Igår så lyssnade jag på radioprogrammet tankesmedjan live. De ”grillade” Åsa Romson och det var mycket roligt, om än lite väl hetsigt då och då.
Hur som helst så skulle de avsluta det hela med lite observationer, och då säger en av tjejerna i ”panelen”, eller vad man ska kalla det, ungefär såhär: ”Patrik Sjöberg har ju fått vara med i det här tv-programmet. Innan så behövde man ju vara med i big brother eller så innan man fick vara programledare, men nu räcker det tydligen med att ah blivit våldtagen”.
Jag hatar verkligen den här typen av ”humor”. Vissa tycker att man ska kunna ”skämta om allt” och det kan jag hålla med om, men det måste vara smakfullt och relevant och framförallt roligt.
Men det är fan inte kul att skämta om att Patrik Sjöberg och även andra killar blev systematiskt utnyttjade av sin tränare under flera år, samtidigt som idrottsföreningen såg mellan fingrarna. Jag antar att det ska vara kul just för att det är ”för mycket” och att det kanske anses lite coolt bland vissa att gå över gränsen, men för mig fastnar skrattet i halsen.
Som tur är så reagerade de andra i panelen på det här otroligt osmakliga skämtet och signalerade, med lite humor såklart, att det inte riktigt var okej. Men jag kan inte komma ifrån att jag inte ens tycker att den typen av påhopp ens ska få kallas humor.
Jag tycker absolut att man ska få skämta om allt, sedan behöver man ju inte vara taktlös, det är ju någonting annat. Ser inte heller hur det där kan kallas humor, det var mest lamt & plumpt, men den som sa det roades antagligen.
Så länge som det finns så många som anser att humor = provocera och chockera genom att driva med grupper som utsätts för förtryck, förakt, hat, diskriminering och marginalisering – sparka neråt, och, driva på bekostnad av exempelvis våldtäktsoffer och kvinnor som blivit misshandlade – så kommer denna typ av ”humor” fortsätta att anse mer eller mindre accepterad. Och alla som har denna typ av ”humor” kommer fortsätta gnälla på alla andra att dom 1: Inte har något sinne för humor. Och 2: Inte har någon självdistans och behöver lugna ner sig.
Om något så tycker att en kan vända på det, det är dom som inte har ett sinne för humor. Då skulle dom förstå problemet. Och det är dom som behöver lugna ner sig, säger du något jävligt korkad och föraktfull och ursäktar det med ”men det var ett skämt”, sluta gnälla så jävla mycket när någon kritiserar dig. Håll käften om du inte vill ha något kritik för det du sa. Punkt jävla slut.
/tröttsåinihelvete
Provocerande och chockerande kan vara roligt, men här så missade skämtet ganska rejält. Patrik Sjöberg är, för mig och många andra, en idrottsstjärna först och främst. En känd sådan. Mycket kändare än en BB-deltagare. Sen så kan man ju fråga sig om skämt om just våldtäkt är att ta det lite över gränsen… Känns som en såndär grej man kanske skulle kunna skämta om med sina närmaste men verkligen inte i direktsänd tv.
Älskar Tankesmedjan, och tycker att det ingår i konceptet att de då och då går över gränsen med sin satir. De ska ju skapa debatt och uppröra känslor, och jag tycker att de allra oftast gör det på ett väldigt underhållande och intelligent sätt (Men vistt: skrattet fastnar i halsen även för mig, just angående detta skämt).
Jag tycker att man ska kunna skämta om allt och jag tycker också att man får det. Däremot till vissa gränser och inte i alla sammanhang. Det här skämtet var varken roligt eller förekommande i ”rätt” sammanhang. Precis som Lisa skriver: man kanske skämtar om det med sina närmaste, men inte i direktsänd TV/radio.
Tycker att hela gänget är svinjobbiga. Får ont i huvudet av all hets. Mia & Klara är den enda uthärdiga P3-humorn.