Att göra män passiva.

Tänkte på denna gruvligt irriterande ”boy will be boys”-mentalitet som finns, det vill säga hur pojkars övertramp ständigt ursäktas med att de är pojkar och pojkar är så. Istället förväntas flickor ta ansvar.

Det är ju så att människor lär sig sk ”sociala koder” när de växer upp, typ att förhålla sig till andra integritet, gränser och så vidare. Det är inte så konstigt att allting inte blir rätt från börja, det är bara att försöka igen! *ler entreprenör* Detta accepteras i regel, men av någon anledning så ska pojkar inte lära sig detta när det kommer till hur de ska bete sig mot flickor. Märkligt!

Jag tänker att detta också leder till något hos äldre män, nämligen en oförmåga att acceptera att en kan göra fel. Jag tycker mig ofta se detta när jag konfronterar män med sina misstag. De blir liksom förlamade, de kan inte ta till sig att ”okej, det där var inte okej att göra, då slutar jag”, utan de hamnar direkt i försvarsposition. Om en ändå står på sig och förklarar att en inte accepterar vad de nu gjorde så blir resultatet sällan faktisk förändring utan snarare något slags martyraktigt ”jaja jag är väl dum/dålig/oförbätterlig”.

Jag tänker att detta hänger ihop med att en liksom aldrig fått träna sig i att hantera sina misstag, en har aldrig riktigt funderat på att en skulle kunna förändra sitt sätt att vara mot andra människor, vilket inte är så konstigt med tanke på att det liksom inte heller avkrävs en.

Genom att hela tiden behandla pojkar och män som om de var oförmögna till förändring så blir de också det. Till slut orkar ingen ens påpeka när de gör fel eftersom de ändå inte kommer göra något åt det, eftersom de har accepterat sin passivitet så till den milda grad.

Problemet är att de kommer undan med det även i vuxen ålder. Ingen skulle acceptera en kvinnas snedsteg på det viset, hon skulle bli ensam. Handlingsutrymmet för män är så mycket större. Deras tillkortakommanden kanske rentav väcker sympati, gör att kvinnor är med dem för att de ju inte skulle klara sig annars, indoktrinerade som många av oss är i idén om att syftet med våra liv är att ta hand om män.

Snälla killar.

Mary har skrivit om detta med ”snälla killar” (som vi tjejer inte vill ha, som det sägs) och tagit ett exempel som jag tycker är himla talande på vad personer som snackar om ”snälla killar” brukar göra för missuppfattning:

Jag: Ska vi kolla på True Blood ikväll?

Elak kille: Nä fy fan, fattar inte hur du kan kolla på sån skit. Nu drar jag och super med mina kompisar istället. [bråk uppstår]
Mesig kille: Okej. [sitter sedan och typ sms:ar eller går iväg under avsnittet pga ointresse, varpå jag blir irriterad och störd]
Snäll kille: Nja, du vet, jag är inte så förtjust i den serien. Har du nåt annat vi kan kolla på så kan du kolla på True Blood imorgon när jag inte är hemma? [okej, vi kollar på något annat]

Många killar som uppfattar sig som snälla är i själva verket bara initiativlösa vilket absolut inte är samma sak som att vara snäll, det är snarare att vara mesig. Att vara initiativlös är dessutom något som kan fungera som en maktgrej inom relationer eftersom den initiativlös på sätt och vis frånsäger sig ansvar för beslut som fattas inom relationen. Jag har själv varit med om relationssamtal där jag varit den enda som engagerat mig vilket kan vara otroligt frustrerande. Om man inte känner av något engagemang i samvaron från sin partner får man lätt känslan av att man är oälskad.

Att vara snäll är inte att alltid tassa som katten kring het gröt så fort något kan bli det minsta lilla jobbigt eller känslosamt, det är att vara konflikträdd. Konflikträdsla är generellt ett drag som är ganska jobbigt i en relation och knappast något man gör av pur snällhet, för att man vill att ens partner ska bestämma. Nej, det handlar för det mesta om rädsla att ta plats och stå för sina beslut eller helt enkelt om att man inte är engagerad i relationen.

Jag vill inte ha någon passiv partner utan en partner som förklarar vad hen tycker om olika saker. Jag vill inte ha en partner som sitter och utstrålar passivt missnöje över beslut i förhållandet bara för att hen inte har uttryckt vad hen vill. Det är faktiskt inte snällt alls, bara respektlöst, oansvarigt och drygt.