Hur bemöter en folk som viftar bort sexism som extremfall?

Fick denna fråga från Sara:

Jag har stött på ett resonemang när jag diskuterat detta med twitterkvinnohatet om vårt fotbollslandslag, att dessa killar som skrivit tweesen är människor med låg IQ, att de är extrema kvinnohatare och att majoriteten av män aldrig skulle säga så osv. Jag tror dock att de åsikter som vädrades på twitter om landslaget är en ganska generell syn på kvinnliga idrottare, även om folk kanske inte uttrycker sig så starkt kring det. Men att det finns något förlöjligande över kvinnliga idrottare och såklart ett utseendefokus ist för prestationsfokus.

Jag vet iaf att de har fel när de menar att det är ett fåtal som tycker så här. Jag vet bara inte vad jag ska säga för att argumentera emot det. Hur kan en argumentera kring detta på ett ganska kortfattat sätt? En måste väl sätta in det in det stora samhälleliga strukturerna, utan att hålla en predikan i det oändliga. Och hur kan en lägga fram tesen att alla män förtrycker kvinnor och att alla män därför måste ta ansvar för sin del i den patriarkala strukturen, utan att få folk att bli allt för indignerade. Helst vill jag att folk ska ta till sig det jag säger och inte försätta sig i försvarställning där inget går in.

Detta är något en ofta stöter på i olika sammanhang. Det kan till exempel sägas att människor som våldtar bara är ”idioter”, som om det var något slags extremfall eller defekt och inget som har med samhället i övrigt att göra. Precis som du skriver är detta på tok för vanligt för att kunna förklaras som någon slags abnormalitet. Jag tycker att du kan påpeka att det inte bara handlar om de som skriver saker likt detta, utan alla som retweetar det och skrattar åt det också. Precis som att de som hejar på är en lika stor del av mobbing som de som säger elakheterna så är de som skrattar eller sprider i det här fallet en lika stor del av problemet.

Jag tycker att du först ska fråga om de tror att uttryck för sexism inte har något med hur vi ser på män och kvinnor i stort att göra. Få brukar kunna svara rakryggat ja på den här frågan, och även de som gör det kanske tänker till lite senare. Jag tror att det är bra att så lite tankefrön i folks huvuden. Fråga om de tror att samma saker skulle sägas om herridrott i samma utsträckning och så vidare, om de inte tror att det finns ett samband mellan att damidrott är så mycket mindre populärt, har så mycket sämre villkor och att folk uttalar sig såhär om det och så vidare. Försök helt enkelt att pedagogiskt påvisa kopplingen mellan dessa extrema uttryck för förakt och det som brukar passera. För det extrema kommer ju inte ur ett vakuum, det har ju grott fram ur ett samhälle där den här synen på damidrott finns, fast för det mesta kanske lite mindre uttalad. Det viktiga är att få människor att begripa kopplingen mellan den grundläggande strukturen och de extrema uttrycken för den, och det kan göras på ett ganska smidigt sätt genom att ställa ledande frågor och så vidare.

Sedan tycker jag även att en kan dra paralleller till just mobbing, som jag gjorde innan. Det är något de flesta kan relatera till tänker jag mig. Fråga om de tycker en ska stå passiv om någon är taskig mot någon annan. Det är såklart att personen som är taskig är en idiot, men genom att ignorera problemet så underlättar en att personen ska kunna fortsätta med sin idioti, och den som blir utsatt blir ju precis lika utsatt i vilket fall. Om en verkligen tycker att något är idiotiskt så borde det inte vara så svårt att sätta sig emot den som säger det. Fråga om de skulle resonera på samma sätt som de hörde någon säga rasistiska saker. Det är viktigt att sätta sig emot även det en kanske tycker är såpass korkat att det borde vara självklart att ingen säger det. Det räcker liksom inte med att själva ha ”bra” värderingar, utan en måste även visa att de dåliga värderingarna inte är okej. Om en inte markerar emot sådant så kommer människor att tänka att det är okej att skämta om sådant, att ha de värderingarna.