Stötte på denna rubrik (obs att jag inte läst artikeln) som drog tankarna till när feminister pratar om att jämställda heteroförhållanden är så himla bra och hållbara och att jämställt heterosex är bra och så vidare. Det är såklart bra om folk blir mer tillfreds med sina liv på grund av feminism, men jag tycker att det är problematiskt när det läggs fram som något slags syfte i sig.
För jo, feminismen förstör ditt kärleksliv, i alla fall om du med kärleksliv menar ett traditonellt, heteromonogamt sådant. Feminismen sysslar med att försöka lösa upp dessa institutioner, kritisera dem.
Visst finns det feminister som inte gör detta också, men det är onekligen en del av feministiskt tänkande, och en ganska stark sådan.
Många kvinnor hålls idag i relationer med män av ekonomisk eller social nödvändighet snarare än för att de vill, och ett angeläget feministiskt projekt är att göra denna nödvändighet mindre så att kvinnor slipper vara så beroende av män. En sådan förändring kommer garanterat att förstöra många personers ”kärleks”liv.
Jag tror vidare att det vore en sjukt bra grej för många kvinnor att få ”kärleks”livet förstört. Män är inte direkt kända för att vara några änglar mot sina partners, tvärtom är det många som blir utsatta för våld i hemmet, och fler blir såklart utsatta för mer subtilt förtryck, måste göra en massa extra hushållsarbete och så vidare.
Den heteromonogama romantiska kärleken är en väldigt stark grund för kvinnoförtryck, och jag tycker det är jätterimligt om feminismen har som ett av sina mål att förstöra heteromonogama pars kärleksliv, om inte individuellt så på en strukturell nivå. Det är i alla fall ett viktigt mål för min feminism, att möjliggöra för att folk skiljer sig oftare, flyttar isär oftare eller rentav inte delar liv med varandra alls bara för att de råkar ligga.