Jag tycker att det är ytterst beklagligt att regeringen nu ska införa ettåriga gymnasieutbildningar som givetvis inte kommer att vara högskoleförberedande. Argumentet är det gamla vanliga, att skoltrött ungdomar i alla fall mår bättre av att gå ut gymnasiet än att hoppas av i mitten. Jag hade kanske eventuellt köpt resonemanget om det var så att möjligheterna till att läsa in gymnasiekompetens efter gymnasiet var omfattande, men så ser det inte ut idag. Snarare har en gjort nedskärningar i Komvux.
Vidare så är problemet med ”skoltrötthet” inte något nollsummespel där vissa elever helt enkelt är skoltrötta och kommer att gå en viss tid på gymnasiet i vilket fall, det handlar otroligt mycket om vilket stöd man får från sin skola. Många elever får inget stöd när det kommer till att utarbeta olika handlingsplaner för hur man ändå ska klara av sin skolgång.
Jag drabbades ju själv av en depression under mitt tredje gymnasieår vilket ledde till att jag senarelade några kurser så att jag gick ut gymnasiet ett halvår senare än resten av mina klasskamrater. Jag läste alltså motsvarande ett halvår på gymnasiet på halvfart. Anledningen till att jag kände till denna lösning var att en vän till mig hade gjort detsamma, men det var ingenting som erbjöds mig när en upptäckte att jag inte klarade av skolan utan något jag själv fick be om. Jag har talat med personer som gått igenom omfattande personliga tragedier eller kriser, såsom förlusten av en förälder, och ändå inte fått något slags reellt stöd för att kunna klara skolan bättre. Många av dessa personer har också mycket riktigt hoppat av.
De alternativ som man presenteras för som skoltrött elev är ofta antingen att ta ett sabbatsår eller att hoppa av gymnasiet helt och läsa in på Komvux eller folkhögskola. Många är inte medvetna om konsekvenserna av att läsa in sin gymnasiekompetens i efterhand, de flesta känner kanske till att man hamnar i en speciell urvalskvot men är mindre medvetna om att snittbetygen i dessa urvalskvoter i regel är mycket högre. Vidare så är det i regel svårare att läsa in kurser på Komvux och det är dessutom ofta en massa administrativt krångel med kurser som läggs ner och så vidare. Om en person som hoppat av gymnasiet vill läsa in kompetensen senare så lär ju detta vara betydligt mer kostsamt för samhället, dels eftersom det tar längre tid innan personen kommer ut till högre studier eller arbete (många som hoppar av gymnasiet ägnar ju inte den tiden åt att göra något ”samhällsnyttigt” som att arbeta till en början) men också för att det är betydligt mer krångel att ordna med eftergymnasial utbildning än att bara satsa på att folk lyckas ta sig igenom gymnasiet.
Jan Björklund verkar han en syn på människors karriär som en spikrak bana uppåt. Först går man ut grundskola, väljer gymnasium efter vad en planerar att jobba med hela livet och sedan kör en antingen högskola eller arbetar direkt, och så ägnar man sig åt det hela sitt liv. För många är det nog så att en väljer att omskola sig när en blir äldre och går från ett okvalificerat arbetaryrke till att pligga på högskola. Om en då dessutom måste läsa in en massa kurser på Komvux innan en kommer in på högskolan så kommer det såklart att skapa en tröghet för de människor som senare i livet kommer på att de vill läsa vidare, vilket kommer göra att fler struntar i det eller helt enkelt inte pallar sig igenom det även om de försöker.
Rent praktiskt tycker jag alltså att detta är idioti. Och då har jag inte ens kommit in på den ideologiska aspekten. För guds skull, ge dessa skoltrötta elever de stöd de behöver för att ta sig igenom gymnasiet. Vissa kommer säkert hoppa av ändå, men risken minskar betydligt om en får chansen att ordna sin studietid på ett sätt som fungerar.