Allvarligt talat så tycker jag att det säger en hel del om vårat medieklimat när Birro anser sig ha utrymme för att kandidera som partiledare, men tydligen inte är tillräckligt seriös med förslaget för att våga riskera sitt jobb eller ens ta sig tiden att kolla upp en eventuell intressekonflikt innan. Att vara partiledare är ju liksom inget man gör på fritiden, det är ett väldigt hårt jobb som kräver extremt mycket arbete.
Att man på något sätt anser sig vara kvalificerad som partiledare utan att ens vara aktiv inom partiet tycker jag faktiskt är direkt hånfullt. Även om Kd inte faller mig i smaken personligen så är det ett seriöst parti och bör tas på allvar. Detta är ett utslag av övertro till sig själv och ett tecken på att vissa borde ta och släppa luften ur sitt ego, det visar också på en viss syn på politik som jag tycker är väldigt oseriös och osympatisk.
Birro är ju som känt en idiot och som tur är har detta inte tagits på allvar från något håll. Men det säger ändå något om synen på politik när det tas så otroligt lättvindigt att kandidera som ledare för ett av våra åtta riksdagspartier. Politik är ingen lek. Eller det bör i alla fall inte vara det, även om de flesta som sysslar med det för tillfället mest leker runt.
Jag håller med, fruktansvärt oseriöst. Däremot hade jag önskat få se honom i riksdagen kallandes människor för satans budbärare.
Jag tror inte att det är synen på politik som är problemet, snarare Birros syn på sig själv. (Eller avsaknad därav.)
Så otroligt oseriös människa så det finns inte. Han har helt uppenbart fastnat i sina (alldeles för) höga tankar om sig själv och bristen på insikt om sina svagheter.