En grej jag har så otroligt svårt att begripa är människor med intresset ”politik”. Jag är ju personligen sjukt intresserad av politik men inte av partipolitik enkom som många av dessa människor verkar vara. Jag har extremt svårt att begripa hur man kan tycka att det är intressant att diskutera partipolitik utifrån till exempel rutavdraget?
Jag fattar inte heller hur man kan hysa så starka partisympatier som vissa människor gör. Visserligen är jag ju själv miljöpartist men jag definierar mig inte först och främst som miljöpartist politiskt utan snarare genom de åsikter jag har, som råkar överensstämma helt okej med miljöpartiets. Jag ser mer intresset för partipolitik som ett komplement till övrigt politiskt intresse jag har.
Ni som är sådär sjukt partitrogna och verkligen engagerar er i partipolitik primärt, blir ni inte jävligt matta av allt skitsnack som präglar partipolitiken? Eller ser ni det inte för att ni är så jävla luttrade?
Att vara intresserad av politik behöver inte betyda att man partipolitiskt aktiv. Man kan lika gärna vara aktiv i politiska organisationer som RFSL, Greenpeace eller Djurens rätt.
Jag har varit aktiv i ett ungdomsförbund för ett par år sedan. Nu är jag medlem i ett parti. Det finns absolut ett problem med att ungdomsförbund och partier har starka normer för vad som är rätt och fel. Det tror jag har mycket att göra med att det anses viktigt att visa sig starka utåt och att man både från partier och ungdomsförbunds sidor är rädda för splittring. Normen för konsensus är absolut problematiskt dels då inte alla får komma till tals och dels det blir svårare att formulera en ”bra” politik om alla tycker i princip likadant. Självkritik behövs absolut.
Det är därför jag diggar miljöpartiet, de känns väldigt öppna för nytänkande och ifrågasättande. Jag ser såklart inget fel i att vara engagerad, jag har bara svårt att fatta folk som begränsar sitt politiska intresse till att enbart handla om partipolitik.
Jag är intresserad av politik, men just partipolitik är inte någonting som gör mig jättevild i trosan. Jag är även intresserad av musik, men blir inte hej&hå av dödsmetal, tycker om film men gäspar under skräckfilmerna.. & so on.
Jag tycker det är viktigt att vara intresserad av politik överlag, sen har jag sedan jag var väldigt liten blivit uppfostrad att engagera mig i partipolitik. För mina föräldrar var partipolitik enormt viktigt, då de anser att ska vi kunna påverka vårt samhälle så måste vi bry oss. Jag håller delvis med, det är andra tider när det gäller politik men partipolitiken existerar fortfarande.
Men jag tycker det är att det finns de som engagerar sig eftersom det är via partipolitiken vårt samhälle styrs.
Sen har jag funderat på USA och England där de typ bara har två partier att rösta på. Dom onda och de goda och ingen nyans alls!
Jag är också intresserad av partipolitik men det är inte i det som mitt politiska engagemang tar sitt avstamp. För att jag ska kunna engagera mig i partipolitik måste jag varva och backa upp med djupare politiska diskussioner, annars börjar allt bara handla om rutavdrag och det är förbannat tråkigt.
Jag är medlem i vänsterpartiet men håller med, om jag definierar mig själv är det ju som en person med vänsterperspektiv. Dessutom handlar partipolitiken enligt mig väldigt mycket om att ständigt ha samma punkter på agendan som de andra partierna. På ett sätt tycker jag det kan leda till att partiets särart försvinner, hjärtefrågorna hinns liksom inte med. Även om man självlart måste hålla sig ajour. Men det blir så mycket tävling partierna sinsemellan. Som en uttagning till Idol, man ska vara så allmänorienterad att man blir a jack of all trades but a master of none. Jag tänker att det inte var på samma sätt som när mina föräldrar var engagerade på 70-talet. Betyder ju inte att det var bättre förr utan bara annorlunda.
Man behöver både aktualitet och ideologisk kompass. Partier som inte utvecklas eller kan ta de aktuella diskussionerna blir snabbt impopulära och riskerar att förlora kontakten med väljarna (hatar det ordet men kommer inte på ngt bättre), men partier som bara följer efter vad alla andra pratar om blir ju bara nickdockor som aldrig utvecklar något eget.