Jag hatar mitt jobb och skulle helst inte jobba alls utan istället göra vettiga saker med mitt liv. Men så får man inte riktigt säga för då är man en lat jävel.
Skulle vilja se den där undersökningen mer i detalj. Vad innebär ex. ”helt missnöjd” och vilja frågor ställdes i undersökningen, och hur många i undersökningen var ex. ”halvt missnöjda”? Previas uppdragsgivare vid denna undersökning var arbetsgivarna…kan det spela in tro?
Själv älskar jag mitt jobb och det gör samtliga anställda på mitt företag. Men sedan är jag ju utbildad civilingenjör i teknisk fysik och vi tenderar att ha det jäkligt gött alltså. Tycker lite synd om mina vänner som pluggat sociologi som har svårt att få jobb överhuvudtaget. De kunde även prata om hur lite universitetet prioriterade deras utbildning genom en massa nedskärningar på föreläsningar och seminarier. Idag är de tvungna att ta skitjobb bara för överleva.
Varför skulle det inte vara möjligt att folk generellt trivs med sina jobb? Har förstås full förståelse för dem som inte gör det, men att det skulle vara ett kollektivt Stockholmssyndrom att folk på en generell nivå är nöjda med sina jobb? Nja, kalla mig optimist men det går inte riktigt ihop i min bok.
Men även i ett kommunistiskt samhälle skulle det väl högst sannolikt behövas människor som arbetade? Hur tänker du att det hade fungerat? För min egen del strävar jag mot ett jobb som har med mina intressen att göra genom utbildning och ideellt arbete. Inser förstås att alla inte har möjlighet till det, men jag tror också att det finns olika sätt att ta sig till ett arbete man trivs med.
Jag skulle lätt kunna tänka mig att fördriva min tid med oändligt mycket mer självförverkligande saker än att se till att filer kommer rätt mellan olika datasystem.
Men jag gillar att kunna sätta mat på bordet till mig och mina barn så jag står ut. (Har väl i ärlighetens namn ett ganska juste jobb… det är ju långt ifrån alla förunnat.)
Jag gissar att det även i ett kommunistiskt samhälle finns en massa mer eller mindre själsdödande arbetsuppgifter som måste utföras så att alla kan få mat, vård, utbildning, möbler, hus, bussar, tädgårdstomtar eller vad det nu kan vara. Livet kan nog inte vara bara roligt.
Mer givande för fler? Ja, kanske. Perfekt hela tiden för alla? Nej. Lite mer rimlig fördelning mellan alla? Säkert.
Sluta ljuga för fan!
haha smart! stockholmssyndromet
Jag hatar mitt jobb och skulle helst inte jobba alls utan istället göra vettiga saker med mitt liv. Men så får man inte riktigt säga för då är man en lat jävel.
Skulle vilja se den där undersökningen mer i detalj. Vad innebär ex. ”helt missnöjd” och vilja frågor ställdes i undersökningen, och hur många i undersökningen var ex. ”halvt missnöjda”? Previas uppdragsgivare vid denna undersökning var arbetsgivarna…kan det spela in tro?
Troligen inte så statistiskt rimlig nej…
Själv älskar jag mitt jobb och det gör samtliga anställda på mitt företag. Men sedan är jag ju utbildad civilingenjör i teknisk fysik och vi tenderar att ha det jäkligt gött alltså. Tycker lite synd om mina vänner som pluggat sociologi som har svårt att få jobb överhuvudtaget. De kunde även prata om hur lite universitetet prioriterade deras utbildning genom en massa nedskärningar på föreläsningar och seminarier. Idag är de tvungna att ta skitjobb bara för överleva.
Varför skulle det inte vara möjligt att folk generellt trivs med sina jobb? Har förstås full förståelse för dem som inte gör det, men att det skulle vara ett kollektivt Stockholmssyndrom att folk på en generell nivå är nöjda med sina jobb? Nja, kalla mig optimist men det går inte riktigt ihop i min bok.
Lönearbete är slaveri, fattar inte hur någon kan trivas med slaveri.
Men även i ett kommunistiskt samhälle skulle det väl högst sannolikt behövas människor som arbetade? Hur tänker du att det hade fungerat?
För min egen del strävar jag mot ett jobb som har med mina intressen att göra genom utbildning och ideellt arbete. Inser förstås att alla inte har möjlighet till det, men jag tror också att det finns olika sätt att ta sig till ett arbete man trivs med.
Fast jag älskar mitt jobb….
Jag skulle lätt kunna tänka mig att fördriva min tid med oändligt mycket mer självförverkligande saker än att se till att filer kommer rätt mellan olika datasystem.
Men jag gillar att kunna sätta mat på bordet till mig och mina barn så jag står ut. (Har väl i ärlighetens namn ett ganska juste jobb… det är ju långt ifrån alla förunnat.)
Jag gissar att det även i ett kommunistiskt samhälle finns en massa mer eller mindre själsdödande arbetsuppgifter som måste utföras så att alla kan få mat, vård, utbildning, möbler, hus, bussar, tädgårdstomtar eller vad det nu kan vara. Livet kan nog inte vara bara roligt.
Mer givande för fler? Ja, kanske.
Perfekt hela tiden för alla? Nej.
Lite mer rimlig fördelning mellan alla? Säkert.