När demokrati diskuteras ur ett liberalt perspektiv så sätter man ett stort fokus på friheter. Man har yttrandefrihet, föreningsfrihet, tryckfrihet, alla ska rösta och alla röster räknas lika. Detta är absolut skitviktiga grundpelare i en fungerande demokrati, men jag ifrågasätter om det verkligen räcker för att man ska kunna tala om något slags lika inflytande.
Förmågan att göra sig hörd i och förstå den offentliga debatten beror på en mängd olika saker. Först och främst handlar det om tid; tid att läsa, sätta sig in, skriva, diskutera, engagera sig politiskt och så vidare. Har man inte den här tiden så blir det svårt att sätta press på politiker, det är även svårt att göra ett övervägt beslut. I länder där det finns ett stort prekariat; människor som kanske saknar bostad, fast jobb eller som måste jobba mer än heltid för att få ekonomin att gå runt så blir det såklart svårt för dessa människor att uttrycka sig i samhällsdebatten. De har annat att tänka på.
Sedan handlar det också om kunskap. I det politiska samtalet används termer som inte alla förstår, det vänds och vrids på statistik och det kan vara svårt att avgöra vem som är värd att tro på och inte. Vissa vet till exempel inte hur beslutsfattande går till i sitt eget land, en sådan ordning är ett hot mot en välfungerande demokrati.
I ett samhälle där kunskap och tid är en klassfråga så blir det automatiskt så att de högre samhällsklasserna har större möjligheter att påverka debatten i förhållande till antal. De är mer kapitalstarka vilket gör att de kan avlöna lobbyister i högre grad, de har i regel mindre slitsamma jobb där det kanske ingår som en arbetsuppgift att hålla koll på samhällsdebatten.
Om man har ett djupt ojämlikt samhälle spelar de demokratiska friheter vi har en mindre roll för alla har ändå inte den praktiska möjligheten att uttrycka sig och förstå, även om den finns ”på pappret”. I realiteten är det de praktiska möjligheterna som spelar roll, därför måste demokratiska friheter kombineras med en samhällsordning där människors praktiska möjligheter ligger nära varandra för att det ska vara något värt och inte bara ord på ett papper.
Robert Dahl problematiserar det här väldigt bra i sin bok ”On democracy”. Om du vill ha ytterligare kött på benen. Du kommer säkert läsa den sen också om du ska läsa pol. kand. Han delar upp demokrati i ”ideal democracy” och ”actual democracy” och alla problem som faller där mellan. Där diskuterar han kunskap och andra faktorer som förhindrar och utvecklar demokrati. Riktigt bra bok faktiskt. Rätt billig med, finns som pocket.
Låter intressant. Ser det som ganska givet att demokrati kräver mer än bara de klassiska friheterna och rösträtt och har svårt att se hur man kan tro annorlunda, men alltid trevligt att ha lite facklitteratur att luta sig tillbaks på.
Problemet blir att det blir en motsägelse. För att öka jämlikheten i syfte att öka demokratin därför att den ökar friheten måste man minska någon annans frihet. Detta var ju hela grunden till att öststaterna kollapsade. Om du inte har varit i Berlin rekommenderar jag en resa ditt för att gå ex på DDR museet och museet vid Checkpoint Charlie. Då blir det uppenbart vad som händer om man förtrycker i jämlikhetens namn.
Det finns olika sätt att göra det på vettu. Tycker att din ide om att en konstant mängd frihet finns att tillgå är lite märkligt.
Om man ska vara petig så har jag inte sagt eller implicerar att den är konstant, bara att den måste minska för att den ska öka för någon annan…
Ja, man kan vara petig ja… Nåja, hela diskussionen beror såklart på vad man lägger i begreppet frihet. Förlåt min attityd, har haft denna diskussion både med mig själv och andra så många gånger och stått på båda sidor. Kan väl säga att jag i stort har övergivit perspektivet, även om jag begriper vad du vill ha sagt och problematiseringen.