Ganska ofta så hör en begreppet ”YOLO” eller ”you only live once” i olika formuleringar när det gäller att ta sig för diverse olika saker såsom att knulla med en vissa person, köpa nån jävla grej, gå ut på krogen en vardag, testa nåt knark och så vidare. En behöver liksom inte riktigt argumentera för att något är värt eller bra i sig utan det räcker med påttalandet om att livet endast inträffar en gång. Jag har sett väldigt mycket av detta när det kommer till att övertala andra om att göra saker som kanske inte är helt vettiga moraliskt eller särskilt taktiska, såsom att köpa ett par svindyra skor fast man inte behöver dem och nästan har slut på pengar eller vad det nu kan röra sig om.
En lite mindre extrem version av samma koncept är när ungdomar uppmanas till att ”ha roligt” och ”leva livet” eftersom en måste ”passa på” när en är ung. Jag har själv stött på detta retroaktivt när folk ifrågasatt att vara politiskt intresserad redan som tidig tonåring, eftersom det endast föranleder ångest och att det ju är en period i sitt liv där en ska ”ha roligt” eftersom allvaret oundvikligen kommer sedan.
Denna uppmaning, ”ha roligt”, stör mig på så många sätt. Dels så finns det något obehagligt liksom tvingande i det. Det är inte normalt att inte vilja festa, shoppa, knulla eller vad det nu kan vara om en har möjligheten till det. Väldigt mycket av människors umgänge kretsar kring att ”ha roligt” på olika sätt och är en inte intresserad av detta blir en lätt ganska ensam.
Jag söker mig mer och mer bort från den ytliga underhållningen i ett sökande efter en mer djupgående och därmed också äkta stimulans av mitt sinne, även om denna kan vara betydligt mycket mer krävande och dessutom stundom plågsam. Jag är inte intresserad av att uppehålla mig med fördummande flyktförsök såsom alkohol, lustkonsumtion och konsumtion av efterbliven och fördummande kultur eftersom jag ser hur detta bara leder mina tankar bort från frågor som måste hanteras och konflikter som måste utlevas.
De förslag på rekreation som kommer i samband med uttrycket ”YOLO” erbjuder oss sker i väldigt stor utsträckning inom konsumismens ramar. Det är nästan alltid rekreation där konsumtion är en central del, om inte rentav själva kärnan (shopping) alternativt olika former av kultur som cirklar kring konsumism eller presenterar olika former av ytliga ideal som vi sedan får ett behov av att leva upp till. Jag längtar efter en rekreation som får ta mentalt rum, får vara allvarsam och energikrävande, som inte bara är ett tomt reproducerande av arbetskraft.
Håller med om att man ofta ursäktar ett destruktivt och ansvarslöst beteende med detta uttryck. Borde istället användas för att belysa det faktum att det är ens ansvar att göra något vettigt. Jag börjar mer och mer luta åt att tänka att livet är för kort för att slösa bort det på saker som i längden får mig och mina kära att må dåligt. Av den anledningen letar jag med ljus och lykta efter ny arbetsplats.
Dock kan det ibland kännas ångestladdat att ta detta ansvar och det är då jag kan känna att en rejäl djupdykning i en whiskyflaska och hoppande till fjantig musik kan vara en ventil. Dock gör jag det inte för att livet är för kort, utan för att det känns för långt…
Jag förstår ju såklart varifrån människors behov kommer, jag tycker bara att en måste ifrågasätta samhället istället för att fly in i sådant.
Jag tycker det är himla trist när ”ha roligt” begränsas till bara vissa saker. Alla är ju olika och finner nöje i vitt skilda saker, allt från att vara själv och läsa en intressant bok hemma i lugn och ro eller svepa shots på livlig fest tillsammans med massa andra. Huvudsaken är att man själv trivs.
Ja, det finns någon slags samhällssyn på att det liksom måste vara fördummande.
Fast måste man välja antingen eller? På dig låter det som att nöjen som gå ut och festa, supa, ragga, dansa som en galning till någon fånig låt och titta på någon ”fördummande” film eller serie håller folk borta från seriösa och vettiga handlingar som att bry sig om politik eller ha en djup konversation om livet. Jag ser inte motsättningen där emellan. Visst att för mycket alkohol och droger i längden kan fördumma på ett mer permanent sätt som gör att en får svårare att ägna sig åt intellektuellt tänkande, men då får man ändå ligga i för att hamna där.
Jag gillar att gå ut och ha kul, jag gillar att festa och ta en (eller flera) öl, dansa som en galning, kan tycka att det är skönt att ägna mig åt fördummande grejer ibland, som puckade tv-program. Men det hindrar mig inte från att bry mig om politiska frågor eller ha djupa diskussioner, jag vill ha båda delar i mitt liv och skulle tycka att välja enbart det ena eller andra skulle göra livet mycket tristare.
Jag ser inget problem med YOLO-uttrycket så länge det inte används för att argumentera för att bete sig verkligt dumt eller elakt mot någon. Sen är jag inte förtjust i överkonsumtion heller men upplever det inte som att det är där som yolo används främst.
Man måste såklart inte välja antingen eller, de flesta balanserar nog mellan dessa tu. Anser dock att det finns en allmän inställning och retorik i samhället som förespråkar ”roligt” i en mkt hög utsträckning och ställer det i motsats till allvar och förståelse, vilket jag vänder mig emot.
Kanske för att de föredrar ”kul” framför allvar och förståelse och inte förstår varför någon vill sitta inne hela dagen och läsa icke-skönlitterära böcker istället för att gå ut och träffa vänner och prata strunt eller se på bonde söker fru, och det får man ju göra om man vill, men personligen vill jag ha båda (slipper gärna just bonde söker fru dock), vad andra föredrar bekommer mig inte.
Men nu har jag inte sagt att man inte ska träffa vänner och bara läsa böcker hela dagarna, men att det finns en ganska omfattande rekreation som är fördummande och som aktivt uppmuntras.
”Ha roligt” är så äckligt snävt. Stör mig mycket på uttrycket YOLO och hur det bara används för att uppmana folk att vara ”crazy”. Vi lever bara en gång och den gången ska jag ägna åt att plocka löv och läsa böcker.
Tror många lever i en illusion av hur de kommer förverkliga sig själva och blir lyckliga om de ägnar sig åt traditionella ”YOLO/crazy-aktiviteter”. Det är ju så alla blir lyckliga på film och i tv-serier. Enligt filmindustrin är det ju alltid ”galna” människorna som får flest vänner/ragg/whatever. Om folk satte sig ner och tänkte efter kanske de skulle komma fram till att det bästa sättet att leva sin enda gång inte alls behöver innefatta krogar och fester och shopping.
Men ja. Hela vårt samhälle är ju hjärntvättat av media och filmindustrin så jag är knappast förvånad att YOLO har blivit en så stor trend 🙁
Kunde inte sagt det bättre själv!
Man kan ju tycka att det faktum att man bara lever en gång om något borde vara ett argument för att inte upprepa samma trötta shoppingrundor och förfest/krog/efterfest-mönster med samma människor vecka ut och vecka in.
Sannerligen!
Stör mig som FAN på livetärenfest-attityden med dessa uppmaningar om att inte ta livet så seriöst.. hatart! Inte hat gentemot enskilda personer som har denna inställning men när det ses som det enda rätta & en får uppmaningen att inte ta livet seriöst.. DET avskyr jag för jag tycker inte att det är särskilt jävla festligt med infertiliserande hormonrubbande miljögifter, livsmedelsprofit för krigsterrorism, reklamfasader & diverse samhällssystem vars grund är orättvisa. Jag tycker verkligen inte att det är festligt & jag tycker verkligen att det är seriöst. Bara för att JAG inte befinner mig i den vidrigaste smeten på planeten ska jag köra YOLO & lattja & upprätthålla detta genom att trilla ner i fällorna samt inte ifrågasätta & önska motarbeta på ett seriöst plan..? Nej fan, hatart.