Fick då en kommentar på detta inlägg, relaterat till kvinnan som försökte ta sitt liv på facebook.
Och vad är det jobbiga med att ge uppmärksamhet och bekräftelse till någon som mår dåligt? Föreställ dig själv hur du skulle må om du inte fick bekräftelse och uppmärksamhet. Skulle du då orka följa alla de social normer du radat upp här ovan. Som om de inte det räcker med att folk mår dåligt, ska de behöva bete sig ”normalt” för att få hjälp också?
”…människor som inte ens vill ta hand om sig själva…” wow, är du tankeläsare också.
För det första vill jag poängtera att jag har sagt att jag inte vet hur det var i det här fallet och dessutom skrev jag att jag personligen hade hört av mig till polis eller närstående.
För det andra så har jag inte problem med att ge en människa som mår dåligt uppmärksamhet eller bekräftelse, vilket jag också skrev. Jag hjälper gärna till och pratar, ger råd och stöd, vilket Anna hade sett om hon läst inlägget. Uppenbarligen misstolkar hon mig eller har bara läst rubriken.
Vad är jobbigt med att ha en vän som flera veckor på rad hör av sig om att hen ska ta sitt liv? Ja gissa! Det är givetvis skitjobbigt att varje gång det sker behöva ringa polis, föräldrar och ha timslånga samtal med den här personen. Det tar tid och energi, man oroar sig och tänker extremt mycket på det. Får lite ont i magen när personen ringer eller sms:ar, för man vet inte om man återigen kommer behöva ge sig ut på jakt. Den som frågar har uppenbarligen ingen erfarenhet av detta.
Jag har mått fruktansvärt dåligt i perioder och betett mig dumt ibland, jag vet hur det är att göra dumheter och starta bråk för att få uppmärksamhet. Det är dumt det också, men då kan man åtminstone avvisa personen ifråga som en idiot. Men en sak skulle jag aldrig göra, och det är att hota med att ta livet av mig! Det är osmakligt och fruktansvärt egocentriskt att på det sättet appellera till folks dåliga samvete. Så ja, jag skulle kunna följa mina egna sociala regler eftersom den enda regeln jag har satt upp är att man inte ska använda självmordshot som ett sätt att får uppmärksamhet. Om man gör det så kan man inte förvänta sig att bli tagen på allvar, för de flesta orkar inte dra igång hela proceduren varje gång! Det är ett jävla jobb att rädda någon från att ta livet av sig, för den som inte vet.
Att man hjälper och stödjer sina vänner är en självklarhet! Jag förväntar mig det av andra och gör det själv. Men att utnyttja någons dåliga samvete för att man själv inte orkar ta tag i sina känslor är rent av elakt.
Om jag skulle vilja ta livet av mig skulle jag inte sms:a mina vänner om det, jag skulle skriva ett självmordsbrev och gå ut och göra det, i tysthet. Om jag inte var bestämd om att jag ville ta mitt liv så skulle jag inte heller ha simulerat ett självmord utan talat med mina vänner om mitt mående och bett om den hjälp jag upplevde att jag behövde. Ska det vara så svårt? Man ska inte ropa varg, som det heter. Klart en person som alltid ”försöker” ta livet av sig inte tas på allvar!
Och apropå att jag anser mig själv vara tankeläsare. Klart man aldrig kan veta säkert, men jag bedömer att en person som snittar 1 ggr/veckan på misslyckade självmordsförsök med förvarning kanske inte är så seriös alla gånger. Och allvarligt talat: detta är den enda person jag någonsin uttalat mig om.