Försvarsmakten har ju börjat göra mer och mer reklam för att rekrytera personal. Reklam som bygger på att det en gör inom försvaret är så himla spännande och viktigt. Framförallt lyfts de olika krissituationer som en utsätts för om en jobbar på det viset och hur det är typ ”spännande” och ”utmanande”. Jag skulle rentav kalla reklamen våldsbejakande, det är ett romantiserande av situationer som ofta innebär våld eller åtminstone att en bygger upp en våldspotential.
Nu är jag inte en sån person som tycker att vi ska ”avveckla försvaret” eller liknande, utan jag är helt med på att det är något som behövs så som samhället ser ut idag. Däremot vänder jag mig emot när det görs reklam för det på det här sättet, något som är en oundviklig effekt av att den allmänna värnplikten avskaffats. Reklamen anspelar extremt mycket på maskulinitet och romantiserar krissituationer, något som i realiteten kan vara oerhört traumatiserande för de som utsatts för det.
Jag skulle hellre se att vi hade allmän värnplikt än den här formen av våldsbejakande reklam upp överallt. Denna reklam spär på en inställning till krissituationer och våld som bygger på att det inte är en del av en tragisk verklighet utan snarare ett litet ”äventyr” som en kan åka i väg på om en jobbar som soldat. Vad ger detta egentligen för bild av de uppgifter en utför som soldat? På vilka grunder söker sig folk till försvaret? Och framförallt; vad har de för bild av människorna de ska ”hjälpa” när de åker ut på uppdrag? När det hela säljs in som ett spännande äventyr så är det troligen den inställningen folk kommer att ha också. Är det verkligen eftersträvansvärt?
Jag gillar inte den här utvecklingen att försvaret agerar mer och mer som ett företag, mindre och mindre som något som faktiskt angår alla i och med att det handlar om vår fysiska säkerhet.
