Så många gånger jag har hört människor säga att feminister som klagar över att de blir utsatta för utseendehets inte kan ”förvänta sig” att få ligga med de ”snyggaste killarna” om de inte fixar med sitt utseende och så vidare.
Syftet med detta är att jämställa kvinnors och mäns situationer. Kvinnor måste anstränga sig för att få ligga med de snyggaste, det måste män också (fast på andra sätt), därför är det lika! Som om det hela handlade om att ligga med rätt personer och typ inte att få bestämma själv över hur en ska se ut och hur mycket tid en ska lägga på sitt utseende utan att bli utsatt för trakasserier. Som om det handlade om att hamna högst upp på liggbarhetsskalan och inte om att det är ett jävla problem att allting ständigt mäts och vägs utifrån just denna liggbarhetsskala.
Jag har nyheter åt er: jag skiter fullständigt i de ”snyggaste killarna”. De kan väl ligga med piffiga och släta brudar bäst de vill, det rör mig inte i ryggen. Vad jag är intresserad av är att få avgöra själv hur jag ska se ut, hur mycket energi jag ska lägga på mitt utseende och så vidare. Jag är intresserad av att inte ses som en bit kött var jag än går. Jag är intresserad av att inte ständigt objektifieras, inte ständigt utvärderas utifrån hur mycket du skulle vilja knulla med mig.
Om ditt mål är att hamna högst upp i liggbarhetsskalan så får det väl fan stå för dig, personligen värderar jag andra saker. Jag vill till exempel gärna ha bra sex med personer jag tycker om att ha sex med, inte mediokert eller dåligt sex med personer som ligger högt upp på liggbarhetsskalan. Vidare så vill jag gärna läsa bra böcker, skriva, studera och så vidare, och allt detta tar tid. Om jag istället ska ägna mig åt att fixa till mig och ligga med snygga personer som kommer det bli mindre av detta, och det vill jag helst inte.
Så sluta applicera dina hobbybiologiska resonemang på mig och mitt liv. Jag gillar sex, ja, men det är inte det viktigaste i mitt liv och framförallt så värderar jag att ha bra sex över att ha sex med ”de snyggaste killarna”. Om enda vägen till att ligga vore att göra våld på mig själv och mina principer skulle jag utan tvekan prioritera bort liggande. Problemet är att jag inte har den möjligheten, för det handlar inte om att få ”ligga med de snyggaste killarna” utan om att slippa bli tvångsobjektifierad.
Men hmm, återigen har jättesvårt att förstå resonemanget, eller den bild som målas upp? Vilken liggbarhetsskala höh? Jag vill ligga med den jag är attraherad av, inte med ”snygga” inte med ”bra människor som är bra på sex” utan den jag är kåt på. Punkt liksom.
Ja! Jag med!
Hm, tror att det handlar om den imaginära liggbarhetsskala som ofta killar brukar dra upp när de uttalar den, enligt dem, värsta förolämpningen att de aldrig skulle sticka sin kuk i en. Men det kanske bara är min tolkning?
Jo jag hajar men varför förhålla sig till den och förklara varför man inte vill vara högst på liggbarhetsskalan? Sån sjuk grej den där skalan. Det är väl fullkomligt totalt oviktigt om folk vill ligga med en som man inte vill ligga med ändå. I resonemanget blir det nästan som om Fanny tycker dessa killar är snygga och attraktiva men prioriterar bort deras gillande för annat och nöjer sig med att ligga med killar hon kanske inte tycker är så snygga, men som ger bra sex. Alltså jag vet att hon antagligen inte menar det så.
Plus att man (iaf jag) ju får ligga med de snygga killarna även om man skiter i smink & rakning & sånt trams. De man inte ”får” ligga med är ju snygga killar med ofeministiska & allmänt dåliga värderingar och dem vill man ju ändå inte ligga med.
Men precis. Om det bara var så att utseendehetsen bara innebar att endast konventionellt snygga kvinnor fick ligga skulle jag hoppa av lycka. Men istället får ju kvinnor kvinnor som inte anses snygga nog inte… typ uttala sig, synas, höras, hålla på med sport, hålla på med musik, märkas, existera.
jaaaaaaaaaaaa.
Bra skrivet, Saga! 🙂
Jag har varit så lycklig skonad från det mesta av sådant här. Det senaste årens kvinnohat på nätet är det som har fått mig att inse att det finns människor som är dumma i huvudet.
Men jag själv har sällan varit utsatt för det. Jag har aldrig märkt av någon liggbarhetsskala. Visst är jag också en del av utseendehetsen. Men jag värderar andra saker högre än att se snygg ut.
För mig och de i min vänskapskrets har det alltid varit andra egenskaper som prioriterats än att se bra ut.
Sedan är jag tydligen, rent objektivt, snygg i mångas ögon. Men jag känner inte att jag behandlas om en bit kött var jag än går. Verkligen inte. Kanske är jag inte speciellt uppmärksam på blickar och kommentarer, jag går oftast i min egna lilla värld.
Så ja, jag blir nu för tiden ständigt förvånad över att kvinnor som inte: ”anses snygga nog inte får uttala sig, synas, höras, hålla på med sport, hålla på med musik, märkas, existera.”
VA?