Männen i mitt liv: provokatören.

provokatörenAtt en som kvinna lär sig att det skulle vara ett tecken på svaghet att låta sig ”provoceras” av mäns uppenbara provokationer är ytterligare ett sätt att definiera oss som problemet. Problemet är att det inte finns något sätt att som kvinna reagera legitimt på mäns övergrepp. Det är alltid vi som ska vara duktiga genom att ta emot så mycket skit som möjligt utan att säga ifrån. Även om män slutar provocera oss när vi säger ifrån så är det vi som är problemet, männen är bara snälla mot oss och anpassar sig.

Jag har löst detta genom att helt enkelt sluta umgås med män som försöker reta upp mig. Det är inte värt det, för en kan inte vinna.

Hur man skulle kunna förändra blogawards.

Det har varit lite snack om det här med att vissa bloggare inte har velat gå på Blogawards trots att de har varit nominerade och sedan dessutom vunnit. Kenza, Blondinbella Katrin och Gynning dök inte upp för att ta emot sina priser. Jag tycker att det säger något att så många har valt att inte närvara på vad som ändå ska vara bloggvärldens viktigaste händelse.

Jag tänker såhär: alla dessa personer har liksom gått vidare från bloggandet. I mina ögon var till exempel Gynning aldrig en ”riktig” bloggerska, bara en kändis som dessutom hade en blogg. Kenza och Blondinbella har blivit kända på sina bloggar men ägnar nu huvuddelen av sitt yrkesliv åt andra saker. De har dessutom redan väldigt stora bloggar, vilket gör att utmärkelserna inte betyder så mycket. Det är klart att en bloggala blir mindre viktig när man primärt jobbar med andra saker och dessutom redan har en stor blogg, vars storhetstid kanske till och med är över (som för t.ex. Katrin och Blondinbella).

Det är därför jag tyckte det var så trist att Katrin vann priset som provokatör. Dels för att hon inte provocerar mer än genom att säga dumma saker, dels för att jag inte ser henne som en bloggare. Visst, hon har en blogg, men hon lägger inte ner möda på den. Hon definierar inte sig själv som bloggare och man för mycket intrycket av att hon har den där bloggen av bara farten. Lady Dahmer vill däremot verkligen något med sin blogg. Man märker hur mycket hon kämpar med den och hur glad hon blev när hon blev nominerad.

Det är skillnad på att vara en bloggare och att ha en blogg. Inte så att man måste tjäna pengar på bloggen, men den måste liksom betyda något för en.

Så jag har lite förslag på åtgärder. Jag tycker att man ska införa färre kategorier som är mer snäva. ”Guldpennan” tycker jag till exempel är en himla bra kategori, medan ”årets elitblogg” tycker jag känns ganska lam, ”årets bloggprovokatör” borde bytas ut mot ”årets opinionsbildare” för att få bort fokuset från skrikiga bloggare som provocerar genom att typ säga att de ska slå sina barn. Varför ha ett pris där det ändå alltid är samma fyra nominerade varje år? Utöver det tycker jag inte att man ska nominera förra årets vinnare till samma kategori igen, och helst inte nominera samma person två år i rad om det inte är väldigt motiverat.

Sedan anser jag inte att röstningen som den ser ut idag är bra. Helst skulle jag se att man hade en jury som tog lite hänsyn till vilket läsarantal bloggen har och hur länge den har funnits, för det är klart att den bloggare som folk känner igen får fler röster.

Och alltså, om någon ber om att få sin nominering borttagen kan man väl få det? Även om det kanske är ett spel för gallerierna så tycker jag inte att en person som är så ointresserad ska tävla om ett pris som andra mer hängivna personer vill ha. Jag tycker inte heller att man ska vara nominerad om man lagt ner sin blogg. För det ger uppmärksamhet till personer som egentligen inte bryr sig och jag tycker att Sveriges största bloggala ska lyfta fram personer som verkligen vill något med sin blogg, inte bara någon kändis som även råkar blogga.