Jag tänkte lite på det här med frivillighet och underkastelse.
Det finns ju en radikalfeministisk idé som är typ ”falskt medvetande”, det vill säga att kvinnor i princip är med män för att de är lurade att tro att det är vad de vill. Jag tror visserligen att det finns viss sanning i detta, men det är knappast en fullgod förklaring. Snarare handlar det om underkastelse.
Eftersom detta samhälle premierar en viss typ av relationer så är det enkelt att en väljer just den typen av arrangemang för att det känns enklare och tryggare, eller helt enkelt för att det är det enda som är eller framstår som möjligt. Det är mer riskabelt att ”satsa” på en mindre konventionell typ av relation eftersom en är rädd att till exempel bränna sig i vissa sociala sammanhang, eller kanske att den en har den med ska överge en för något mer konventionellt och enkelt. Till exempel; svårt att satsa på relationer med vänner när risken alltid finns att de hittar en pojkvän och överger en emotionellt. Svårt att satsa på kärleksrelationer med kvinnor som kanske kommer ta ens relation på mindre allvar än en kärleksrelation med en man.
Så det ”enklaste” blir helt enkelt att underkasta sig den vanligaste relationsformen som står till buds, en heteromonogam relation. En relationsform som har hög status i samhället, som samhället är anpassat för, som är enkel att ”passa in” i diverse sociala sammanhang och så vidare och så vidare. Helt enkelt som ger minsta möjliga friktion i samvaron med andra, i kontakt med myndigheter och så vidare.
Jag tror att de flesta är medvetna om, om än dunkelt, vad det är som offras i den här typen av relationer. Jag tror att de flesta kvinnor vet att heteromonogami innebär isolation och exploatering, även om de kanske inte formulerar det på det sättet. Generellt när en pratar med kvinnor om heterorelationens villkor så talar de i dessa termer; det handlar mer om vad som gör den aktuella partnern ”okej” i förhållande till andra män eller heteromonogama relationer, det handlar mer om hur en lyckas ”hantera” de problem som självklart uppstår i denna relationsform.
Detta är ett ”val”, men det är inte ”fritt”. Jag tänker att många gärna vill tro att det är fritt, eftersom det är smärtsamt att se att en lever ett annat liv än vad en hade velat och kunnat leva i ett annat samhälle. Sedan kanske vissa skulle ha valt att leva precis som de gör, men det gör inte att valet är fritt i detta samhälle.