Schlagertankar.

Jag tycker det är så sanslöst fånigt detta att vi bjuder in utländsk jury för att rösta i svenska mello. Jag förstår att det tagit hårt på den svenska stoltheten att vi hamnat så dåligt som vi har gjort på senaste tiden (förra året undantaget då) men jag kan ändå känna att melodifestivalens vinnare ska representera svensk smak och inte någon annan. Det känns så ängsligt, denna strävan efter att vara ”internationella”. Dessutom tycker jag att det är lite konstigt gentemot de bidrag som är på svenska som ju givetvis inte har en chans när juryn är utländsk.

Kan vi inte bara sända in det bidrag som svenska folket har röstat fram och så acceptera den placering vi får? Jag tycker att det är fånigt att vi inte bara kan nöja oss med den schlagersmak folk bevisligen har.

Sen har jag två grejer till som jag tycker är värda att kommentera angående schlagern, så jag tar det i samma inlägg.

För det första tycker jag att det är underbart att Danny är så öppen med sin besvikelse över att ”bara” komma tvåa men fortfarande visar så bra förloraranda. Kan bli så jävla trött på folk som förlorar i tv och som ba låtsas som om allt är guld och gröna skogar.

Det andra är detta om att Randelid ändrade texten i sin låt och lade till lite ord på franska och spanska på scenen. Det är tydligen något som kan leda till att man blir diskad. Jaja, det roliga var Ranelids kommentar:

Jag gjorde om texten åtta minuter innan jag skulle ut. Det var bara ren glädje, jag ville visa alla vad jag kan göra.

”Visa alla vad jag kan göra”! Vilket underbart storhetsvansinne. Ska jag bli full av beundran nu på grund av Ranelids fantastiska språkkunskaper eller.