Ibland återfår jag mitt hopp om mänskligheten. Som när jag på facebook fäller en sådär kommentar i en diskussion som egentligen inte alls handlar om feminism, och får medhåll. Annars brukar folk alltid blir himla sura över sånt, tyvärr. De tycker att vi feminister kommer in och förstör stämningen.
Det är väl måttligt intressant att tracka ner på den kvinnliga konsumtionen i förhållande till mäns konsumtion sådär i allmänhet. Däremot tycker jag att det finns en poäng att belysa den som tveksam ur ett ”frigörelseperspektiv”. Nu vet jag inte vad diskussionen handlade om tidigare, men om vi nu tar SATC som exempel så handlar den ju till stor del om hur konsumtion är en väg till frigörelse. Hela den här ”en kvinna är frigjord om hon har en dildo och en chokladkaka i sin pradaväska”-grejen som SATC utstrålar. Skeptisk.
Jamen gud ja. Tycker dock att det är lame att kvinnor ska bli utpekade som skurkar så fort man får chansen.