Det här är en grej som jag försöker tänka på ofta, men som alla kanske inte kan applicera själva. Det är nämligen så att jag själv är väldigt duktig på att ta plats. Jag snackar för det mesta mycket, har inga problem med att säga vad jag tycker och försvara min ståndpunkt. Detta leder dock till att jag själv ofta är den som tränger undan andra.
Vissa tycker att en inte ska avbryta någon annan över huvud taget. Detta håller jag absolut inte med om. Folk avbryter varandra precis hela tiden och att själv inte göra det är att lämna över utrymmet till de som är mer buffliga. Däremot tycker jag att det är viktigt att tänka på vem en avbryter. Jag avbryter gärna människor som tar mycket utrymme men jag försöker tänka extra mycket på att inte avbryta den som har svårt att ta plats.
Om en tänker i termer av makt så kan en tänka att modet att avbryta andra och ta plats är ett privilegium som en kan använda på olika sätt. Det kan dels användas för att ta utrymme från de människor som annars tar detta utrymme, men det kan också användas för att släppa fram andra genom att respektera deras initiativ till att ta plats mer än andra. Jag tänker att det för en blyg person kan verka upplyftande om någon av de som brukar ta mycket utrymme respekterar när de ska tala. Att vara lyhörd och respektfull inför de som har svårare att ta utrymme är mycket viktigare än att visa upp detsamma inför de som gör det enkelt.
Det behöver inte nödvändigtvis handa om att ta mindre plats, men att fundera på på vems bekostnad du tar plats. Om det är så att du ofta avbryter andra så blir det nog tyvärr på ren automatik så att de du tränger undan är de som har svårare att själva ta plats, och dessa personer är väldigt ofta kvinnor. Att då tänka på det lita extra att att vara extra noggrann med att inte avbryta kvinnor, och framförallt inte kvinnor som har svårt att ta plats, men inte nödvändigtvis sluta avbryta de som tar plats själva, som ofta är män.