Vissa påpekade detta med att merparten av alla som kommenterade såg sig som intelligentare än genomsnittet. Dels så tänker jag att det ligger en sanning i det eftersom intelligenta människor tenderar att vara mer intresserade av att resonera kring saker vilket ju denna blogg kretsar kring. Jessica hade i alla fall en intressant tanke på ämnet:
Jag tror människor tenderar att se sig som smartare än de kanske är snarare än tvärtom. Jag kan till exempel enkelt konstatera vilka som är ”dummare” än mig, men det är svårare att identifiera de som är mer intelligenta eftersom jag inte har någon erfarenhet av mer intelligenta resonemang. Hör jag ett mindre intelligent resonemang kan jag ju tänka ”ojdå, men sådär resonerade jag själv när jag var 12, den här personen har nog inte förmågan att tänka lika komplexa tankar som jag”, men det är ju minst sagt svårare att göra en liknande slutsats angående ett resonemang jag själv inte är intelligent nog att föra.
Jag tror att det ligger mycket i detta. Dels så är det nog svårare att identifiera intelligenta resonemang än ointelligenta (i förhållande till ens egna nivå då). Jag tror också att många har en tendens att avvisa resonemang som ligger över deras nivå som pretentiösa eller ointressanta och exkludera dem ur sin tankevärld. Minnet är ju selektivt och man kommer helt enkelt inte ihåg det man inte fått något sammanhang eller styrsel i och som därmed inte fångat ens intresse.
Sedan tror jag också att de ämnesområden där man har tillkortakommanden inte är något man tar i beräkningen när man gör en bedömning av sin generella intellektuella nivå, utan man utgår från de områden där man ligger bäst till helt enkelt för att det är det man tenderar att värdera. Typ om jag ligger på en hög nivå på ett område tänker jag att det är för att jag är smart, men om jag ligger lågt på ett annat så tänker jag att det är för att jag inte har ett intresse.
Om detta skulle göra att människor generellt övervärderar sin förmåga vet jag inte för jag tänker att saker som taskigt självförtroende och så vidare väger upp åt andra hållet. Vad tror ni?
Jag har för mig att någon stor undersökning de senaste åren kom fram till att de allra flesta människor överskattar sin egen intelligens och att endast en extremt liten del INTE såg sig själva som intelligenta. (Oj, så vetenskapligt säkerställt det lät. Har dock inget mer konkret att hänvisa till).
En intressant grej som jag tänkt på den senaste tiden är hur man blir allt mer ödmjuk ju äldre man blir. Eller jag blir i alla fall, och det känns som ett gott tecken. När jag var yngre var jag väldigt mycket mer svartvit i mitt tänkande och jag hade lätt att fälla generaliseringar åt höger och vänster. Sorterade in resonemang och typer av människor i fack. Typ, ”de som äter kött är per se osympatiska människor”.
Det är väl inte en helt klockren parallell till intelligensdiskussionen, men jag tycker att det å andra sidan borde vara högt värderat. Alltså: att ha förmågan att ständigt vilja och kunna utveckla sig själv, oavsett vilka förutsättningar man har i grunden. För min del hör det mycket ihop med att jag också i regel får allt svårare att ta ställning till saker ju äldre jag blir, eftersom jag inser hur komplexa många frågor är. Jag är försiktigare med att döma ut andras åsikter eller val. Jag har blivit bättre på att sätta mig in i andra människors resonemang och tankegångar även om de inte liknar mina egna.
Jag upplever ofta att talangfulla och mycket intelligenta människor ”slösar bort” sin begåvning och blir bekväma i sin förmåga. Jag har alltid haft lätt för att lära och är till exempel -generellt sett- väldigt språkbegåvad, men har å andra sidan alltid varit vetgirig och ambitiös och vid närmare eftertanke det har nog tagit mig väldigt mycket längre än något annat gjort. Jag har alltid varit den ”duktiga” och den med bäst betyg i skolan, men numer har jag insett att det nog främst beror på min ambition snarare än min förstklassiga IQ-kvot. Och jag är helt okej med det.
Det kallas Dunning-Kruger effekten. I kort handlar det om att dom som rankar lägre på test ofta gissar sin rank till högre, medan dom som rankade högt antingen gissar rätt eller underskattar sin förmåga.
Den senare tycker jag är speciellt intressant. Dom som hade lätt för sig i testen förutsatte att alla andra också hade det lätt, därför gissade dom sin rank lägre än sanningen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dunning-Kruger_effect
Delvis kanske det är en överlevnadsmekanism. Jag befinner mig för närvarande i ett sammanhang där jag tämligen konstant känner mig dummare än de övriga, och ett tag kan man hålla sig över ytan genom att intala sig saker som ”alla är vi barn i början”, ”ingen är expert från dag 1” osv., men i längden är det oerhört påfrestande. Kommer oftare än jag skulle önska på mig med (det ju egentligen oerhört omogna beteendet) att önska att någon av begåvningarna skall göra något korkat, så att jag får känna mig lite bättre. Jag är mycket väl medveten om att det absolut inte skulle göra mig smartare eller kunnigare, men det finns där ändå.
Föreläsaren: ”Det är bara deprimerade människor som har en realistisk självbild, alla andra tycker att de är mycket bättre och smartare än vad de egentligen är.”
(Precis avslutat Psykologi I, hell yeah.)
Lol, jag har också alldeles nyss hört det där på en föreläsning. De som har mest realistisk syn på sin förmåga skall tydligen vara de som är lätt deprimerade.
Sam Larsson?
Finns ett spel som heter ’Bibeln’ med en fråga angående var man anser ens intelligens ligger (1-10) & merparten som svarar på frågan brukar anse sig vara 7. Jag tycker att det är otroligt! 7 är en väldigt hög siffra sett till all världens hjärnor & kunskap, så i dom allra flesta fall är det en grav överskattning av ens egen intelligens.
Ser man på. Skulle gärna vilja se ngn slags undersökning av det där, tror mkt väl att folk generellt kan överskatta sin intelligens men kan även vara så att smarta människor söker sig till vissa spel, som ”bibeln” eller viss bloggar, som denna.
Dessa har absolut varit smartare än medel, men inte så pass. Dina bloggläsare är troligtvis sådana som tänker till, jag går främst in här för debatten & att det FINNS debatt säger en del om att ja.. även om allt kanske inte är helt hundra i allas argument så har dessa åsikter. Klart intelligent. Tror dina läsare har över medel generellt, men ser 7 som allt för överskattat. Tre steg från briljans? Nja..