism.

Vill en motverka rasism så måste en se att det är något som finns överallt, inget som är isolerat till en given grupp människor som vi typ ska ”bekämpa” såsom personer. Att ständigt prata om rasisterna och rasismen som något en själv är ställd utanför är inte konstruktivt, det skapar bara delningar och uppstyltade roller som blir väldigt svåra att ta sig ur. Och troligen inte särskilt mycket mindre rasism.