Hur avgör en människors förmåga och behov?

Ibland undrar folk till exempel hur en ska kunna avgöra vad som är människors förmåga och vad som är deras behov i en planekonomi. Det intresserar mig att denna fråga ställs, för jag undrar om dessa människor tycker att människors förmågor och behov avgörs på ett bra sätt i en marknadsekonomi. Det känns så konstigt att ha det angreppssättet på denna fråga, ungefär som om vi lämnade ett perfekt system till förmån för ett vi inte vet något om. Det system vi har idag är ju långt ifrån perfekt, det är ju tvärtom djupt skadligt för såväl människor som miljö.

Nå, det är inte särskilt svårt att svara på i vilket fall. Redan idag avgörs människors behov såväl som förmåga på daglig basis i samhället. Till exempel försäkringskassan har som uppgift att avgöra människors förmåga till arbete. Socialtjänsten har i uppgift att avgöra folks behov av diverse hjälp. Samma sak sker i såväl vården, äldreomsorgen och skolan: människors behov av vård, omsorg och extrahjälp bedöms varje dag av människor som är utbildade för detta ändamål. Det är inget konstigt med det utan ett inslag som finns i samhället i ganska hög utsträckning redan idag.

Till hjälp för detta finns det människor som har utbildning för ändamålet, försäkringskassan har till exempel läkare knutna till sig. I de fall där en hör om att personer som varit väldigt sjuka som ändå blivit utförsäkrade så rör det sig ofta om att läkarnas bedömningar struntats i till förmån för att nå orimliga politiska mål.

Givetvis är ingen bedömningsmetod helt perfekt. Det kan finnas bristande kunskap om olika sjukdomar och så vidare. Därför är det såklart viktigt att vi fortsätter undersöka frågan för att ständigt kunna göra bedömningarna bättre! Men faktum kvarstår att det i grund och botten inte kommer vara någon större skillnad ifrån hur dessa bedömningar görs idag. Faktum är att en inte behöver veta exakt hur allt ska gå till, det är knappast som att någon har full koll på allt i det nuvarande samhället. Saker och ting som kan framstå som väldigt avancerade gör ändå att utföra. Är det inte fantastiskt!

Om att inte kunna.

Vanligt när män ska göra traditionella kvinnosysslor eller kvinnor ska göra traditionella manssysslor är en nästan förlamande tafatthet inför uppgiften. Jag märker ofta av detta då jag göra olika sysslor i ett kök med män och kvinnor närvarande, ty kvinnorna hjälper betydligt oftare till spontant medan männen för det mesta bara bemödar sig med att lite slött fråga om det finns något de kan göra alternativt står upp och ser handfallna ut. Jag kan själv göra mig skyldigt till detta när det kommer till manligt kodade sysslor, och strunta i att ens försöka.

Jag minns tydligt en gång då en kvinna i ett sällskap jag befann mig i uppmanade en av männen att dela in oss i fotbollslag eftersom hon ”inte var så bra på matte”, som om det hade varit det det hängde på. Om det nu var så att hon bara inte hade någon lust att dela in lagen så hade det ju varit helt okej, men att bortförklara det med att man inte skulle kunna känns bara som att göra sig dummare än vad man är. Samma typ av ursäkter kan komma från män som inte hjälper till vid matlagning eller städning: de vet inte hur man gör eller vad något ska stå och så vidare.

De flesta sysslor som man gör i hemmet är ganska enkla men kräver viss träning för att utföra effektivt. Typ städning handlar om hur att veta hur saker ska ställas i en diskmaskin, var saker ska stå och så vidare. Det är klart att den som är oerfaren kommer göra det hela långsammare än den som har erfarenhet, men väldigt få människor är av naturen inkapabla att utföra den här typen av uppgifter. Jag tänker att såväl män som kvinnor smiter ifrån att göra uppgifter med hänvisning till sin inkompetens, men att de uppgifter som män smiter ifrån tar upp mer tid i de flesta hushåll.

Jag ska själv sluta banga på att göra saker bara för att jag inte gjort dem förut, för det ger en viss tillfredsställelse att kunna fixa saker själv. Jag tycker även att människor som upplever att de inte kan laga mat, tvätta, städa eller vad det nu kan vara borde börja pröva sig fram. För det mesta är det inget stort mysterium utan bara en fråga om att man måste göra det några gånger innan man får in vanan.