Har bestämt mig för att göra en äggdonation och var på första mötet på reproduktionscentrum nu i veckan. Det första en gör är att träffa en kurator som pratar med en om varför en vill göra donationen, ens känslor inför att ha genetiska barn som en inte kan söka kontakt med och så vidare. En får också berätta om sitt liv, sig själv och så vidare. Efter besöket så har de någon slags möte där de bestämmer om en är en värdig donator, och om en går igenom så ska en göra en massa prover, läkarsamtal och så vidare. Mellan första samtalet och själva donationen är det minst ett halvår.
Det är intressant att få sitta och fundera på alla de där sakerna som rör kroppen och barnaskaffandet, på vad som är miljö och gener och på hur det skulle kännas att veta att någon delar mina gener. Inte för att en är hindrad från att göra det annars, men att gå igenom en sådan process drar såklart igång tankarna. Jag har på sista tiden, trots att jag verkligen inte behöver ta ett beslut nu, gått omkring och tänkt en massa på detta med barn. Det är spännande att få reda ut de tankarna.
En annan sak jag gillar är att en får veta en massa om sin kropp och hur den fungerar. Det är något jag kan känna att jag har synnerligen låga kunskaper om fast det är något som spelar så stor roll i mitt liv.