Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om ”praxis” och att klamra sig fast vid liberal demokrati.

Det finns en idé om att det är viktigt att ta ”ansvar” för ”demokratin” och följa ”praxis”, vilket i praktiken innebär att en ger motståndarna makt en inte behöver ge dem egentligen (enligt lag alltså) för att det råder någon slags samförstånd kring att en ska respektera sin politiska motståndare i en liberal demokrati och bla bla bla. Detta uppkommer för att det mest centrala värde i en liberal demokrati är stabilitet, utan denna går allt åt helvete mycket mycket snabbt, vilket såklart i sig är ett gott argument för varför det inte är ett så jävla fett system till att börja med.

När då ett parti som Sd kommer så blir den här retoriken ytterst problematisk. Från alla sidor låter en Sd få inflytande för att det är ”praxis”, för att en ska respektera demokratins spelregler och så vidare. Att Sd som sådana riskerar att ödelägga ”demokratin” är irrelevant. Sd bryr sig själva inte ett skit om ”praxis” eller ”ansvar” när det inte gynnar dem, vilket är helt förståeligt då de prioriterar att få igenom sin politik snarare än att ägna sig åt en massa meningslösa ritualer. Detsamma gäller Alliansen.

De senast dagarna har det gnällts en del om att Sd och Alliansen minsann inte följer praxis och så vidare och så vidare. Detta fastklamrande vid den liberala demokratin är patetiskt. Vad bryr vi oss om om de följer praxis när de genomför sin människofientliga politik? Hur kan det vara viktigare än själva innehållet i deras politik? Och hur kan vårt innehåll vara så oviktigt att vi värderar ”praxis” högre?

Men det vi måste göra är inte att få Sd eller högern att respektera ”spelreglerna”, det vi måste göra är att själva börja skita i dem. Spelreglerna gynnar inte oss, de är inte uppsatta på våra villkor. Så länge vi följer dem kommer vi alltid att förlora, särskilt om vi är mer måna om att följa dem än våra motståndare.

Det jag stör mig mest på är idén om att det skulle vara ”ansvarsfullt” att låta rasistiska partier eller högerpartier få mer av makten för att en ska ”respektera demokratin” eller liknande. Hur kan det vara ansvarsfullt att som vänster prioritera upprätthållandet av den liberala demokratin högre än införandet av ett klasslöst samhälle? Jag menar inte att en alltid ska sätta sig på tvären, men det finns inget egenvärde i att följa ”praxis”.

Vänstern får ofta för sig att det är viktigt att vara moraliskt framstående och ”hederlig”. Istället borde en satsa på att vara en faktisk progressiv kraft i samhället. Att ta makt för att förändra. För det är väl ändå det vi vill? Det är svårt att tro när en ser på hur den ”parlamentariska vänstern” stryker den liberala demokratin som system medhårs, när den klamrar sig hårdare fast vid det än vad faktiska liberaler gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv