Hägglund har skrivit en debattartikel om att alla barn ska ha rätt till en pappa. Jag tycker att det är bra att han har valt att resonera utifrån barnens rätt till föräldrar och inte vuxnas rätt till barn. Men som en konsekvens av att alla barn ska ha rätt till en pappa så kommer ju att inseminering av lesbiska kvinnor som har partners inte bör accepteras och jag undrar om det är så Hägglund vill ha det. Eller det vill han säkert, men jag undrar om han kan tänka sig att stå för det.
Hägglund hänvisar till FN:s barnkonvention. Jag tycker att det vore utmärkt om barnkonventionen blev inskriven i svensk grundlag, men i den står det faktiskt inget om att barnet måste ha rätt till en pappa. Nej, ett barn blir inte till utan manlig säd och alla har en biologiska far men föräldraskap är i mina ögon inte enbart en fråga om biologi utan om känslomässiga band. Om det visade sig att min fader inte var den som ejakulerat i min moders fitta så skulle jag inte se honom mindre som min pappa för det.
Sedan undrar jag varför man vill begränsa barnets rätt till föräldrar till de biologiska föräldrarna, som jag förstår det utifrån Hägglunds artikel. Jag skulle gärna vilja att man kunde ha tre eller fyra föräldrar. Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett bögpar bestämmer sig för att skaffa barn ihop, då skulle det komma väl till pass om alla fyra kunde vara barnets föräldrar rent juridiskt. Man kan även tänka sig polygama par som vill ha barn tillsammans. Det verkar orättvist att bara den som bär på generna ska vara föräldrar till barnet när alla kan vara lika känslomässigt delaktiga. Jag har svårt att tänka mig något trevligare än att inte bara ha två utan fyra föräldrar som kan ta hand om mig!
Om det nu är så viktigt att ha en fadersgestalt, varför inte öppna upp för att ha två eller tre fadersgestalter? Alltså inte bara känslomässigt utan även juridiskt. Vi behöver kanske inte skriva in i grundlagen att ett barn har rätt till tre föräldrar men det kan ju knappast skada att ha fler än två. Det tycker jag att Hägglund ska ta sig en funderare på.
Håller med dig i detta. Det är närstan lite komiskt hur vuxna tycker sig ha rätt att definiera exakt precis vad barn behöver. Det här med tillgången till två biologiska föräldrar är intressant tycker jag. Just nu arbetar jag med ett forskningsprojekt om barn som har en förälder i fängelse, och oftast rör det sig om en pappa. De små barnen har fått veta från omgivningen att en pappa är något som barn förväntas ha, men de förstår inte själva innebörden, att varje barn har en biologisk pappa. Istället tror många att alla män som de gillar är deras pappa. ”Pappa” är helt enkelt en man som kan leka med dem, ta hand om dem, visa kärlek etc. Många av småbarnen som hälsar på sin biologiska pappa i fängelset tror t.ex. att de manliga vakterna också är deras ”pappor”. Sedan är det omgivningen som lär dem att man bara kan ha en pappa och om han inte är en del av familjen så blir det ett stigma för barnet. Men det har inget med något grundläggande behov att göra.
björklund eller hägglund?
Hägglund såklart. Tack för påpekandet, blandar alltid ihop de två.
jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.
Du har givetvis helt rätt. Tack för påpekandet!