Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Tecknat

Att hata fittkonst är misogyni.

I och med ett bråk jag var involverad i så dök dessa tweets upp, båda från ganska stora feministiska twittrare:
fittkonst fittaTycker det är en spännande ”trend” som går nu att verkligen vara misogyn i ordets mest sanna bemärkelse, det vill säga hata själva könet, liksom själva fittan. Det handlar då primärt om så kallad fittkonst som är helt jävla okej att klanka ner på hur mycket som helst. Jag ser verkligen minst tre gånger så mycket klagande på fittkonst som fittkonst och då har jag ändå aktivt sållat ur klagandet ur mina flöden. Jag tycker det är så jävla fantasilöst tråkigt lamt och kvinnohatiskt att skriva den här typen av skit. Varför måste en markera emot kvinnors skapande? Och om en nu ska kritisera det, varför måste en göra det på detta raljanta och kvinnohatiska sätt? Det finns väl bättre sätt att leverera ”kritik” på?

Typ såhär (konvo mellan mig och Emma):

Screenshot_2015-11-02-09-37-02

Nå, sök på ”fittkonst” på twitter och skåda en jävla flod av kvinnohat:fittkonst2

 

Att ha en fitta är dels någonting som hänger ihop med förtryck, trots att alla kvinnor inte har fittor (många transkvinnor har dock fittor så folk kan sluta prata om dem som det eviga undantaget mvh) och alla med fitta inte är kvinnor så är det fortfarande så att de flesta kvinnor har fitta och att de flesta med fittor är kvinnor. Nåja. Dessutom är det så att de flesta som har fitta skäms eller ha skämts över sitt kön. Vi får aldrig lära oss att kontrollera vårt kön, utan det står bortom vår verkan och det är obehagligt. Våra kroppar är tvingade till underkastelse och våra kön är speciellt det. Därför är fittkonst relevant även om den inte är relaterbar för exakt alla kvinnor, som ju ingen kvinnligt erfarenhet heller är. Sånt får en leva med och det är väl ändå en viktig del av att bli vuxen att någonstans acceptera att allting inte kan kretsa kring en själv och ens erfarenheter hela tiden. Det är liksom sånt livet är, beklagar djupt.

Nåja, fittkonst är i alla fall någon jag själv sysslar med så bjuder på lite nedan. För mig har fittkonst varit befriande på många sätt. Det har hjälpt mig att uppskatta min egen och andra kvinnors kroppar, även de kvinnor som inte har fitta. Det har hjälpt mig att utveckla mitt bildspråk i en mängd olika medier och så vidare. Jag tycker det är jätteroligt och tycker alla ska pröva. Det är trots allt en del i många kvinnors liv att ha en fitta så varför inte?

IMG_20151015_175310 dinfittaärenskörblomma fittprinsessa onani IMG_20151025_175700

Scen.

scen: en flicka står vid havet och blickar mot horisonten. ser hur himmel och hav möter varandra i en punkt långt borta i dimman. det går knappat att urskilja skillnaden på dem. hon är ett barn men hennes kropp har börjat anta kvinnoformen, den vi alla är stöpta i. ho blickar ut och hon tänker: “ge mig nåd. låt himlen öppna sig. låta havet dela sig. jag vill inte längre leva i detta helvete. jag står inte ut med mig själv”.

Hon vadar it i det kalla vattnet. låter fingertopparna glida mot vattenytan och ner i vattnat. får gåshud av vattnet mot huden men fortsätter glida ut. låter håret forma en gloria kring huvudet, eller en krona om en så vill. låter det ljusa håret guppa mot vattenytan. blundar och låter vattnet täcka hennes ansikte. glider ner under ytan. håller andan. vill andas in det svarta kalla vattnet i lungorna, låta det färdas genom hennes vener, artärer och kapillärer, men vet av erfarenhet att en inte kan göra så med fri vilja. att en måste ha ett sänke och det har hon inte. hon önskar att någon kunde trycka ner hennes huvud under ytan. ett barmhärtigshetsmord. en handling av nåd.

eftersom hon är ett barn är döden abstrakt. upphör döden någonsin att vara just abstrakt? men hon vet att hon inte vill leva vidare. hon vet att lidandet är för stört och har inget hopp om nåd i livet, den nåd hon kan finna är i döden. och även om livet blir uthärdligare sedan orkar hon inte vänta på det hon inte vet om det kommer ske.

hon pressar ut luften ur sina lungor i ett desperat försök. sedan vänder hon sig och skrider upp ur vattnet. låter återigen blicken färdas över vattnets yta mot horisonten.

vatten

Bläck.

IMG_20151014_141836

IMG_20151014_143700

IMG_20151014_143718Blandade ”svart” (snarare brunt) och blått bläck och det blev såhär. Tyckte det var fint. Funderar på att sätta på slagmetall när det torkat.

Arkiv