Om vi gör som de säger så låter vi oss hindras.
En grej som jag tänkte lite på apropå det förra inlägget är det här med när uttalade feminister säger åt andra feminister att de inte ska vara så ”extrema” för att det typ ger feminismen ”dåligt rykte”. Det är ju något en hör titt som tätt, typ att min ”hårda ton” skulle ge feminismen dåligt rykte. Alltså såhär: jag är en person, jag har inga förtroendeuppdrag inom någon feministisk organisation och jag representerar på intet sätt ”feminismen”. Det är fullständigt orimligt att jag personligen skulle dra feminismen i skiten.
De som är skyldiga till feminismens dåliga rykte är ju knappast enskilda feminister som säger dumheter utan de som envisas med att tolka detta som något representativt för rörelsen och dessutom blåsa upp det till helt orimliga proportioner. Och det är inte så konstigt, för det är så en gör med politiska motståndare. Det märkliga är när andra feminister spelar med i det här unkna spelet.
Det känns så jävla skevt när andra feminister ägnar sig åt den här ”skylla på offret”-grejen. Hörni, ni ska ju ha lite grundläggande maktanalys och sådär, så fundera istället på det eventuella skäl som människor kan ha till att använda enskilda feminister överträdelser för att smutskasta rörelsen som helhet. Kan det vara så att de uppehåller sig orimligt mycket vid personfrågor för att slippa diskutera själva åsikterna? Kan det vara så att de typ letar upp en massa skit feminister gjort och sagt för att kunna trycka upp det i ansiktet så fort någon nämner ”jämställdhet”, och på så vis effektivt styra om diskussionen till något betydligt bekvämare för dem, nämligen vilken feminist som sagt och gjort vad och om det var okej eller inte.
Spela i med i det här jävla spelet, ta inte debatten på den nivån. Det enda det leder till är splittring. För ni kommer tyvärr aldrig att lyckas rensa ut alla obekväma feminister, och om ni mot förmodan gör det så kommer ribban alltid att höjas så att det till slut inte finns plats med mer än ”jag tycker det är bra med jämställdhet men ingen ska behöva anstränga sig eller ändra sitt sätt att leva eller något”. Ni måste förstå att problemet inte är att vi är för extrema, utan att det finns en massa människor som gör allt i sin makt för att hindra oss. Och om vi gör som de säger så läter vi oss hindras.
Feminismens största pr-problem är, och kommer alltid att vara, patriarkatet.
Nejmen ojsan, Kronqvist skriver om att feminister borde slopa ”f-ordet” för att det är laddat. Feminismen har tydligen ”pr-problem”, detta motiveras med att många tycker att det är dåligt att en sätter epitetet ”feministisk” framför Karlskogas snöröjning, som ju genomdrevs med tanke på jämställdhet mellan män och kvinnor. Istället skulle den ha kallats något annat, för då hade folk inte blivit lika förbannade.
Nå, det må vara sant, men troligen hade också väldigt mycket färre fått upp ögonen för hur en så till synes enkel sak som snöplogning kan vara något som kan användas båda för att stärka och underminera könsmaktsordningen. Meningen med att kalla snöröjningen jämställd är att belysa vad det är för strukturer som ligger bakom den ordning som de flesta kommuner kör med idag.
Det finns en massa människor som inte tycker om feminism, därför ska vi inte prata om feminism:
Det finns helt enkelt en stor grupp människor som ser rött när de hör ord som feminism, genus och könsmaktsordning. Man kan tycka att beröringsskräcken med den feministiska vokabulären är såväl överspänd som antiintellektuell. Men ords laddning är något man måste förhålla sig till om man vill uppnå resultat.
Detta är så jävla intressant. Nu ska feminister alltså anpassa sig efter sina fiender. Vi ska anpassa oss efter personer som är uttalat negativa till feminism.
Jag förstår inte varför feminismen ska anpassa sig till alla de personer som inte tycker om feminism? Det känns lite som fel ände att dra i, så att säga. Jag tror inte att det är en rimlig strategi att försöka få över Medborgare X, Ström, Billing eller alla de som kommentar aftonbladetartiklar med att feminism är förtryck. Att vi inte kommer kunna få med alla på tåget är liksom givet, och med den insikten vore det bara idioti att försöka med detta. Personer som ryggar tillbaks när de hör ordet ”feminism” känns som en ganska dålig måltavla för jämställdhetspolitik över huvud taget. Låt dem syssla med sina reaktionära idéer, så kan en övertyga folk som har potential till vett.
Men för Kronqvist handlar det bara om Pr. Hen tycker att vi feminister borde konsultera Schlingmann om hur vi ska gå till väga:
Feminister borde köpa några konsulttimmar av Schlingmanns nya firma. För även om genusanalys är användbart för att identifiera orättvisor, betyder det inte att begreppet genus är lika effektivt när det gäller att driva igenom förändringar.
Det Kronqvist inte verkar begripa är att politik ytterst inte är en fråga om Pr. Politik handlar om ideologi och om att förändra samhället, och oavsett hur trevliga ord vi hittar för att beskriva vår ideologi så kommer den att fortsätta vara provocerande så länge den är subversiv, och den kommer att vara subversiv så länge den utmanar en av de viktigaste maktordningar som finns i samhället idag, det vill säga patriarkatet. Visst, vi kan hitta ett annat ord för det, men så länge ordet fylls med samma innehåll är det bara en tidsfråga innan även detta ord får samma laddning. Det är inte orden som stör människor, det är idéerna.
Att ge vika för personer som snackar om att det är ordet ”feminism” som sabbar är att spela på patriarkatets spelplan. Att köpa myten om att det är ordet feminism, patriarkat eller genus som är de grundläggande problemet för feminismen är att acceptera deras definition av verkligheten. Varför ska feminister göra det? Det enda det kommer leda till är förvirring, till splittring inom den feministiska rörelsen och till otydlighet i ideologin. Begrepp ändras liksom inte bara sådär, de kan inte bara bytas ut utan konsekvenser. Det leder till förskjutningar i såväl betydelse som tydlighet och alltså till att den feministiska analysen tappar sin ideologiska skärpa och sin udd, något som givetvis gynnar patriarkala strukturers kvarvarande.
Ord är inte bara verktyg för att uttrycka tankar, utan de är också verktyg för tanken, de begränsar och möjliggör. Om vissa ord inte finns kan vissa saker inte uttryckas, i alla fall inte på samma enkla sätt. Därför är det inte oskyldigt att byta ut orden, för samtidigt som en gör det betyder en också ut innehållet. Feminismens begreppsmodell är oerhört effektiv och tydlig när det gäller att verbalisera den värld vi lever i, och det är såklart skrämmande för de som profiterar på den. Det är klart att de gör allt som står i deras makt att få oss att överge denna begreppsram som så låter oss se igenom deras värld så effektivt. Men utan dessa begrepp står vi handfallna, det är som att överge ett verktyg.
Feminismens största pr-problem är, och har alltid varit, patriarkatet. Patriarkatet är det som feminister alltid har kämpat emot, och patriarkatet har bjudit på motstånd. Och det är inte orden i feminismen som är problemet för patriarkatet, utan innehållet. Även om vi byter ord till de mest oförargliga så kommer vi att få skit så fort vi försöker förändra något, så fort vi har en subversiv analys. Det är liksom så det är, så ser verkligheten ut och det får en acceptera om en vill jobba för någon form av förändring. Att tro att vi kan ändra denna verklighet genom att iklä vår ideologi annorlunda ord, men fortfarande behålla dess kärna, är ingenting annat än naivt.
Jag kommer aldrig sluta prata om feminism, om könsmakt, om genus och om patriarkatet. Att överge dessa begrepp vore att stympa mig själv intellektuellt, att medvetet lägga ifrån mig ett av mina effektivaste och vassaste verktyg. Det finns inte en chans att jag skulle kunna tänka lika klart och se lika skarpt utan de här orden. Begreppen är helt enkelt en fundamental grund för vad jag kan tänka och se.
Språket är det som sätter spelets ramar, som definierar spelplanen, och jag tänker aldrig spela på patriarkatets spelplan.
Våldsnormalisering.
På feministiskt forum gick jag på en intressant föreläsning om våldsförebyggande arbete ur genusperspektiv. Det handlade främst om att motverka olika föreställningar om maskulinitet och våld som något självklart sammanlänkat. Det var skrämmande när de berättade att sexuella trakasserier var såpass normaliserat att det inte ens sågs som kränkningar. Har själv många minnen av våld och trakasserier jag bevittnat som sågs som helt normala inslag, det är så jävla tragiskt att människor lärs in i att båda acceptera och utöva våld.
Hur upplevde ni det i skolan? Var våld och trakasserier vanligt förekommande och hur reagerade folk på det?
Veckan på Instagram.
Här kommer min vecka på Instagram. Om ni vill följa mig heter jag Fannyarsinoe.
Tvättade håret och vaknade med detta skatbo.
Dumpstrade aubergine. Var genuint lycklig.
Åkte till Stockholm.
Älskar hur Stockholm välkomnar en med stressgången.
Skrev om patriarkatet. Den finns här. Kommer från och med nu inte diskutera med ickefeminister som inte läst den texten.
Kollade på blommor.
Hängde med Sofia.
Deppade för att det enda säljargumentet för olika högskolor är ARBETE!!!
Badade fötterna.
Åt middag med Morfar.
Begav mig till feministiskt forum.
Kollade på ett panelsamtal om nyliberalismens jämställdhetsideal.
Fick med mig dessa böcker hem. En om genus i statsvetenskap, ett Strömqvistalbum, en antalogi från Skulden är inte min och en bok om aborter i Europa.
Kollade på mysig film om naturen och så med min lillasyster.
Läste min favorittidning Platsjournalen på hemvägen.
Twitter 12/5.
Så sjukt trött på alla som ba ”detta är marxism” och helt ignorerar att det utvecklats sedan Marx. T.ex. denna gamla fina: Marx sa att det skulle bli kommunism MEN DET BLEV DET INTE! Alltså: marxism = fel i alla lägen!!! Som om inte liberala filosofer gjort felaktiga prognoser? Det gör verkligen inte hela teorin ogiltig.
Marxism är inte en gubbes prognoser utan ett helt jävla system för att förstå verkligheten och tänka kring den. Fatta det snälla. Mig veterligen så har många marxister uppehållit sig vid frågan om varför kommunismen dröjer, och också utvecklat teorier.
Tycker att det är så tröttsamt hur folk ständigt ska misskreditera hela marxismen pga typ ”Marx hade fel kring denna lilla detalj”. Det är så vetenskap och ideologi fungerar; någon lägger grunden, och andra utvecklar och omarbetar när ny fakta tillkommer. Det är helt orimligt att förvänta sig att en enda person skulle suttit inne på hela sanningen, och ingen marxist tror heller det. Grejen är inte att Marx läses som någon jävla profetia, utan att hen erbjuder verktyg för att förstå verkligheten som ännu är giltiga.
Har btw inte ens läst Marx, går ändå att vara marxist pga handlar liksom inte om _personen_ Marx.
Samma sak när folk ska kritisera Freud pga ”hade fel”. Ja, och så lade hen även en stor del av grunden till psykologi. Händer ju _aldrig_ att folk har samma approach till naturvetenskap. Som t.ex. att hen som upptäckte atomen trodde den var odelbar.
Gud, folk som ser idéer som typ rätt eller fel och helt oföränderliga. Denna jävla personkult när det kommer till vetenskap och idéer. Folk kommer liksom inte på saker helt själv i regel. Det handlar om att föra vidare tanketraditioner, utveckla och undersöka idéer och så vidare. Finns liksom inga genier som ba sitter på sin röv och funderar och sedan kommer på hur allt funkar. För det mesta har folk upp över öronen fel i en massa grejer, betyder inte att deras tankar inte är användbara eller kloka.
Ja, Marx hade fel (om det nu ens var så, känns som vulgotolkning). Kan vi börja diskutera hens teorier nu? Så tydligt hur folk uppehåller sig vid detta sagda ”fel” för att slippa diskutera det innehåll som fortfarande är relevant. Det är väl fan inte ngn marxist som ba ”jag är marxist pga hen lyckades förutse allt”. Inte på den banala nivå diskussionen ligger. Alltså ursäkta men det är liksom inte relevant idag att diskutera vad en gubbe eventuellt trodde skulle ske för 150 år sedan.
Frågestund!!!
Tja! Det har ju kommit hit en massa nytt folk de senaste månaderna så tänkte att det vore kul med frågestund! Fråga vad ni vill! Eller ja, nästan vad ni vill, aggressiva och insinuanta frågor i stil med ”KAN DU BEVISA ATT PATRIARKATET EXISTERAR????!!” kommer inte att besvaras, men alla vettiga personer inser vad en sådan fråga är.
Men fråga på nu!
Twitter 11/5.
Angående Iogt-Nto: att en kampanj är sexistisk betyder inte att de är kvinnohatare eller mer sexistiska än folk i allmänhet. Jag litar på att Iogt-Nto jobbar med jämställdhet och att de har ambitionen att vara jämställda. Ibland blir det fel ändå. Det blir lätt så i ett sexistiskt samhälle. Då är det bara att torka tårarna, ta åt sig av kritiken och göra bättre nästa gång.
Generellt när folk blir anklagade för sexism är det vanligt att de ser det som att en anklagar dem för att vara fullfjädrade kvinnohatare. Att råka göra och säga fel är okej, bara en sedan tar till sig av kritiken. Det är att envist hålla fast vid sin misogyni som är ett problem. Problemet är inte att människor ibland gör fel, utan alla dessa idioter som envist håller fast vid sin rätt att göra det. Det går att säga ”jag menade inget illa” första gången, men när en gör det efter att blivit tillsagd 3-4 ggr så menar en faktiskt illa.
Det finns ingen ursäkt för att vara misogyn på samma sätt om och om igen. Det går inte att vara det och ändå säga att det ej är meningen. Gör en samma sak om och om igen är en uppenbarligen inte intresserad av att bete sig väl mot kvinnor, och detta är misogyni. Att konsekvent vägra förstå, att klamra sig fast vid sina sexistiska fördomar och skämt, visar tydligt hur en värderar kvinnors rättigheter. Så vill du inte bli kallad kvinnohatare, sluta ge uttryck för kvinnohat när du faktiskt blir informerad om vad det är.
Fascinerande i vilken grad människor kan tycka sig ha rätt att sprida unkna värderingar utan att få kritik för det.
Taggar inför feministiskt forum!
Kvinnors roll i dagens demokratirörelser.
Samtal om kvinnors roll och kampen för demokrati i olika delar av världen. Vi diskuterar massmedias spegling av händelser. Det blir även filmvisning.
The economic Woman.
Kommentarer.