scen: en flicka står vid havet och blickar mot horisonten. ser hur himmel och hav möter varandra i en punkt långt borta i dimman. det går knappat att urskilja skillnaden på dem. hon är ett barn men hennes kropp har börjat anta kvinnoformen, den vi alla är stöpta i. ho blickar ut och hon tänker: “ge mig nåd. låt himlen öppna sig. låta havet dela sig. jag vill inte längre leva i detta helvete. jag står inte ut med mig själv”.
Hon vadar it i det kalla vattnet. låter fingertopparna glida mot vattenytan och ner i vattnat. får gåshud av vattnet mot huden men fortsätter glida ut. låter håret forma en gloria kring huvudet, eller en krona om en så vill. låter det ljusa håret guppa mot vattenytan. blundar och låter vattnet täcka hennes ansikte. glider ner under ytan. håller andan. vill andas in det svarta kalla vattnet i lungorna, låta det färdas genom hennes vener, artärer och kapillärer, men vet av erfarenhet att en inte kan göra så med fri vilja. att en måste ha ett sänke och det har hon inte. hon önskar att någon kunde trycka ner hennes huvud under ytan. ett barmhärtigshetsmord. en handling av nåd.
eftersom hon är ett barn är döden abstrakt. upphör döden någonsin att vara just abstrakt? men hon vet att hon inte vill leva vidare. hon vet att lidandet är för stört och har inget hopp om nåd i livet, den nåd hon kan finna är i döden. och även om livet blir uthärdligare sedan orkar hon inte vänta på det hon inte vet om det kommer ske.
hon pressar ut luften ur sina lungor i ett desperat försök. sedan vänder hon sig och skrider upp ur vattnet. låter återigen blicken färdas över vattnets yta mot horisonten.
Döden. Jag har varit med om den ett antal gånger. En sak jag helst inte vill veta av men den finns ändå hos oss. Livet och döden hänger ihop på något sätt. Tyvärr. Påsken 2002 dog pappa i min famn. Kändes så jäkla fel, han var bara 60. Bara en vecka innan han skulle fylla 61… Så mycket han hade tänkt göra när han blev pensionär. När han skrev på datorn eller skrivmaskinen, jösses vad det smattrade! Många gånger hängde inte skrivmaskinen med… Tror att dagens barn vet inte vad en skrivmaskin är. Örebro är jag ganska ofta i. Mamma bor med sin härliga S i Frövi, det är en härlig man. Åker dit lite då och då.
Första gången jag tittar in här. Sparar den här sidan och kommer tillbaka sen. Måste läsa mer känner jag.
Det står orakad, även där nere? Du behöver inte svara på det, det är privat. Jag är född 1967, har sett mina föräldrar och deras kompisar nakna. Det var så naturligt och rätt då, i unga år., Nu vet jag inte alls vad som gäller. Många är så svajiga där. Hår, nej usch hörs det, det är så fel eller så onaturligt? Hår på kroppen är helt rätt tycker jag. Gillar det. Folk är så underliga många gånger.
har du sett top of the lake? typ exakt så