Just det, en till grej jag är stolt över med Sverige är att vi har en vettig kaffekultur. Det är något man märker avsaknaden av utomlands. Typ här i Belgien är en cappuccino hälften av gångerna en vanlig bryggkaffe utan mjölk i med grädde på. Det är ju emot reglerna! I Sverige vet vi fan hur man gör kaffe, både ”vanligt jävla kaffe” och olika espressobaserade kaffedrinkar (eller vad man nu kallar det, ”kaffedrink” är ju en sjukt töntigt ord).
Jag försöker vara utan kaffe några dagar av någon jävla anledning. Fattar absolut inte mitt behov av att experimentera med vad jag stoppar i käften, men vad fan.
Jag har i alla fall varit kaffeberoende sedan fler år tillbaka, druckit kaffe på daglig basis sedan jag var kanske 15. Det är ju trevligt för det är himla gott med kaffe. Dock att kaffet som finns här (i mitt hem här alltså) inte smakar så bra som det jag brukar dricka hemma. Inte så att det är äckligt, men det är inte njutbart.
Och det känns bara så meningslöst att hålla sig med beroenden som man inte njuter av och som jag dessutom får sjukt ont i tandköttet av. Så jag få väl se hur det går.
Men fan då. Det där jävla kaffet som jag skrev om innan förföljer mig! Nu har det dykt upp även hemma, fast i en mer subtil variant. Det är kaffebönorna mina föräldrar använder som har den här smaken, hur nu den har uppstått. Det värsta är att dem inte märker av det.
Såg ut ca såhär när jag upptäckte det.
Och som om inte detta vore nog, det vanliga kaffet smakade tvål i morse. Fast jag gjorde om den jävla bryggningen två gånger.
Lite då och då funderar jag på att köra en detox, fräscha upp mig, gå ner några kilo, träna yoga och sluta dricka så mycket sprit. Sen kommer jag fram till följande: kaffe är underbart fast det sabbar min mage, det är skittrist att träna och jag älskar fan söt choklad. Och sprit.
När jag var ung så tänkte jag alltid att det skulle vara lätt att äta nyttigt när man fick bestämma själv. Jag var ung och ätstörd och såg gemensamma middagar som det största molnet påmin himmel. Sen blev jag gammal och insåg att karraktären försämrades med åren.
Bleh. Det enda kaffe min pojkvän hade hemma var ett med smaken ”irish crem”. Det var fan otroligt jävla äckligt. Ni vet den lätt skabbiga smaken som infinner sig av vaniljkola? Det kanske bara är jag men jag tycker att det smakar så jävla ofräsht.
Nu ska jag till jobbet. Jag ritade superhjältar hela dagen igår. Och prinsessor såklart.
Café i Berlin. Livsstilskaffe alltså, varför skulle jag vilja markera min livsstil med kaffe, som dessutom var helt vanligt espresso, inte ens några coola kryddor eller rostningar. Absurd ide. Konceptet livsstil överlag är fan absurt.
Folk som får imma på glasögonen när de dricker varma drycker.