Etikett: alby är inte till salu

Om en fortfarande har tilltro till ”demokratiska medel” efter detta så är en fan bara verklighetsfrånvänd.

Jag tycker att ni ska läsa detta reportage om Alby är inte till salu i Feministiskt perspektiv av Abdollahi. Det beslutades igår att lägenheterna säljs ut, dessutom till en köpare som inte uppfyller de krav på bland annat erfarenhet och långsiktighet som en innan använt för att lugna ner protesterna.

Mikael Ahlström uppfyller inte de kraven. Trots det får han nu köpa lägenheterna.
– Han motsvarar inte förväntningarna, men det tror jag löser sig. Han är spännande, lite annorlunda, säger Bo Johansson.

”Jag tror det löser sig”, men ignorant inställning får en leta efter. Det är alltså människors hem det handlar om, som säljs ut, och Johansson tycker att det är läge att vara ”positiv” och lita på att ”det löser sig”. Jag tycker att det är skamligt att en politiker uttalar sig på det här viset. Det är osmakligt.

Jag tycker också att artikeln i feministisk perspektiv sätter fingret tydligt på vad ”demokrati” handlar om:

Detta är inte en fråga om bara Alby, utan ett demokratiskt problem. Därför att vi gick den demokratiska vägen och samlade in 6 500 namnunderskrifter som politikerna uppmanade oss att göra. Men vi har blivit motarbetade hela tiden, säger Nabila Abdul Fattah.

Aktivisterna har blivit tillsagda att göra detta i den ”demokratiska ordningen”, alltså väcka initiativ till folkomröstning. De har dock blivit aktivt motarbetade, bland annat genom att förvägras plats på olika evenemang. Kommunfullmäktige har dessutom i princip kört på med hela grejen ändå, även om det har funnits en stark folklig opinion emot. De har helt enkelt inte varit särskilt intresserade av att lyssna. Det har varit tydligt hur det har varit en kamp från kommunens sida för att komma på ursäkter för att slippa bry sig om vad folk tycker och tänker. Först kommer de på att de kan uppmana folk till att samla in dessa namnunderskrifter, fullt medvetna om vilket jävla hästjobb det är och troligen ganska säkra på att de här ”engagerade ungdomarna” inte kommer att palla med att samla in underskrifterna. När det ändå blir gjort så förvandlas hela saker till en formfråga, det handlar plötsligt om att det är fel på underskrifterna. Räkningen verkar vara högst slarvigt gjord:

De verkar ha haft olika kriterier för hur de räknar namnen och vi undrar om det har med att göra att det har varit olika tjänstemän som har jobbat med namnen.

Men egentligen är de där underskrifterna så jävla ointressanta. De betyder liksom ingenting egentligen. För om politikerna hade brytt sig så hade de skitit i om det var rätt gjort eller inte, då hade de hållit en omröstning i alla fall eller, ännu bättre, bara struntat i att sälja ut lägenheterna direkt.

Det hela illustreras tydligt av att kommundelen Tullinge har lyckats få igenom en folkomröstning med bara 3000 namnunderskrifter, till skillnad från de 6500 som tydligen var så jääävla viktiga när det kom till Alby är inte till salu, och att det dessutom bara genomfördes en stickprovskontroll på namnen på den listan.

Tullinge fick igenom en folkomröstning när de befann sig i liknande situation.

– De fick igenom stickprov på 3 000 namn, varför räknade de igenom alla våra 6 500? I Tullinge bor det vit medelklass, vi undrar om det har något med saken att göra, säger Emma Dominguez.

Vad handlar detta om? Klass. De som är engagerade i Alby är inte till salu driver en fråga som berör de fattigare delarna av befolkningen i Botkyrka, de som bor i billiga hyresrätter. Tullinge är en rik kommundel som vill bryta sig loss ut Botkyrka. Klart som fan Tullinges röster är viktigare. De är ju rika, de är vita, de är ”etablerade”. Det handlar inte om hur många röster det är utan om vilka röster en som politiker väljer att lyssna på.

Det kan säkert stämma att det är fel på några underskrifter, men vem fan bryr sig? Hur kan en som politiker, som ska representera och föra folkets talan, på det här sättet motarbeta och köra över ett av de största ideella engagemangen på länge för att påverka kommunpolitik? Det är fullt möjligt att sluta räkna namnunderskrifter och istället fundera på vad det är för politik en för och hur det drabbar människor. Det är fullt möjligt att sluta tjafsa om form och börja prata om innehåll istället. Vad för politik en vill föra. Men i klassiskt politikermanér så shabblas hela frågan bort med härskartekniker, diffust snack om ”ekonomi” och ”demokratiska spelregler” och en jävla massa trams.

Men jag kan inte säga att jag är förvånad, inte alls faktiskt. Det var länge sedan jag hade tilltro till att de kanaler som makten har skapat åt oss kommer kunna ändra ett skit. Jag förstår att det finns en del som vill tro på demokratin, men om en fortfarande har tilltro till ”demokratiska medel” efter detta så är en fan bara verklighetsfrånvänd.

Alby är inte till salu.

058

047

085

083

078

093

099

Igår var jag på Alby är inte till salu- demon. Vi gick från Hallunda centrum till kommunhuset för att lyssna på fullmäktigesammanträdet då politikerna skulle fatta beslut dels om folkomröstning, dels om utförsäljning.

När vi kom till fullmäktige så fick inte alla plats att lyssna, trots att det är något en är berättigad till enligt grundlag. Jag inser att en inte kan ha hur stora lokaler som helst, men detta hade varit enkelt åtgärdat om de istället hade hållit mötet i en av de större lokaler som faktiskt fanns tillgängliga i kommunhuset. De visste mycket väl att det skulle hållas en demonstration och att människor skulle komma dit.

Vi stod utanför salen och diskuterade med någon slags man med makt i kommunen som var allmänt vidrig och nedlåtande. Sade saker som att ”nu lugnar vi ner oss lite” och snackade om att vi gemensamt måste finnas en lösning på det här problemet, som om det var vårt gemensamma problem att de inte hade ordnat med lokal och/eller ljud. Vi krävde att de skulle ordna så att alla kunde höra, och till slut började vi hålla demonstrationen precis utanför, vilket såklart lät en massa. Notera att detta skedde först efter att vi förvägrats plats och diskuterat om det en lång stund. Personen vi diskuterade med sade bland annat: ”om det är någon som är genuint intresserad så kan vi fixa några platser”, som om inte alla som kom dit var intresserade, vi var ju där för att gå på mötet. Dessutom är det väl inte hens sak att definiera vem som äger tillträde.

När det blev ”för mycket” ljud utanför så sade ordföranden typ ”ja nu är det en massa ljud utanför så jag tycker vi ska stänga dörren [så vi inte skulle kunna höra någonting]. Det är ju inte riktigt god demokratisk ordning men ni har ju inte följt spelreglerna”. Alltså: om ni låter och kräver er rätt att få närvara så måste vi tyvärr vara odemokratiska, för ni har inte följt spelreglerna. Dessa spelregler hänvisades det friskt till, men inte kunde förklara vari de bestod. Det verkade mest handla om att en inte skulle störa.

Till slut fick vi ljud ute i vänthallen, men då hade mötet redan förflutit ett tag utan att alla hade kunnat höra. De hade kunnat fixa det hela med en gång innan sammanträdet startade, men de valde att inte göra det. Och sen gnällde de över att folk typ ”störde” när de skulle ta beslut om att sälja ut allmännyttan.

Jag stannade ungefär två timmar och lyssnade på alla politiker som skulle snacka. En massa sossar snackade om hur mycket de tyckte om allmännyttan och hur viktigt det var men att de ändå skulle rösta för försäljning. Någon Folkpartist (tror jag) snackade om att det var så kul med ”ungdomar som engagerar sig” men att hen inte riktigt höll med. Alltså, de som var där var liksom framförallt vuxna människor. Inte för att det ska spela någon roll vilken ålder folk har, men det var så tydlig en härskarteknik. Vissa försökte få det till att det bara var en ekonomisk fråga och inte alls en fråga om ideologi, men tydligen så har kommunen i sin utredning kring kostnaderna dels räknat med ett skitstort renoveringsbehov som inte verkar stämma överens med verkligheten, dels inte utrett andra alternativ än försäljning på ett vettigt sätt. Det är klart att det framstår som en nödvändighet om en riggar utredningen på det viset.

Överlag var det en jävla orgie i härskartekniker, tomt liberalt blaj om ”demokrati” och ”ekonomi” och så vidare. Jag satt inte kvar tills beslut fattades, men såklart blev det ett ja till försäljning. Skamligt.

Men jag hoppas och tror att kampen fortsätter. Nu har den ”demokratiska vägen” testats och visat sin undermålighet. Men det finns som tur är andra metoder än de ordföranden för kommunfullmäktige har med i sin lista över ”demokratiska spelregler”.