Det värsta med människor som Mogi är att de inte fattar att alla inte har så mycket pengar och ser konsumtion som den naturligaste sak i världen. Mogi verkar liksom inte fatta att hon är överklass.
Visserligen är jag ganska glad att jag inte är lika världsfrånvänd som henne men fan vad avundsjuk jag blir på alla dessa överklassungar som bara chillar runt och inte ens fattar att de gör det. De är befriade från allt: riktiga bekymmer och dåligt samvete över att man saknar sådana.
Bland alla shoppinginlägg känner jag mig tvungen att lägga in lite konsumtionskritik. Det finns en blogg som heter Mogis.se, som handlar om en tjej som har absurt mycket pengar och konsumerar sjukt mycket. Hennes favoritprodukt är tunikor, hon köper tunikor för typ 3000 kronor i veckan (notera att alla inlägg är skriva i ett intervall av 12 dagar, och det var inte alla shoppinginlägg under den tiden), det är fan mer pengar än vad jag gör av med på ett år. Det är inte normalt.
Jag bara undrar: hur fan pallar man konsumera så jävla mycket prylar när de dessutom har ett väldigt snarlikt utseende. Om Mogi hittar ett linne för 700 spänn som hon gillar så köper hon två i varje färg, helt normalt, tycker hon.
Utöver det äter hon fan hela tiden eller överskattar i alla fall folks intresse för det, det är helt jävla galet. Jag brukar inte äcklas av mat sådär, men jag undrar om det finns något stopp i människan, eller om hon bara är ett svart hål som slukar tunikor och kanelbullar på löpande band.
Att ha den här relationen till en ugnsvante känns fan inte friskt, det måste vara något fel, tänker jag. Ingen vettig människa ser på en ugnsvante på det viset, en ugnsvante är en praktisk grej som ibland kan vara snygg, men ingen vettig människa letar bland en massa ugnsvantar med samma mönster för att hitta den perfekta passningen av mönsterbitarna. Herregud. Snacka om att skapa sig behov som inte finns.
Det är människor som Mogi som får mig att äcklas av konsumtionssamhället, jag vill bara att hon ska finna ro i sig själv och sluta konsumera upp det enorma hål hon måste ha i själen, helt allvarligt. Visst är shopping roligt, men när man köper mer läder än man rimligtvis kan använda och som dessutom är väldigt lika varandra (orka äga 20 tunikor i genomskinligt linnetyp med spets) så måste det vara något fel, det är liksom inte normalt. När man dessutom tycker att alla tunikor är den ”perfekta” tunikan så känns det som att det är ett ganska stort mått av förnekelse inblandat i det hela.
Bloggkommentatorerna skrev för övrigt kul om henne för ett tag sen när hon tappat bort sin tunika. Hehe. Herregud vilken liten bubbla den människan lever i. Otroligt.
Jag är i Berlin nu. Jag har varit ambitiös nog att tidsinställa inlägg, det om Mogi är extra bra (kommer ikväll).